Second World Volym 1-Log In
Kapitel 1-Spelet
Det var en kall vårmorgon i Kims hus, familjens kaffepanna stod och puttrade på svag värme medan Kim trött sörplade på en kopp av den skållheta drycken. Han hade blicken riktad mot TVn i vardagsrummet som recenserade det som senare skulle kallas "århundradets spel"
"Det har utrbrytit kaos här i spelbutikerna av människor, unga som gamla, som alla väntar på samma sak. Att Second World ska släppas, detta neuro-kinetiska mirakel till spel är ett av många spel som loggar in personens medvetande rätt in i spelet men är för tillfället det enda spelet som har den imponerande procentsatsen 98% realism! I second world kan du uppleva ett fantasyäventyr på så nära håll som det går, du kan känna smaken av maten du äter, känna vinden blåsa dig i ansiktet m.m. Allt du behöver för att komma in i den här andra världen är den grundläggande neuro-link hjälmen och ett stationärt hemnätverk. Så vad väntar du på? Logga in i Second world och upplev ett äventyr utöver ditt eget liv!"
Skärmen flimrade till när Kim stängde av TVn. Han visste hur häftigt spelet var han hade sett personer i skolan spela Beta-versionen och det skulle säkert bli ännu fler som skulle spela Second World, han inräknat. Kim hade sparat i flera månader för den här dagen och nu efter skolan skulle han äntligen få kliva in i spelvärlden. Höga snarkanden kunde bli hörda från hans systers rum,hon skulle inte vakna förrän vid lunchtid och då skulle Kim redan vara i full gång med att installera Second World. Det är därför han steg upp så tidigt den här morgonen för att få en bra plats i kön när spelet släpptes i den lokala butiken.
Julia jag går ut ett tag det finns gröt på spisen!, ropade Kim innan han sprang ut genom ytterdörren. Tillskillnad från sin syster som var en slarver så var Kim en ordentlig pojke med milt temprament , han låg alltid i mitten på allt han gjorde, han var absolut den sista som skulle uppföra sig illa sa alltid hans föräldrar och lärare omkring honom. Det stämde till stor del eftersom han tog hand om sin storasyster på egen hand när hans föräldrar var bortresta i affärer.
Det kommer bli blåsigt idag, Tänkte Kim när han promenerade ner för gatan och kände vinden piska honom rätt i ansiktet och spretigt brunt hår flög överallt, det var nog ingen god ide att ha ansiktstäckande lugg i sådan blåst men han var blyg och avskydde att visa sitt ansikte i överlag, så han föredrog den frisyren trots pikarna han fick av sina klasskamrater. När man talar om trollen så stod säkert 4 stycken av Kims klasskompisar på lur utanför spelbutiken, han hade haft rätt,blåsten hade avskräckt de flesta för att köa till butiken. Killarna stod och skrattade åt något oanständigt skämt tills de såg Kim ställa sig vid dörren. Direkt så började de peka på honom och hånflina, glada att deras favoritmobboffer kunde erbjuda de lite nöje innan butiken öppnade.
Nämen har man sett, så den lille mesen ska också köpa Second world? Glöm det tönt du klarar dig inte ens förbi monstren på lvl 1 plus ingen kommer vilja spela med dig för att du är så feg och gömmer dig bakom dina lagkamrater så som du gömmer dig bakom din lugg!, gastade den största av killarna som hette Markus och hans kompisar skrattade medan Kim tyst vände bort huvudet och ignorerade hans ord. Det var alltid såhär då Markus och hans gäng alltid gjorde narr av Kim på alla möjliga sätt för att Kim aldrig sa ifrån. De hällde lim i hans skor klämde hans händer i skåpen, låser in Kim själv i skåpen och sprider rykten om honom i skolan. Killarna visste att Kim var för mild för att ge igen på dem så de kunde härja fritt och nu var inget undantag. Så fort dörren öppnades av butiksbiträdet så grabbade alla killarna tag i stackars Kim och slängde honom i en lerpöl medan de själva gick in och köpte second world åt sig själva. När de väl hade gått därifrån så gick en lerig och ynklig Kim gick in i butiken och valde ut ett expansionspaket av Second world när biträdet såg på honom med medlidande.Varför säger du aldrig ifrån för? De kan inte köra med dig sådär jämt, jag skulle gärna säga ifrån men de är kunder, sa biträdet men Kim bara skakade på huvudet. Jag vill inte skapa konflikter..det är lättare att låta de hållas så de tröttnar så småningom, svarade han tyst. Biträdet suckade men han tänkte inte argumentera emot vad pojken sa, han räckte spelet till Kim och sa med ett leende Glöm de där idioterna och kliv in i en helt ny värld att utforska där du kan bli vad du en önskar, sa han på ett dramatiskt sätt.Kim började le brett när biträdet räckte honom spelet och konsolen och fick det förklarat hur man installerade spelet till sin dator och så vidare. Second World skulle ta ungefär 3 timmar att installera, biträdet gav honom även grundläggande tips om vad han skulle välja för klass och vart han skulle börja spela och så vidare. Efter besöket i spelbutiken så gick Kim hem med snabba steg för att kunna installera spelet så snabbt som möjligt och för att ta en varm dusch för att bli av med leran i ansiktet.
När Kim steg in i hallen kunde han känna lukten av bränd gröt och en oförstående storasyster som försökte tvätta av spisen. Ah du är hemma, varför är du alldeles lerig? frågade Julia med en undrande blick, Kim såg trött på sin storasyster. Och hur kan du bränna gröt som inte ens du har lagat? Jag föll i en lerpöl,okej?, svarade han trött och gick upp på övervåningen och började installera Second World och under tiden gick Kim och tog en ordentlig dusch för att bli av med all lera. Sen så fick han gå ner och koka ny gröt och hjälpa Julia att skrapa bort de brända resterna ur grytan. Man kan med lätthet säga att Second World är ett imponerande spel för det var redan färdiginstallerat när Kim var klar och med spänd förtjusning satte han hjälmen på sig,satte på hemnätverketoch lät sen sitt medvetande färdas till den virituella världen.
En ljusblixt framför ögonen och sen en kvinnlig röst som sade Välkommen till Second World, nu kan ditt livs största äventyr börja.
Spelet hade börjat.
"Det har utrbrytit kaos här i spelbutikerna av människor, unga som gamla, som alla väntar på samma sak. Att Second World ska släppas, detta neuro-kinetiska mirakel till spel är ett av många spel som loggar in personens medvetande rätt in i spelet men är för tillfället det enda spelet som har den imponerande procentsatsen 98% realism! I second world kan du uppleva ett fantasyäventyr på så nära håll som det går, du kan känna smaken av maten du äter, känna vinden blåsa dig i ansiktet m.m. Allt du behöver för att komma in i den här andra världen är den grundläggande neuro-link hjälmen och ett stationärt hemnätverk. Så vad väntar du på? Logga in i Second world och upplev ett äventyr utöver ditt eget liv!"
Skärmen flimrade till när Kim stängde av TVn. Han visste hur häftigt spelet var han hade sett personer i skolan spela Beta-versionen och det skulle säkert bli ännu fler som skulle spela Second World, han inräknat. Kim hade sparat i flera månader för den här dagen och nu efter skolan skulle han äntligen få kliva in i spelvärlden. Höga snarkanden kunde bli hörda från hans systers rum,hon skulle inte vakna förrän vid lunchtid och då skulle Kim redan vara i full gång med att installera Second World. Det är därför han steg upp så tidigt den här morgonen för att få en bra plats i kön när spelet släpptes i den lokala butiken.
Julia jag går ut ett tag det finns gröt på spisen!, ropade Kim innan han sprang ut genom ytterdörren. Tillskillnad från sin syster som var en slarver så var Kim en ordentlig pojke med milt temprament , han låg alltid i mitten på allt han gjorde, han var absolut den sista som skulle uppföra sig illa sa alltid hans föräldrar och lärare omkring honom. Det stämde till stor del eftersom han tog hand om sin storasyster på egen hand när hans föräldrar var bortresta i affärer.
Det kommer bli blåsigt idag, Tänkte Kim när han promenerade ner för gatan och kände vinden piska honom rätt i ansiktet och spretigt brunt hår flög överallt, det var nog ingen god ide att ha ansiktstäckande lugg i sådan blåst men han var blyg och avskydde att visa sitt ansikte i överlag, så han föredrog den frisyren trots pikarna han fick av sina klasskamrater. När man talar om trollen så stod säkert 4 stycken av Kims klasskompisar på lur utanför spelbutiken, han hade haft rätt,blåsten hade avskräckt de flesta för att köa till butiken. Killarna stod och skrattade åt något oanständigt skämt tills de såg Kim ställa sig vid dörren. Direkt så började de peka på honom och hånflina, glada att deras favoritmobboffer kunde erbjuda de lite nöje innan butiken öppnade.
Nämen har man sett, så den lille mesen ska också köpa Second world? Glöm det tönt du klarar dig inte ens förbi monstren på lvl 1 plus ingen kommer vilja spela med dig för att du är så feg och gömmer dig bakom dina lagkamrater så som du gömmer dig bakom din lugg!, gastade den största av killarna som hette Markus och hans kompisar skrattade medan Kim tyst vände bort huvudet och ignorerade hans ord. Det var alltid såhär då Markus och hans gäng alltid gjorde narr av Kim på alla möjliga sätt för att Kim aldrig sa ifrån. De hällde lim i hans skor klämde hans händer i skåpen, låser in Kim själv i skåpen och sprider rykten om honom i skolan. Killarna visste att Kim var för mild för att ge igen på dem så de kunde härja fritt och nu var inget undantag. Så fort dörren öppnades av butiksbiträdet så grabbade alla killarna tag i stackars Kim och slängde honom i en lerpöl medan de själva gick in och köpte second world åt sig själva. När de väl hade gått därifrån så gick en lerig och ynklig Kim gick in i butiken och valde ut ett expansionspaket av Second world när biträdet såg på honom med medlidande.Varför säger du aldrig ifrån för? De kan inte köra med dig sådär jämt, jag skulle gärna säga ifrån men de är kunder, sa biträdet men Kim bara skakade på huvudet. Jag vill inte skapa konflikter..det är lättare att låta de hållas så de tröttnar så småningom, svarade han tyst. Biträdet suckade men han tänkte inte argumentera emot vad pojken sa, han räckte spelet till Kim och sa med ett leende Glöm de där idioterna och kliv in i en helt ny värld att utforska där du kan bli vad du en önskar, sa han på ett dramatiskt sätt.Kim började le brett när biträdet räckte honom spelet och konsolen och fick det förklarat hur man installerade spelet till sin dator och så vidare. Second World skulle ta ungefär 3 timmar att installera, biträdet gav honom även grundläggande tips om vad han skulle välja för klass och vart han skulle börja spela och så vidare. Efter besöket i spelbutiken så gick Kim hem med snabba steg för att kunna installera spelet så snabbt som möjligt och för att ta en varm dusch för att bli av med leran i ansiktet.
När Kim steg in i hallen kunde han känna lukten av bränd gröt och en oförstående storasyster som försökte tvätta av spisen. Ah du är hemma, varför är du alldeles lerig? frågade Julia med en undrande blick, Kim såg trött på sin storasyster. Och hur kan du bränna gröt som inte ens du har lagat? Jag föll i en lerpöl,okej?, svarade han trött och gick upp på övervåningen och började installera Second World och under tiden gick Kim och tog en ordentlig dusch för att bli av med all lera. Sen så fick han gå ner och koka ny gröt och hjälpa Julia att skrapa bort de brända resterna ur grytan. Man kan med lätthet säga att Second World är ett imponerande spel för det var redan färdiginstallerat när Kim var klar och med spänd förtjusning satte han hjälmen på sig,satte på hemnätverketoch lät sen sitt medvetande färdas till den virituella världen.
En ljusblixt framför ögonen och sen en kvinnlig röst som sade Välkommen till Second World, nu kan ditt livs största äventyr börja.
Spelet hade börjat.
Kapitel 2-Hur man skapar en avatar, om moderatorn får bestämma.
Kim såg sig förvirrat omkring när omgivningen runt honom gick från hans rum till ett töcken av mörker. Skulle det se ut såhär i början? Kanske han hade installerat spelet fel eller det var något fel på hårdisken. Men hans farhågor besannades inte för plötsligt sken rummet upp och en ung kvinna i en dräkt med Second Worlds logga på stod rätt framför honom.
Det måste vara moderatorn, tänkte Kim när han såg henne. Det var vida känt att Second World och dess expansioner lät moderatorer sköta information och andra uppgifter för att förhindra fusk eller tekniska problem som försvårade det för spelarna. De var där för deras säkerhet som medförs när man har så hög realism. De flesta skötte sitt jobb ordentligt och var lika okuvliga som vanliga NPCs men vissa var lite..egensinniga och Kim fick en känsla av att just den här moderatorn var just en sån person.
Moderatorn bar en hjälm som täckte hennes ansikte men man kunde nästan se att hon log genom den. Välkommen till Second World, önskas det förklaring om spelets syfte och förhållningsregler? , frågade hon.Kim skakade lätt på huvudet, han visste vad spelet handlade om . Man börjar spelet med att designa sin avatar, man kan bara ha en under spelets gång. Man kan ändra utseendet litegrann men inte jättemycket för att bibehålla den höga realismen. Sen slumpas ens stats ut, det avgör vilka förmågor som blir höga hos ens avatar, och vilka som blir låga, det avgör ofta vilken klass man tar beroende på vilken slags stat man fick i starten men man kan självklart ändra det under spelets gång. Klasser kan man välja vid level 10 och man kan byta klass om man inte trivs med ens val men man kan bara byta 3 gånger sen är det satt. Det finns typiska klasser som warrior, mage och priest, men mer ovanliga klasser varierar på vilken kontinent man väljer att spela på. Och det fanns 5 kontinenter, norr,syd,öst,väst och central. Och alla skiljer sig från varandra kraftigt både med tema,monster,miljö och quests.
Är du beredd att skapa din karaktär? frågade moderatorn. Kim nickade och rummet blixtrade till och en stor skärm där det stod statsvisade sig. Datorn tar slumpmässig ut din fallenhet för de olika skills din karaktär kan lära sig och de flesta spelare väljer en klass som passar deras stats bäst förklarade hon för Kim. Han såg förväntansfullt på skärmen men kom plötsligt ihåg sen sak. Vänta ska inte ens stats bestämmas efter att karaktären skapas? frågade Kim misstänksamt, Jo men personligen tycker jag att man ska basera sitt utseende efter ens stats så attupplevelsen blir mer verklighetstrogen ,moderatorns ansikte var fortfarande dolt men hon började låta lite nervös. Egentligen så var hon en ex-stylist som hade fått moderator-jobbet av en slump och hon älskade att få spelarna att se så bra ut som möjligt i det som passade de men hon skulle nog förlora jobbet om hennes chefer fick reda på att hon kastade om ordningen, i hopp om att få nykomlingen på andra tankar så startade hon skärmen så att Kim äntligen skulle få sina stats. Han såg med spänning på skärmen när siffrorna ven runt som på ett lyckohjul. Det här skulle forma hela hans karaktär. Med ett högt ljud stannade skärmen och siffrorna var klara. Varje stat hade siffror från ett till tio där tio var bäst och ju högre man hade desto bättre skulle den förmågan bli när man väl började spela. Kim tittade på skärmen och såg nyfiket på hans resultat.
Strength-5, Defense-6 Agility-8, Spirit-1, Stamina-10, Charisma-7, Intelligence-3, Accuracy-8
Kim såg besviken ut på sina stats, han hade hoppats på något bättre. Medelmåttig poäng på strength och uruselt på spirit och intelligence vilket var de viktigaste faktorerna för en mage som han faktiskt ville köra. Moderatorn gick fram till Kim och såg lite förvånat att han inte var nöjd. Varför så dyster du fick en tia i stamina och högt i agility och accuracy du kommer bli en perfekt thief säger jag dig. Nu kan jag faktiskt se en look som passar dig, dags för nästa moment, karaktärs kreationen, sade hon glatt och rummet blixtrade till igen och Kim stirrade nu på en modell av sig själv som tittade tomt på honom. Jag skulle vilja.., började han innan moderatorn avbröt honom tvärt genom att kommendera fram ändringar på modellen. Kim såg förvånat och till och med lite ilsket på henne när hon tog saken i egna händer. Vad gör du?! Det är min karaktär ska inte jag bestämma?, frågade han med en ton av undertryckt irritation, han var helt enkelt inte bra på att säga ifrån till någon så alla kör med honom inte bara mobbarna, så som moderatorn höll på var ett klassiskt exempel på hur det brukade gå till i Kims liv. Tro mig sötnos jag vet vad som passar bäst, du kommer bli så fin när vi är klara, det är roligt att få fram det bästa hos alla, en bra utsida reflekterar bara det fina vi har inuti, förklarade hon och Kim kunde inte svara emot henne så han lät henne hållas.
Det gick förvånansvärt snabbt för efter bara tio minuter så såg han förundrat på sin spelversion av sig själv. Den var ungefär en decimeter längre än Kim själv men kroppsformen var densamma, ibland lönar det sig att vara spinkig trots allt. Håret var en blandning av eldrött och körsbärsrött och skiftade i ett flertal olika nyanser, men längden och frisyren var nästan likadant förutom en sak. Kims lugg var undanstruken från modellversionen och visade ett blankt ansikte. Moderatorn såg nöjt på sitt verk. Jag ville inte överdriva så mycket eftersom vi skulle hålla det realistiskt, nu är det bara en sak kvar.., visa mig ansiktet ditt!!, ropade hon och försökte dra undan Kims lugg från ansiktet så hon kunde se ögonen. Kim kämpade emot så gott han kunde men hon var starkare än honom så till slut efter en kvick brottningsmatch så satt han flämtande på golvet med moderatorn som höll upp hans lugg i ett fast grepp. Hon såg lite förvånat på hans ansikte men log brett För att vara så medelmåttig har du väldigt vackra ögon, det här är toppen material, sa hon och klappade i händerna och ett par ögon identiska till Kims egna befann sig i modellens ansikte. Men till skillnad från Kims bruna ögon så var de här bärnstensgula och ansiktet i sig var som Kims eget men förskönat. För första gången i sitt liv så tyckte han att han faktiskt såg bra ut utan sin lugg. Hans spelversion såg i helhet..varm ut, påminde om glödande kol och såg nästan ut att brännas om man rörde vid den. Moderatorn log bakom sin hjälm när hon såg Kims ansikte,det var alltid lika roligt att göra folk glada. Men nu till det sista steget. Namnet!, Nå har du funderat på ett namn till din nya karaktär?, frågade hon. Kim såg på sin spelversion och kände sig helt blank i skallen. Vad skulle han ta? Han skulle vilja ta något coolt som Black Lynx, Eternal Sleep eller något annat coolt namn men när han såg på de eldröda slingorna och de flammande gula ögonen så sa han tyst utan eftertanke Cinder. Så fort han yttrade orden började moderatorn att skratta ljudligt.Gud vad gulligt! Lilla gubben du är verkligen ödmjuk som inte tar så stora namn som Gigant eller Titania eller typ "Legend" eller något liknande, men nu när jag tänker efter så passar det.., Cinder, askan efter en flammande brand. Ditt hår och dina ögon bekräftar också namnets passform. Hon klappade i händerna och en skärm flimrade över avatarens huvud där det nu stod "CInder" " Så nu när det är avklaratVilken kontinent väljer du?frågade moderatorn. Kim tänkte efter för en minut och sa enkelt Central regionen, den var bäst för bas klasser och han hade fått råd att börja där av butiksägaren som sålde honom spelet. Moderatorn klappade i händerna och på skärmen i bakgrunden så lades Centralregionens namn till på listan. Okej om det inte är något annat så är du klar att köra det var trevligt att göra din bekantskap jag hoppas vi ses en dag igen, sade moderatorn och Kim nickade med ett litet leende. Rummet släcktes ner och han kände att han drogs mot sin spelkaraktär och plötsligt så kände han att hans medvetande placerades i Cinders kropp och efter det fick han känslan av att falla och allt blev mörkt då han transporterades till spelservern.
Första steget mot äventyret var avklarat.
Det måste vara moderatorn, tänkte Kim när han såg henne. Det var vida känt att Second World och dess expansioner lät moderatorer sköta information och andra uppgifter för att förhindra fusk eller tekniska problem som försvårade det för spelarna. De var där för deras säkerhet som medförs när man har så hög realism. De flesta skötte sitt jobb ordentligt och var lika okuvliga som vanliga NPCs men vissa var lite..egensinniga och Kim fick en känsla av att just den här moderatorn var just en sån person.
Moderatorn bar en hjälm som täckte hennes ansikte men man kunde nästan se att hon log genom den. Välkommen till Second World, önskas det förklaring om spelets syfte och förhållningsregler? , frågade hon.Kim skakade lätt på huvudet, han visste vad spelet handlade om . Man börjar spelet med att designa sin avatar, man kan bara ha en under spelets gång. Man kan ändra utseendet litegrann men inte jättemycket för att bibehålla den höga realismen. Sen slumpas ens stats ut, det avgör vilka förmågor som blir höga hos ens avatar, och vilka som blir låga, det avgör ofta vilken klass man tar beroende på vilken slags stat man fick i starten men man kan självklart ändra det under spelets gång. Klasser kan man välja vid level 10 och man kan byta klass om man inte trivs med ens val men man kan bara byta 3 gånger sen är det satt. Det finns typiska klasser som warrior, mage och priest, men mer ovanliga klasser varierar på vilken kontinent man väljer att spela på. Och det fanns 5 kontinenter, norr,syd,öst,väst och central. Och alla skiljer sig från varandra kraftigt både med tema,monster,miljö och quests.
Är du beredd att skapa din karaktär? frågade moderatorn. Kim nickade och rummet blixtrade till och en stor skärm där det stod statsvisade sig. Datorn tar slumpmässig ut din fallenhet för de olika skills din karaktär kan lära sig och de flesta spelare väljer en klass som passar deras stats bäst förklarade hon för Kim. Han såg förväntansfullt på skärmen men kom plötsligt ihåg sen sak. Vänta ska inte ens stats bestämmas efter att karaktären skapas? frågade Kim misstänksamt, Jo men personligen tycker jag att man ska basera sitt utseende efter ens stats så attupplevelsen blir mer verklighetstrogen ,moderatorns ansikte var fortfarande dolt men hon började låta lite nervös. Egentligen så var hon en ex-stylist som hade fått moderator-jobbet av en slump och hon älskade att få spelarna att se så bra ut som möjligt i det som passade de men hon skulle nog förlora jobbet om hennes chefer fick reda på att hon kastade om ordningen, i hopp om att få nykomlingen på andra tankar så startade hon skärmen så att Kim äntligen skulle få sina stats. Han såg med spänning på skärmen när siffrorna ven runt som på ett lyckohjul. Det här skulle forma hela hans karaktär. Med ett högt ljud stannade skärmen och siffrorna var klara. Varje stat hade siffror från ett till tio där tio var bäst och ju högre man hade desto bättre skulle den förmågan bli när man väl började spela. Kim tittade på skärmen och såg nyfiket på hans resultat.
Strength-5, Defense-6 Agility-8, Spirit-1, Stamina-10, Charisma-7, Intelligence-3, Accuracy-8
Kim såg besviken ut på sina stats, han hade hoppats på något bättre. Medelmåttig poäng på strength och uruselt på spirit och intelligence vilket var de viktigaste faktorerna för en mage som han faktiskt ville köra. Moderatorn gick fram till Kim och såg lite förvånat att han inte var nöjd. Varför så dyster du fick en tia i stamina och högt i agility och accuracy du kommer bli en perfekt thief säger jag dig. Nu kan jag faktiskt se en look som passar dig, dags för nästa moment, karaktärs kreationen, sade hon glatt och rummet blixtrade till igen och Kim stirrade nu på en modell av sig själv som tittade tomt på honom. Jag skulle vilja.., började han innan moderatorn avbröt honom tvärt genom att kommendera fram ändringar på modellen. Kim såg förvånat och till och med lite ilsket på henne när hon tog saken i egna händer. Vad gör du?! Det är min karaktär ska inte jag bestämma?, frågade han med en ton av undertryckt irritation, han var helt enkelt inte bra på att säga ifrån till någon så alla kör med honom inte bara mobbarna, så som moderatorn höll på var ett klassiskt exempel på hur det brukade gå till i Kims liv. Tro mig sötnos jag vet vad som passar bäst, du kommer bli så fin när vi är klara, det är roligt att få fram det bästa hos alla, en bra utsida reflekterar bara det fina vi har inuti, förklarade hon och Kim kunde inte svara emot henne så han lät henne hållas.
Det gick förvånansvärt snabbt för efter bara tio minuter så såg han förundrat på sin spelversion av sig själv. Den var ungefär en decimeter längre än Kim själv men kroppsformen var densamma, ibland lönar det sig att vara spinkig trots allt. Håret var en blandning av eldrött och körsbärsrött och skiftade i ett flertal olika nyanser, men längden och frisyren var nästan likadant förutom en sak. Kims lugg var undanstruken från modellversionen och visade ett blankt ansikte. Moderatorn såg nöjt på sitt verk. Jag ville inte överdriva så mycket eftersom vi skulle hålla det realistiskt, nu är det bara en sak kvar.., visa mig ansiktet ditt!!, ropade hon och försökte dra undan Kims lugg från ansiktet så hon kunde se ögonen. Kim kämpade emot så gott han kunde men hon var starkare än honom så till slut efter en kvick brottningsmatch så satt han flämtande på golvet med moderatorn som höll upp hans lugg i ett fast grepp. Hon såg lite förvånat på hans ansikte men log brett För att vara så medelmåttig har du väldigt vackra ögon, det här är toppen material, sa hon och klappade i händerna och ett par ögon identiska till Kims egna befann sig i modellens ansikte. Men till skillnad från Kims bruna ögon så var de här bärnstensgula och ansiktet i sig var som Kims eget men förskönat. För första gången i sitt liv så tyckte han att han faktiskt såg bra ut utan sin lugg. Hans spelversion såg i helhet..varm ut, påminde om glödande kol och såg nästan ut att brännas om man rörde vid den. Moderatorn log bakom sin hjälm när hon såg Kims ansikte,det var alltid lika roligt att göra folk glada. Men nu till det sista steget. Namnet!, Nå har du funderat på ett namn till din nya karaktär?, frågade hon. Kim såg på sin spelversion och kände sig helt blank i skallen. Vad skulle han ta? Han skulle vilja ta något coolt som Black Lynx, Eternal Sleep eller något annat coolt namn men när han såg på de eldröda slingorna och de flammande gula ögonen så sa han tyst utan eftertanke Cinder. Så fort han yttrade orden började moderatorn att skratta ljudligt.Gud vad gulligt! Lilla gubben du är verkligen ödmjuk som inte tar så stora namn som Gigant eller Titania eller typ "Legend" eller något liknande, men nu när jag tänker efter så passar det.., Cinder, askan efter en flammande brand. Ditt hår och dina ögon bekräftar också namnets passform. Hon klappade i händerna och en skärm flimrade över avatarens huvud där det nu stod "CInder" " Så nu när det är avklaratVilken kontinent väljer du?frågade moderatorn. Kim tänkte efter för en minut och sa enkelt Central regionen, den var bäst för bas klasser och han hade fått råd att börja där av butiksägaren som sålde honom spelet. Moderatorn klappade i händerna och på skärmen i bakgrunden så lades Centralregionens namn till på listan. Okej om det inte är något annat så är du klar att köra det var trevligt att göra din bekantskap jag hoppas vi ses en dag igen, sade moderatorn och Kim nickade med ett litet leende. Rummet släcktes ner och han kände att han drogs mot sin spelkaraktär och plötsligt så kände han att hans medvetande placerades i Cinders kropp och efter det fick han känslan av att falla och allt blev mörkt då han transporterades till spelservern.
Första steget mot äventyret var avklarat.
Kapitel 3-Lite för verkligt
Kim, nej..Cinder öppnade ögonen för att äntligen få se hur spelvärlden såg ut. Han befann sig vid en flod och förundrades över hur äkta spelet kändes, han kände hur vattnet stänkte i ansiktet på honom, hörde hur det brusade och kände hur vinden lätt lekte i lövkronorna omkring honom. Det här är fantastiskt, sade han till sig själv helt upprymd med ett stort leende på läpparna och lade äntligen märke till sig själv istället för på den vackra omgivningen. Han var klädd i typiska nybörjar kläder, en läderväst med en tillhörande grön tunika som skar sig fruktansvärt mot det röda håret och ett par byxor och ett par höga stövlar. Det var inte meningen att det skulle ge någon defense alls och Cinder visste att han skulle vara tvungen att slåss mot ett monster för att få pengar till nya kläder. Han hade fått en tillhörande väska med en nybörjarguide inuti, lite mat en health potion och en enkel dolk. Man väljer inte klass förrän vid lvl 10 så man får försvara sig så gott man kunde under tiden. Han aktiverade nybörjarguiden som dök upp som en skärm framför honom som förklarade enkla kommandon han redan kunde. Guiden var användbar för mer än bara råd den berättade också vilka slags monster som fanns i närheten och agerade som lexikon som sparade information om monster man har besegrat. Få se.., De enda monstren i området är Fur-plants och empty seed, lvl 1-lvl 3,läste han högt från skärmen. Bara tio meter bort stod det en furplant ovetandes om spelaren. Den såg ut som en palm men bladen var pälsiga och man kunde se att den hade en mun nära rötterna på den.Furplants är fastrotade i marken och kan inte springa eller attackera så angriper man bakifrån är man säker. Cinder började springa mot den med dolken i högsta hugg och måttade ett hugg mot bladen men dolken gled bara av och han såg förvånad ut. Verkar inte som att man bara kan angripa ett monster hursomhelst man måste angripa den svaga punkten och Cinder såg inte Furplanten som ett monster, den var en grönsak redo att hackas som ett tillbehör. Med snabba och lätta hugg angrep han den igen men siktade på dess rötter och med tre hugg och ett högt skri föll Furplanten i backen död. Cinder log ett illmarigt leende medan han plockade upp rötterna och lootade monstret för att se om det fanns några fler användbara saker. Det fannsen healthpotion och lite mynt i den men inget mer. Plötsligt plingade det till och det stog på en skärm ovanför Cinders huvud Cinder just leveled up to lvl 2. Gick det så snabbt? Han tittade närmare på Furplanten och såg att den var en lvl 3 så det var därför han fick lite extra. Hans armar började skaka lite,varför hade ingen sagt att det var så upplyftande i spelvärlden? Han kunde hugga saker i småbitar utan att känna några skuldkänslor alls, det var ju inte på riktigt...han kunde göra vad han än ville i den här världen.
Några timmar och många oskyldigt slaktade plantor senare. Cinder hade nått lvl 8 och hans väska började bli full så han började bege sig mot närmaste by för att sälja det han hade hittat. Dessutom behövde han göra något för att lugna ner sig då han glatt och o-utröttligt hade huggit ner varenda monster i sin väg. Cinder hanterade dolken som om den var hans egen arm och han log brett när han tittade på alla sina hittegods,allt från päls till enklare accesoarer, men han hade faktiskt inte angripit alla de där monstren för att få en bra inkomst..han gillade bara känslan av att hugga varenda gång han träffade kändes det som att en tyngd lyftes från hans axlar. I spelvärlden fanns det inga mobbare,inga storasystrar som han var tvungen att ta hand om, inga kroppskomplex och inga otillgängliga föräldrar. Bara han och känslan av lättnad och glädje över att slippa allt ansvaret.
Cinder närmade sig äntligen byn och såg sig nyfiket omkring för att hitta närmaste affär. Det var inte många spelare inloggade så det var förmodligen ganska sent på natten. De få spelare som fanns såg nyfiket på Cinder när han gick förbi och två tjejer fnittrade lite och vinkade till honom men han ignorerade de. Kim har aldrig intresserat sig för flickor för de intresserar sig aldrig för honom så det var ganska konstigt att han som Cinder fick mycket mera uppmärksamhet av det motsatta könet. Han svängde in i en general goods affär,till de kan man sälja allt man hittar. NPCn mottog honom vänligt och Cinder sålde honom ett dussin skinn och flera olika sorters växter han inte kunde använda eftersom han inte var en alchemist som kunde skapa drycker och annat med hjälp av de. Cinder tjänade säkert över 50 silvermynt på sina varor och det är mycket pengar för en nybörjare. Han passade på att köpa sig en ny dolk med ett krökt blad baserad på dolkarna på den södra kontinenten men just när han skulle gå ut ur affären så stötte han på de han absolut minst ville träffa i hela Second World. Markus och hans gängs karaktärer stod alla i dörröppningen,förmodligen också för att sälja sina varor. Han såg på direkten att det var oavsett om de bar rustning,nya ansikten eller nytt hår. De kände inte igen Kim för de gick förbi Cinder utan någon som helst reaktion. De var också nybörjare för de hade inte valt någon klass än. Cinder tänkte bara ignorera de och gå ut genom dörren då han plötsligt stannade och tänkte Nej! Nu räcker det jag orkar inte vara den som alltid går undan. Han gick ut ur affären med sin nya dolk i ett fast grepp och med en hård blick i ansiktet. Han tänkte inte låta de vara.. han ville ge igen, det här var ett gyllene tillfälle att ge igen för alla glåpord alla sparkar alla slag ,oavsett om det tog en dag eller flera år så tänkte han ge tillbaka på de lika mycket som han själv har fått utstå. Han tänkte inte missa det här utmärkta tillfället att få ge igen!
Tio minuter senare, Markus och hans gäng gick skrattandes ut ur butiken,de var tre stycken och skulle ut på en sista räd i vildmarken innan de skulle logga ut. Det var en lång väg till huvudporten så de tänkte gena genom gränden, något som visade sig bli ett stort misstag. Intet ont anades gick de igenom gränden då plötsligt något rörde sig bland skuggorna. De vände sig om tvärt och såg misstänksamma ut, Vem där!?, ropade Markus, såklart han inte fick något svar, han ryckte på axlarna och hans hantlangare pustade ut säkra på att deras ledare skulle skydda de.Utan förvarning från ingenstans hoppade det ut en skepnad från skuggorna och angrep Markus karaktär med en skräckinjagande precision. En vass dolk höggs mot hans ansikte så snabbt och så träffsäkert att han inte kunde försvara sig. Med ett skrik kände föll han till backen med stora skärsår innan hans kropp lindades in i ett vitt ljus och transporterades till spelets kyrkogård för att bli återfödd men en lvl mindre. Det sista Markus karaktär hade sett innan han dog var ett par brinnande gula ögon som såg på honom med mordiskt hat i blicken. Det dröjde inte länge förrän hantlangarna följde samma väg som deras ledare de hade inte en chans mot deras angripares skoningsläsa attacker. Helt ensam stod Cinder i den mörka gränden med sin blodiga dolk i handen och ett mordiskt leende på läpparna. Det kändes så skönt! Så upplyftande! De fick det de förtjänade! Såklart de inte dog på riktigt men speletts 98% realism gjorde att man kände ganska mycket smärta och det drogs ut på det och det tänkte Cinder utnyttja. Det var inte över här han ville inte släppa känslan av frihet i samband med de brutala morden på hans mobbare. Han hade fått upprättelse, men dte kändes inte tillräckligt..den här känslan..han ville ha mer! Han hade upptäckt en ny sida av Second World,och han tänkte inte släppa den i det första taget!
Några timmar och många oskyldigt slaktade plantor senare. Cinder hade nått lvl 8 och hans väska började bli full så han började bege sig mot närmaste by för att sälja det han hade hittat. Dessutom behövde han göra något för att lugna ner sig då han glatt och o-utröttligt hade huggit ner varenda monster i sin väg. Cinder hanterade dolken som om den var hans egen arm och han log brett när han tittade på alla sina hittegods,allt från päls till enklare accesoarer, men han hade faktiskt inte angripit alla de där monstren för att få en bra inkomst..han gillade bara känslan av att hugga varenda gång han träffade kändes det som att en tyngd lyftes från hans axlar. I spelvärlden fanns det inga mobbare,inga storasystrar som han var tvungen att ta hand om, inga kroppskomplex och inga otillgängliga föräldrar. Bara han och känslan av lättnad och glädje över att slippa allt ansvaret.
Cinder närmade sig äntligen byn och såg sig nyfiket omkring för att hitta närmaste affär. Det var inte många spelare inloggade så det var förmodligen ganska sent på natten. De få spelare som fanns såg nyfiket på Cinder när han gick förbi och två tjejer fnittrade lite och vinkade till honom men han ignorerade de. Kim har aldrig intresserat sig för flickor för de intresserar sig aldrig för honom så det var ganska konstigt att han som Cinder fick mycket mera uppmärksamhet av det motsatta könet. Han svängde in i en general goods affär,till de kan man sälja allt man hittar. NPCn mottog honom vänligt och Cinder sålde honom ett dussin skinn och flera olika sorters växter han inte kunde använda eftersom han inte var en alchemist som kunde skapa drycker och annat med hjälp av de. Cinder tjänade säkert över 50 silvermynt på sina varor och det är mycket pengar för en nybörjare. Han passade på att köpa sig en ny dolk med ett krökt blad baserad på dolkarna på den södra kontinenten men just när han skulle gå ut ur affären så stötte han på de han absolut minst ville träffa i hela Second World. Markus och hans gängs karaktärer stod alla i dörröppningen,förmodligen också för att sälja sina varor. Han såg på direkten att det var oavsett om de bar rustning,nya ansikten eller nytt hår. De kände inte igen Kim för de gick förbi Cinder utan någon som helst reaktion. De var också nybörjare för de hade inte valt någon klass än. Cinder tänkte bara ignorera de och gå ut genom dörren då han plötsligt stannade och tänkte Nej! Nu räcker det jag orkar inte vara den som alltid går undan. Han gick ut ur affären med sin nya dolk i ett fast grepp och med en hård blick i ansiktet. Han tänkte inte låta de vara.. han ville ge igen, det här var ett gyllene tillfälle att ge igen för alla glåpord alla sparkar alla slag ,oavsett om det tog en dag eller flera år så tänkte han ge tillbaka på de lika mycket som han själv har fått utstå. Han tänkte inte missa det här utmärkta tillfället att få ge igen!
Tio minuter senare, Markus och hans gäng gick skrattandes ut ur butiken,de var tre stycken och skulle ut på en sista räd i vildmarken innan de skulle logga ut. Det var en lång väg till huvudporten så de tänkte gena genom gränden, något som visade sig bli ett stort misstag. Intet ont anades gick de igenom gränden då plötsligt något rörde sig bland skuggorna. De vände sig om tvärt och såg misstänksamma ut, Vem där!?, ropade Markus, såklart han inte fick något svar, han ryckte på axlarna och hans hantlangare pustade ut säkra på att deras ledare skulle skydda de.Utan förvarning från ingenstans hoppade det ut en skepnad från skuggorna och angrep Markus karaktär med en skräckinjagande precision. En vass dolk höggs mot hans ansikte så snabbt och så träffsäkert att han inte kunde försvara sig. Med ett skrik kände föll han till backen med stora skärsår innan hans kropp lindades in i ett vitt ljus och transporterades till spelets kyrkogård för att bli återfödd men en lvl mindre. Det sista Markus karaktär hade sett innan han dog var ett par brinnande gula ögon som såg på honom med mordiskt hat i blicken. Det dröjde inte länge förrän hantlangarna följde samma väg som deras ledare de hade inte en chans mot deras angripares skoningsläsa attacker. Helt ensam stod Cinder i den mörka gränden med sin blodiga dolk i handen och ett mordiskt leende på läpparna. Det kändes så skönt! Så upplyftande! De fick det de förtjänade! Såklart de inte dog på riktigt men speletts 98% realism gjorde att man kände ganska mycket smärta och det drogs ut på det och det tänkte Cinder utnyttja. Det var inte över här han ville inte släppa känslan av frihet i samband med de brutala morden på hans mobbare. Han hade fått upprättelse, men dte kändes inte tillräckligt..den här känslan..han ville ha mer! Han hade upptäckt en ny sida av Second World,och han tänkte inte släppa den i det första taget!
Kapitel 4-Är jag en player killer?
2 veckor senare
Kim är frukosten klar?,ropade Julia från köket och en gäspande Kim steg ut ur sitt rum och pekade trött på bordet där det stod en kastrull kokta ägg och smörgås pålägg. De började äta i tystnad men Julia såg undrande på sin lillebror med oro i blicken. Kim..har det hänt något? Du verkar ha tankarna på annat håll, frågade hon. Det var två veckor sen Kim hade börjat spela Second World och så fort han var klar med läxorna och morgondagens lunch till Julia så satt han där vid spelet. Han spelade alltid mellan klockan åtta och elva varje kväll och Julia kunde svära på att det var för att möta någon särskild i spelet med samma speltider som Kim själv. Åh så nära sanningen hon var med den teorin. Kim tittade upp från sina ägg och såg på henne med luggen hängandes över ögonen som alltid. Jag mår bra Julia du ska inte oroa dig det är dåligt för din hälsa, svarade han tillbaka med likadan oro i tonen som Julia själv. I verkliga världen var han tvungen att se till att hon mådde bra för sedan länge tillbaka så var hans storasyster hopplös på att ta hand om sig själv och ända sedan de var små så tog han hand om henne. Hon log och verkade lättad över hans svar för Kim skulle aldrig ljuga för henne. Efter att snabbt ha diskat upp efter frukosten begav sig Kim mot skolan.
Skolan, samma rutin dag ut och dag ut för Kims, att sitta i ett hörn och varken lärare eller klasskamrater tar notis för en, eller så frågar de om tjänster som han aldrig kan tacka nej till. Men nuförtiden så tyckte Kim faktiskt om att gå till skolan.Varför? Det kommer ni få se när det ringer in.
Klockan ringde in och alla eleverna på skolan begav sig till sina klassrum då Kim äntligen fick syn på personerna han letat efter hela morgonen, Markus och hans gäng. Förrut hans personliga plågoandar och nu totala nervrak, de hade mörka ringar under ögonen och såg skrämda ut när de förskrämt talade med varandra i låg ton. jag skämtar inte vi kan inte lämna nybörjar byn alls! Varje natt så angriper samma person oss utan anledning och varje attack är värre än den förra, smärtan från igår-kväll är fortfarande färskt,berättade Markus för några av deras klasskamrater som också spelade Second World. Kim satt vid sin bänk vid fönstret och hörde vad de sa och gömde ett litet leende. Varje kväll hade han lurpassat på mobbarna och angripit de i samma mönster, från skuggorna nuförtiden iklädd i mörka kläder och en huva så de inte kunde se det karaktäristiska röda håret som lätt skulle göra Cinder utpekad om de fick syn på honom. Han hade specialiserat sig på att dra ut på smärtan så gott han kunde, han högg aldrig rakt igenom utan han siktade på lemmarna och lät de ligga på marken och känna smärtan ett tag innan han dödade de. De loggade alltid ut efter en attack och de kunde aldrig levla upp eftersom Cinder såg till att döda de varje kväll så deras lvl gick ner en nivå. Kim såg på killarna igen och fortsatte lyssna på deras samtal precis innan lektionen skulle börja. Efter ett tag så härde han Jag orkar för fan inte längre! Jag lägger ned Second World det är inte värt det, gormade Markus och hans hantlangare instämde. Kim log självbelåtet för sig själv, han hade lyckats knäcka de! men förstod plötsligt att det inte var bra alls! Hur skulle han nu få utlopp för sin frustration? Han ville inte släppa den känslan han kände när han bestraffade killarna. Det var i Second World han levde nu det var där han kände sig äkta. Han måste lösa det här på något sätt. Kim började fundera och han fortsatte fundera under hela skoldagen ända tills han kom hem. Det var en händelselös eftermiddag, han pluggade, städade, lagade mat till då Julia skulle komma hem.
När klockan äntligen blev åtta så loggade Kim in på Second World igen för att se om det var sant att hans offer hade slutat spela.
Under de här två veckorna hade Cinder blivit lvl 23 tack vare konstant tränande i vildmarkerna omkring byn. Det fanns ett bergsområde med monster som varierade från lvl 15-25 så när Cinder inte utförde sin hämnd så tränade han. Trots att han var över lvl 10 nu så hade han inte valt en klass för att få en klass var man tvungen att lämna nybörjar byn och prata med en klasstränare i den närmaste staden och då skulle han tappa siktet på hans mobbare. Cinder drog på sig den svarta huvan och begav sig mot byn för att försöka hitta killarnas karaktärer men det han såg var inte goda nyheter för hans del för där i byn fanns det en folkmassa bestående av flera moderatorer och några hög lvl spelare. Cinder drog Huvan tätare om sitt ansikte och försökte smälta in i folkmassan när en av moderatorerna började tala. För den som undrar vad vi gör här så har vi fått en anmälan om en Player Killer som terroriserar en grupp spelare varje kväll som äntligen har anmält den innan de själva lade ned att spela Second World. Det är oacceptabelt att terrorisera oskyldiga så pass att de sluta spela och vi börjar få misstankar om att vår mystiska Player Killer här i trakten är instabil och såna spelare är farliga för allas säkerhet här i second world. Alla Player Killers måste raderas, Så vi har gett ut en belöning till er spelare som vi har rekryterat just för detta uppdrag. Finn Player Killern och ge den sen till oss för radering.,sa moderatorn som fick ett rungande ja från spelarna. Cinder började bli kallsvettig. Det här var riktigt illa, han var klasslös och i stort underläge om de fick reda på att han var Player Killern. För det var ganska uppenbart att det var han de var ute efter. Han vände tvärt mot folkmassan och begav sig mot västra porten för att försvinna ut i vildmarken igen. Det han inte visste var att han var iaktagen av en av spelarna som lade märke till Cinders märkliga reaktion och började obemärkt följa efter honom.
Väl ute i bergen så kollade Cinder igenom sin utrustning och började fundera över vad han skulle göra härnäst. Skulle han fly? Slå tillbaka? Han var tvungen att erkänna det för sig själv, han hade ett problem och han kunde inte lösa det. Den där frihetskänslan han fick så fort han slaktade någon var beroendeframkallande. Snart skulle det nog inte ens räcka med mobbarna snart skulle han nog börja attackera oskyldiga spelare bara för att få känna en känsla av tillfredställelse. Det här var illa..men hur skulle han komma loss från problemet?
Plötsligt från ingenstans höjde sig marken omkring honom och jord och sten reste sig omkring Cinders fötter men som tur var lyckades han hoppa upp och attacken avbröts. Det var en spell, en formel kastad av en magician, en mage,hade de redan hittat honom?.Cinder morrade till och drog sin dolk och lokaliserade sin motståndare. En blond mage med långt hår samlat i en hästsvans förberedde en ny spell men den här gången var Cinder snabbare då han utan tvekan sprang mot sin motståndare med dolken riktad mot personens strupe han högg hänsynslöst men fick bara in en träff på underarmen för sen märkte han att han inte kunde röra sig. Mage'n log milt och pekade på Cinders fötter som var inneslutna i ett kompakt lager av jord. Cinder såg skrämd ut och försökte förstå hur det gick till, en mage kan inte kasta två spells på samma gång, då han såg vad som stod bredvid sin motståndare. En trästaty snidad som en oxe med en svag aura omkring sig. ett totem...du är en shaman!, utropade Cinder plötsligt och Shamanen log igen. Det har du rätt i min vän, hade du tagit dig lite tid och undersökt din omgivning istället för att blint attackera mig så skulle du nog ha klarat dig bättre, sa han till Cinder. Shamaner är en caster-klass som bara finns på södra kontinenten och slåss med hjälp av totem av de fyra grundelementen eld, vatten, luft och jord. Det är en väldigt användbar klass för de kan slåss med flera spells på en gång av olika element men nackdelen är att utan deras totem är de försvarslösa och ett totem är som ett pet, man måste träna det och att ha fyra totem saktar ner ens egen träning fyra gånger om så det tar evigheter att gå upp i lvl med en Shaman, enligt statistik så är det en av de mest trägtränade klasserna i hela Second World, och de är dömda till ensamhet då ingen vill spela i grupp med de för att deras totem stjäl all exp. Nu när Cinder tittade lite närmare så kunde han se att Shamanen var lvl 38, inte undra på att han blev totalt överbemannad av honom. Cinder morrade till igen och försökte bryta sig loss men det var lönlöst. Han var så fast man kunde vara. Han såg uppgivet på Shamanen. Sätt igång och ge mig till moderatorerna...du vinner ,sa han men Shamanen skakade på huvudet. Det var inte riktigt det jag hade i åtanke när jag sökte upp dig. Du förstår jag studerar psykologi och när jag hörde om player killern här så misstänkte jag att något var fel så jag ville hjälpa dig, jag har ett par frågor att ställa dig senare om du vill, jag har alltid varit faschinerad av personlighetsändringar på nätet..ge mig inte den där blicken det är solklart att du har problem med det..Men det förstås om du inte vill ha min hjälp så kan jag lätt överlämna dig till moderatorerna. Du väljer själv, sade han och Cinder såg förskräckt och förvånad ut. Fick han verkligen fortsätta spela? Kändes lite för bra för att vara sant.. Så som han hade hållit på de senaste veckorna, det var nog ett flertal som hellre tyckte att någon så instabil borde få raderas istället. Skulle han få hjälp av den här mystiska spelaren?.
Till slut efter lite betänketid så suckade Cinder uppgivet och sade Okej... jag går med på det, jag älskar Second World jag vill inte släppa den här världen och jag vill spela utan att känna att jag ska bli galen och ensam varken här eller i den riktiga världen.. ,sa Cinder uppgivet och var glad att huvan dolde hans tårfyllda ögon det hade varit pinsamt om den här mannen såg honom gråta första gången de sågs. Shamanen sträckte fram en hand mot Cinder.Här i Second World kan du kalla mig Willow, du är fri att emejla mig om du någonsin undrar något, allvarligt talat mejla för jag måste veta dina speltider, sa Willow med ett skratt. Cinder såg tveksamt på sin nya kamrat men tog hans hand och log litegrann. Du kan kalla mig Cinder och jag lovar att ge dig all info du behöver, sade han till sin nyfunna vän och de skrattade båda två och när Kim äntligen loggade ut och skulle lägga sig så kände han att han hade fått någon han kan lita på.
Kim är frukosten klar?,ropade Julia från köket och en gäspande Kim steg ut ur sitt rum och pekade trött på bordet där det stod en kastrull kokta ägg och smörgås pålägg. De började äta i tystnad men Julia såg undrande på sin lillebror med oro i blicken. Kim..har det hänt något? Du verkar ha tankarna på annat håll, frågade hon. Det var två veckor sen Kim hade börjat spela Second World och så fort han var klar med läxorna och morgondagens lunch till Julia så satt han där vid spelet. Han spelade alltid mellan klockan åtta och elva varje kväll och Julia kunde svära på att det var för att möta någon särskild i spelet med samma speltider som Kim själv. Åh så nära sanningen hon var med den teorin. Kim tittade upp från sina ägg och såg på henne med luggen hängandes över ögonen som alltid. Jag mår bra Julia du ska inte oroa dig det är dåligt för din hälsa, svarade han tillbaka med likadan oro i tonen som Julia själv. I verkliga världen var han tvungen att se till att hon mådde bra för sedan länge tillbaka så var hans storasyster hopplös på att ta hand om sig själv och ända sedan de var små så tog han hand om henne. Hon log och verkade lättad över hans svar för Kim skulle aldrig ljuga för henne. Efter att snabbt ha diskat upp efter frukosten begav sig Kim mot skolan.
Skolan, samma rutin dag ut och dag ut för Kims, att sitta i ett hörn och varken lärare eller klasskamrater tar notis för en, eller så frågar de om tjänster som han aldrig kan tacka nej till. Men nuförtiden så tyckte Kim faktiskt om att gå till skolan.Varför? Det kommer ni få se när det ringer in.
Klockan ringde in och alla eleverna på skolan begav sig till sina klassrum då Kim äntligen fick syn på personerna han letat efter hela morgonen, Markus och hans gäng. Förrut hans personliga plågoandar och nu totala nervrak, de hade mörka ringar under ögonen och såg skrämda ut när de förskrämt talade med varandra i låg ton. jag skämtar inte vi kan inte lämna nybörjar byn alls! Varje natt så angriper samma person oss utan anledning och varje attack är värre än den förra, smärtan från igår-kväll är fortfarande färskt,berättade Markus för några av deras klasskamrater som också spelade Second World. Kim satt vid sin bänk vid fönstret och hörde vad de sa och gömde ett litet leende. Varje kväll hade han lurpassat på mobbarna och angripit de i samma mönster, från skuggorna nuförtiden iklädd i mörka kläder och en huva så de inte kunde se det karaktäristiska röda håret som lätt skulle göra Cinder utpekad om de fick syn på honom. Han hade specialiserat sig på att dra ut på smärtan så gott han kunde, han högg aldrig rakt igenom utan han siktade på lemmarna och lät de ligga på marken och känna smärtan ett tag innan han dödade de. De loggade alltid ut efter en attack och de kunde aldrig levla upp eftersom Cinder såg till att döda de varje kväll så deras lvl gick ner en nivå. Kim såg på killarna igen och fortsatte lyssna på deras samtal precis innan lektionen skulle börja. Efter ett tag så härde han Jag orkar för fan inte längre! Jag lägger ned Second World det är inte värt det, gormade Markus och hans hantlangare instämde. Kim log självbelåtet för sig själv, han hade lyckats knäcka de! men förstod plötsligt att det inte var bra alls! Hur skulle han nu få utlopp för sin frustration? Han ville inte släppa den känslan han kände när han bestraffade killarna. Det var i Second World han levde nu det var där han kände sig äkta. Han måste lösa det här på något sätt. Kim började fundera och han fortsatte fundera under hela skoldagen ända tills han kom hem. Det var en händelselös eftermiddag, han pluggade, städade, lagade mat till då Julia skulle komma hem.
När klockan äntligen blev åtta så loggade Kim in på Second World igen för att se om det var sant att hans offer hade slutat spela.
Under de här två veckorna hade Cinder blivit lvl 23 tack vare konstant tränande i vildmarkerna omkring byn. Det fanns ett bergsområde med monster som varierade från lvl 15-25 så när Cinder inte utförde sin hämnd så tränade han. Trots att han var över lvl 10 nu så hade han inte valt en klass för att få en klass var man tvungen att lämna nybörjar byn och prata med en klasstränare i den närmaste staden och då skulle han tappa siktet på hans mobbare. Cinder drog på sig den svarta huvan och begav sig mot byn för att försöka hitta killarnas karaktärer men det han såg var inte goda nyheter för hans del för där i byn fanns det en folkmassa bestående av flera moderatorer och några hög lvl spelare. Cinder drog Huvan tätare om sitt ansikte och försökte smälta in i folkmassan när en av moderatorerna började tala. För den som undrar vad vi gör här så har vi fått en anmälan om en Player Killer som terroriserar en grupp spelare varje kväll som äntligen har anmält den innan de själva lade ned att spela Second World. Det är oacceptabelt att terrorisera oskyldiga så pass att de sluta spela och vi börjar få misstankar om att vår mystiska Player Killer här i trakten är instabil och såna spelare är farliga för allas säkerhet här i second world. Alla Player Killers måste raderas, Så vi har gett ut en belöning till er spelare som vi har rekryterat just för detta uppdrag. Finn Player Killern och ge den sen till oss för radering.,sa moderatorn som fick ett rungande ja från spelarna. Cinder började bli kallsvettig. Det här var riktigt illa, han var klasslös och i stort underläge om de fick reda på att han var Player Killern. För det var ganska uppenbart att det var han de var ute efter. Han vände tvärt mot folkmassan och begav sig mot västra porten för att försvinna ut i vildmarken igen. Det han inte visste var att han var iaktagen av en av spelarna som lade märke till Cinders märkliga reaktion och började obemärkt följa efter honom.
Väl ute i bergen så kollade Cinder igenom sin utrustning och började fundera över vad han skulle göra härnäst. Skulle han fly? Slå tillbaka? Han var tvungen att erkänna det för sig själv, han hade ett problem och han kunde inte lösa det. Den där frihetskänslan han fick så fort han slaktade någon var beroendeframkallande. Snart skulle det nog inte ens räcka med mobbarna snart skulle han nog börja attackera oskyldiga spelare bara för att få känna en känsla av tillfredställelse. Det här var illa..men hur skulle han komma loss från problemet?
Plötsligt från ingenstans höjde sig marken omkring honom och jord och sten reste sig omkring Cinders fötter men som tur var lyckades han hoppa upp och attacken avbröts. Det var en spell, en formel kastad av en magician, en mage,hade de redan hittat honom?.Cinder morrade till och drog sin dolk och lokaliserade sin motståndare. En blond mage med långt hår samlat i en hästsvans förberedde en ny spell men den här gången var Cinder snabbare då han utan tvekan sprang mot sin motståndare med dolken riktad mot personens strupe han högg hänsynslöst men fick bara in en träff på underarmen för sen märkte han att han inte kunde röra sig. Mage'n log milt och pekade på Cinders fötter som var inneslutna i ett kompakt lager av jord. Cinder såg skrämd ut och försökte förstå hur det gick till, en mage kan inte kasta två spells på samma gång, då han såg vad som stod bredvid sin motståndare. En trästaty snidad som en oxe med en svag aura omkring sig. ett totem...du är en shaman!, utropade Cinder plötsligt och Shamanen log igen. Det har du rätt i min vän, hade du tagit dig lite tid och undersökt din omgivning istället för att blint attackera mig så skulle du nog ha klarat dig bättre, sa han till Cinder. Shamaner är en caster-klass som bara finns på södra kontinenten och slåss med hjälp av totem av de fyra grundelementen eld, vatten, luft och jord. Det är en väldigt användbar klass för de kan slåss med flera spells på en gång av olika element men nackdelen är att utan deras totem är de försvarslösa och ett totem är som ett pet, man måste träna det och att ha fyra totem saktar ner ens egen träning fyra gånger om så det tar evigheter att gå upp i lvl med en Shaman, enligt statistik så är det en av de mest trägtränade klasserna i hela Second World, och de är dömda till ensamhet då ingen vill spela i grupp med de för att deras totem stjäl all exp. Nu när Cinder tittade lite närmare så kunde han se att Shamanen var lvl 38, inte undra på att han blev totalt överbemannad av honom. Cinder morrade till igen och försökte bryta sig loss men det var lönlöst. Han var så fast man kunde vara. Han såg uppgivet på Shamanen. Sätt igång och ge mig till moderatorerna...du vinner ,sa han men Shamanen skakade på huvudet. Det var inte riktigt det jag hade i åtanke när jag sökte upp dig. Du förstår jag studerar psykologi och när jag hörde om player killern här så misstänkte jag att något var fel så jag ville hjälpa dig, jag har ett par frågor att ställa dig senare om du vill, jag har alltid varit faschinerad av personlighetsändringar på nätet..ge mig inte den där blicken det är solklart att du har problem med det..Men det förstås om du inte vill ha min hjälp så kan jag lätt överlämna dig till moderatorerna. Du väljer själv, sade han och Cinder såg förskräckt och förvånad ut. Fick han verkligen fortsätta spela? Kändes lite för bra för att vara sant.. Så som han hade hållit på de senaste veckorna, det var nog ett flertal som hellre tyckte att någon så instabil borde få raderas istället. Skulle han få hjälp av den här mystiska spelaren?.
Till slut efter lite betänketid så suckade Cinder uppgivet och sade Okej... jag går med på det, jag älskar Second World jag vill inte släppa den här världen och jag vill spela utan att känna att jag ska bli galen och ensam varken här eller i den riktiga världen.. ,sa Cinder uppgivet och var glad att huvan dolde hans tårfyllda ögon det hade varit pinsamt om den här mannen såg honom gråta första gången de sågs. Shamanen sträckte fram en hand mot Cinder.Här i Second World kan du kalla mig Willow, du är fri att emejla mig om du någonsin undrar något, allvarligt talat mejla för jag måste veta dina speltider, sa Willow med ett skratt. Cinder såg tveksamt på sin nya kamrat men tog hans hand och log litegrann. Du kan kalla mig Cinder och jag lovar att ge dig all info du behöver, sade han till sin nyfunna vän och de skrattade båda två och när Kim äntligen loggade ut och skulle lägga sig så kände han att han hade fått någon han kan lita på.
Kapitel 5-Willow
Det var en helgmorgon och Kim loggade in tidigt på morgonen den här gången för att för första gången spela tillsammans med Willow. Julia låg och sov ljudligt och skulle inte behöva frukost på ett bra tag så han hade några timmar på sig. Han tog på sig hjälmen och utrustningen och lät sitt medvetande föras till cyber-världen igen.
Cinder stod på bergsluttningen där han och Willow hade lämnat varandra förra gången, hans huva var avtagen den här gången och han var nervös och kände sig lite blottad,tänk om Willow hade ljugit och skvallrat om honom för moderatorerna då skulle han vara dödens på en gång. Han bestämde sig för att lämna ett privat meddelande till Willow, något som är väldigt användbart i alla sådana här spel ifall man vill prata på långt håll. Det dröjde inte länge förrän han kände en hand på sin axel och såg Willow stå där leende som alltid. så det är så våran mystiska player killer såg ut, jag förstår varför du kallas för Cinder, sa Willow som observerade Cinder från topp till tå och Cinder gjorde likadant med Willow, nu när han tittade närmare så var Willow inte riktigt klädd som en mage, det var svårt att avgöra ålder men Willow såg ut att vara mellan 25 och 30 år gammal, han hade väldigt starka blåa ögon och det blonda håret föll ner över hans rygg samlat i en hästsvans och han hade en sak som såg ut som en poncho som var öppen framtill som gick ända ner till knäna i en lätt beige färg och han hade två stycken olikfärgade fjädrar flätade i håret. Willow såg att Cinder såg oförstående på fjädrarna. ifall du undrar så stärker de mina totems krafter och ger de mera exp än normalt. Fjädrarna är otroligt sällsynta,närapå legendary items för shamaner, och du ska inte veta vad jag har gått igenom för att få de. Mitt mål är att få alla fyra, det är därför jag är här på centralkontinenten istället för i söder, förklarade Willow och Cinder förstod att han hade mycket att lära om Second World, han hade ju inte ens valt en klass. Han såg så nedstämd ut över tanken på det så att Willow för en sekund trodde att Cinder tänkte få ett anfall igen och attackera honom med den där dolken.
Vad är det Cinder? Berätta nu från början hur det här började, sa Willow och Cinder tvekade först men bestämde sig för att berätta. Han berättade om den konstanta mobbningen, pressen av ansvar hans snälla men odugliga syster omedvetet lägger på honom, känslan av att bli utnyttjad av alla och sen så beskrev han utförligt hur kan kände när han väl var i Second World. Willow bara satt där och lyssnade på allt som han sa och Cinder misstänkte att han förde anteckningar i huvudet. Tillslut reste han sig upp och såg på Cinder med förstående i blicken. du må kanske se tuff och självsäker ut som Cinder men jag börjar förstå att du är en känslig liten kille eller hur?,frågande han med det där varma leendet igen. Cinder bara nickade, Willow var en gladlynt och mild person och han kunde nog lita på honom trots allt. Okej jag har fått en ide hur vi ska bygga upp din terapi under spelets gång,sa Willow men Cinder protesterade direkt. Terapi!? Du får det att låta som att jag är psykiskt sjuk!. När Willow hörde det så ryckte han bara på axlarna. Är du inte det då? viritell personlighetsstörning är numera ett syndrom ska du veta,...iallafall om vi ska spela tillsammans måste du välja en klass. Jag har sett dina stats, din HP stamina, agility ochaccuracy är klart det bästa du har och du har visat att du kan slåss med din dolk. Du skulle bli en perfekt thief som specialiserar sig på närstrid men... det vi minst vill är att du ska få ett återfall om du känner det där beroendet när du hugger något, så det stryks bort. Vi vill ju inte uppmuntra till det eller hur. Ett annat exempel är archer för din höga accruacy kommer göra dig livsfarlig med en båge. Problemet är att om du är den som åsmakar skada så kan det också leda till ett återfall. Så det ger oss en sista möjlighet med en klass som passar dina stat och som minimierar chansen att just du ska slåss,förklarade Willow och Cinder tittade stint på honom med sina brandgula ögon spänd av förväntan och inte lite förvirrad. vaddå!? Vad kan jag spela som i så fall!?, frågade han spänt och Willow log på ett mystiskt vis.
säg Cinder..tycker du om djur?...
Cinder stod på bergsluttningen där han och Willow hade lämnat varandra förra gången, hans huva var avtagen den här gången och han var nervös och kände sig lite blottad,tänk om Willow hade ljugit och skvallrat om honom för moderatorerna då skulle han vara dödens på en gång. Han bestämde sig för att lämna ett privat meddelande till Willow, något som är väldigt användbart i alla sådana här spel ifall man vill prata på långt håll. Det dröjde inte länge förrän han kände en hand på sin axel och såg Willow stå där leende som alltid. så det är så våran mystiska player killer såg ut, jag förstår varför du kallas för Cinder, sa Willow som observerade Cinder från topp till tå och Cinder gjorde likadant med Willow, nu när han tittade närmare så var Willow inte riktigt klädd som en mage, det var svårt att avgöra ålder men Willow såg ut att vara mellan 25 och 30 år gammal, han hade väldigt starka blåa ögon och det blonda håret föll ner över hans rygg samlat i en hästsvans och han hade en sak som såg ut som en poncho som var öppen framtill som gick ända ner till knäna i en lätt beige färg och han hade två stycken olikfärgade fjädrar flätade i håret. Willow såg att Cinder såg oförstående på fjädrarna. ifall du undrar så stärker de mina totems krafter och ger de mera exp än normalt. Fjädrarna är otroligt sällsynta,närapå legendary items för shamaner, och du ska inte veta vad jag har gått igenom för att få de. Mitt mål är att få alla fyra, det är därför jag är här på centralkontinenten istället för i söder, förklarade Willow och Cinder förstod att han hade mycket att lära om Second World, han hade ju inte ens valt en klass. Han såg så nedstämd ut över tanken på det så att Willow för en sekund trodde att Cinder tänkte få ett anfall igen och attackera honom med den där dolken.
Vad är det Cinder? Berätta nu från början hur det här började, sa Willow och Cinder tvekade först men bestämde sig för att berätta. Han berättade om den konstanta mobbningen, pressen av ansvar hans snälla men odugliga syster omedvetet lägger på honom, känslan av att bli utnyttjad av alla och sen så beskrev han utförligt hur kan kände när han väl var i Second World. Willow bara satt där och lyssnade på allt som han sa och Cinder misstänkte att han förde anteckningar i huvudet. Tillslut reste han sig upp och såg på Cinder med förstående i blicken. du må kanske se tuff och självsäker ut som Cinder men jag börjar förstå att du är en känslig liten kille eller hur?,frågande han med det där varma leendet igen. Cinder bara nickade, Willow var en gladlynt och mild person och han kunde nog lita på honom trots allt. Okej jag har fått en ide hur vi ska bygga upp din terapi under spelets gång,sa Willow men Cinder protesterade direkt. Terapi!? Du får det att låta som att jag är psykiskt sjuk!. När Willow hörde det så ryckte han bara på axlarna. Är du inte det då? viritell personlighetsstörning är numera ett syndrom ska du veta,...iallafall om vi ska spela tillsammans måste du välja en klass. Jag har sett dina stats, din HP stamina, agility ochaccuracy är klart det bästa du har och du har visat att du kan slåss med din dolk. Du skulle bli en perfekt thief som specialiserar sig på närstrid men... det vi minst vill är att du ska få ett återfall om du känner det där beroendet när du hugger något, så det stryks bort. Vi vill ju inte uppmuntra till det eller hur. Ett annat exempel är archer för din höga accruacy kommer göra dig livsfarlig med en båge. Problemet är att om du är den som åsmakar skada så kan det också leda till ett återfall. Så det ger oss en sista möjlighet med en klass som passar dina stat och som minimierar chansen att just du ska slåss,förklarade Willow och Cinder tittade stint på honom med sina brandgula ögon spänd av förväntan och inte lite förvirrad. vaddå!? Vad kan jag spela som i så fall!?, frågade han spänt och Willow log på ett mystiskt vis.
säg Cinder..tycker du om djur?...
Kapitel 6-Passar verkligen tamer?
De två kristalltornen gnistrade blankt i solljuset när Cinder och Willow närmade sig. Cinder såg förundrat på de enorma tornen och staden som bredde ut sig runt omkring den. Willow andades in och vred Cinders huvud mot staden när den unge rödtotten såg längtande mot vildmarken Lyssna här Cinder, Crystal Town är den bästa staden för dig att spela i, dessutom älskar du inte arkikekturen ? , frågade Willow med en drömmande blick riktad mot tornen. Cinder ryckte på axlarna och såg ointresserad ut. Han gillade inte folkmassor, i den verkliga världen drog han sig undan så fort han såg att det blev mycket folk i närheten. Han svalde nervöst medan Willow ledde honom längre in i den gnistrande staden. Crystal Town var byggd som en ringlande borg som omgav sig runt de stora kristalltornen i mitten där man plockade upp alla quest´s . Enligt vad Willow hade sagt på vägen dit så var Crystal Town ett mecka för Centralregionens magiker klasser och var berömt för den stora variationen av monster runt omkring.De höll även stora auktioner varje vecka så man hade chansen att få riktigt sällsynta items om man har tur. Och det var det enda stället i regionen man kunde skriva in sig som den klassen Willow hade rekommenderat åt Cinder som han fortfarande var lite osäker om. Cinder såg oroligt på Willow och höll hårt i hans poncho medans de gick igenom folkmassorna på vägen till tornen.
Det var helg och febril aktivitet av alla spelare som diskuterade quests, duellerade, köpte eller sålde sina produkter eller kanske de bara gick dit för att få en matbit. Det var några nyfikna spelare som iakttog Cinder och Willow när de gick igenom torget. De blev stoppade av en grupp på 3 mages som såg intresserat på Willow. Wow! Det är ovanligt att se Shamaner i den här regionen! Vad för dig hit? Trevligt att träffas jag kallas för Ignatios och det här är mitt team Blazing Owl, utbrast en man klädd i färgglad kåpaväldigt bryskt som såg ut att vara gruppens ledare. En ung flicka såg blygt på de men fattade mod nog att ställa en fråga. förlåt ifall vi stör...,är det inte svårt att gå upp i lvl?, frågade hon blygt och sneglade lite på Cinder och gav honom en svag vinkning innan hon vände sig bort rodnandes. Willow skakade hand med gruppens ledare och log. Trevligt att träffa er i Blazing Owl, jag har inget emot att bli tillfrågad lilla fröken det händer ofta ända sen jag kom till regionen ni är inte de enda mages som har hälsat på mig, för att undvika kallpratet här.. låt mig gissa ni vill veta om jag vet något om the Infinity Gem har jag rätt?,frågade Willow, han log men Cinder kunde märka att han hade en ton av avsmak i rösten. Gruppen såg skamsna ut men de nickade. Du som är en caster klass från söder borde veta något om den...vi är villiga att betala för informationen, svarade Ignatios men Willow skakade uppgivet på huvudet. Jag har ingen information åt er jag är ledsen, om ni ursäktar så måste jag hjälpa min kompanjon här, svarade han och ledde in Cinder genom Tornets huvudingång. Cinder såg oförstående ut. Infinity Gem?, frågade han förvirrat men Willow suckade bara. Infinity Gem är en Legendary Item för alla mages och det ryktas om att den finns i södra regionen, den som innehar the Infinity Gem har en obegränsad tillgång till Mana och det är det som alla mages strävar efter och eftersom jag är en magiker klass från söder så är det normalt att folk frågar mig men jag börjar tröttna på de konstanta frågorna,mutförsöken och eventuella kidnappningar som inleds mot mig, svarade Willow trött och Cinder nickade svagt och kände med honom, oönskad uppmärksamhet är aldrig trevligt.Men...varför tittade den där flickan på mig? Jag vet ju ingenting om The infinity Gem, sa Cinder och Willow skrattade lite. Nä hon kollade bara in dig, många flickor tycker att bärnstensögon är exotiska även i spelvärlden,sa Willow med ett strålande leende och skrockade glatt åt Cinders reaktion då pojken rodnade lätt och lade handen lätt på sin dolk i rädsla av främmande tjejer skulle hoppa på honom.
Några minuter senare efter deras lilla samtal så var de framme vid deras destination. Huvudkvarteret för Tamers. Willow är du helt säker på att jag passar som en tamer? Det var inte det första jag ville bli när jag började spela, sa Cinder och såg skeptisk ut. Willow såg intensiv ut och skakade frenetiskt på huvudet. Du om någon passar som Tamer, det kräver hög agility och stamina och hög accuracy gör det lättare att fånga monster. Skriv upp dig nu, Willow knuffade fram Cinder mot disken och Cinder stirrade rätt in i ansiktet på en väldigt ruffig pälsklädd NPC . Ska du sälja päls eller något pysen?, grymtade han fram Cinder svalde och skakade på huvudet. Jag vill bli en tamer!, svarade han och NPCn grymtade igen. Vill du bli en tamer så måste du först ge mig 15 Bear pelts, svarade han och Cinder kände en darrning och plötsligt så stod det på hans personliga skärm Ny quest: Ge Tamer trainer 15 bear pelts,belöning: Tamer klass
Det var ingen mening att vara så ingående om äventyret om hur Cinder fick alla Bear pelts eftersom han var klart överlägsen alla björnar på lvl 12-14 så efter en halvtimmes konstant slaktande kom Cinder och Willow tillbaka till Crystal Town för att avsluta Cinders Quest. NPCn grymtade nöjt av att se alla pälsarna Cinder skaffat honom. Han räckte honom en påse som innehöll bonus grejer man får när man startar en ny klass. Cinder såg spänt på påsen och öppnade den.
+30 agility,+15 strength,+15 defense,+35 accruacy,+40 stamina
New equipment: 10 Fire traps,10 ice traps, 1 Whip, Leather vest of embers
3 nya skills: Call animal, Tame animal, Heal animal.
Grattis Cinder du är nu en Tamer,det var väl inte så svårt?, frågade en Willow som såg glatt på alla Cinders nya saker. Cinder såg nöjd ut men såg undrande på piskan i hans hand. Vapnen man får är slumpmässiga och ofta anpassade till ens stats men Cinder hade inte väntat sig en piska.., och lädervästen var ännu märkligare när han tittade lite närmre på den, den var i blodrött läder med bronsfärgade kanter.
Leather vest of Embers-evolving armor, defense 60. Kan slumpmässigt ge fysiska anfallare brännskador, Willow gapade förvånat när han såg vad Cinder hade fått. En evolving armor!? De är riktigt sällsynta! Ingenting man brukar få i en klass säck snarare i dungeons eller bossmonster,muttrade Willow, Cinder ryckte bara på axlarna han har blivit uppfostrad att uppskatta det man har och inte överdriva. Så han tog på sig västen och tyckte att det var lite löjligt att den såg ut att vara som gjord för honom för den matchande hans hår och utseende helt och hållet och dessutom passade det till hans karaktärsnamn. Var det en slump eller har spelet bara väldigt konstig smak? Willow hade slutat muttra och drog ut Cinder från tornen. Innan vi loggar ut för idag ska du haprovat din nya klass det får räcka sen,sa han bestämt och Cinder sa inte emot, han kan fortfarande inte säga emot folk.
Willow tog ut Cinder till ett dimmigt klippområde fyllt med olika beast-monster. Kanske jag ska prova min na skill,tänkte Cinder och aktiverade Call animal. En förmåga som gör att beast-monster inom en radie på 15 meter börjar anfalla. Det dröjde bara några minuter efter att Call animal hade blivit aktiverat innan ett monster dök upp. En Ravaging boar på lvl 26 frustade ilsket med fradga runt munnen och stampade klövarna mot marken redo att rusa mot Cinder. Willow stod på en sten i närheten och ropadekom ihåg tämj den inte vi ska bara prova din nya klass!. Cinder var inte nervös längre det var bara han och vildsvinet som stod och stirrade på varandra. The Ravaging boar gav upp ett ilsket skri och rusade rätt emot Cinder som snabbt och elegant hoppade undan. Extra agilityn han hade fått var väldigt användbar och Cinder kände sig snabbare än någonsin förr. Han kände lite svagt på piskan i sin hand och svepte iväg den riktat mot the ravaging boars ögon. En direkt träff på dess svaga punkt den hade redan tappat 30 HP. Cinder började flina brett med ett illvilligt leende och höjde piskan igen när monstret rusade emot honom, han snärtade lätt och ledigt till igen och träffade den på samma ställe. The Ravaging boar fick aldrig chansen att attackera Cinder för att hans piska ven i luften hela tiden riktade mot svinets ögon, outtröttligtanvände Cinder samma strategi över tio gånger i rad tills monstret till slut dog. Willow jag klarade det jag tog kål på den, ropade Cinder glatt och vände sig om, det var svårt att se i dimman men han kunde inte längre se Willows skepnad i dimman. Cinder rörde sig försiktig närmare mot stenen och dimman och någonting stort började skymta i dimman.Varelsen vände sig om med ett morrande, den hade något fastkilat under tassarna som desperat försökte ta sig loss. Till sin förfäran såg Cinder att det var Willow som desperat försökte ta sig loss från varelsens grepp. Hur kunde den ha angripit så ljudlöst utan Cinders vetskap?Dimman lättade lite och Cinder stod öga mot öga mot en stor grå varg med stora sjukliga gula ögon, svarta klor och den morrade febrilt.
Willow lyckades få munnen fri efter vargens kvävningsförsök. Akta dig Cinder det är inte en vanlig varg! Den kan göra sig osynlig!, ropade Willow precis innan vargen gjorde sitt drag den bet helt enkelt av skallen av Willow,ett ljus sken upp mot skyn,Willow var död och blivit återfödd i Crystal Town men Cinder var nu ensam kvar med vargen. Willow hade rätt det var inte en vanlig varg,dess päls var ljust silvergrå och den var lite tunnare.Cinder visste direkt vad det var,det var ju ändå ett av monstren som fanns på framsidan på second Worlds hemsida. En Phantom Wolf, vargar som kan göra sig osynliga, del av the 10 phantom creatures, alla monster som dirver runt i second world utan speciell area eller specifik level, omöjliga att upptäcka och en tamers värsta mardröm att fånga. Cinder höjde piskan och stirrade stint på vargen som stirrade tillbaka. Han visste att han omöjligt kunde fly från den. Antingen skulle vargen döda honom..eller så skulle han döda vargen. Men det var inte något han planerade, han visste inte vad det var men han kände att han hörde ihop med den, Cinder såg nu på vargen igen och sa sedan bestämt.
Jag ska tämja dig!, och vargen besvarade detta genom ett språng med tänderna blottade, rakt mot Cinders strupe!
Det var helg och febril aktivitet av alla spelare som diskuterade quests, duellerade, köpte eller sålde sina produkter eller kanske de bara gick dit för att få en matbit. Det var några nyfikna spelare som iakttog Cinder och Willow när de gick igenom torget. De blev stoppade av en grupp på 3 mages som såg intresserat på Willow. Wow! Det är ovanligt att se Shamaner i den här regionen! Vad för dig hit? Trevligt att träffas jag kallas för Ignatios och det här är mitt team Blazing Owl, utbrast en man klädd i färgglad kåpaväldigt bryskt som såg ut att vara gruppens ledare. En ung flicka såg blygt på de men fattade mod nog att ställa en fråga. förlåt ifall vi stör...,är det inte svårt att gå upp i lvl?, frågade hon blygt och sneglade lite på Cinder och gav honom en svag vinkning innan hon vände sig bort rodnandes. Willow skakade hand med gruppens ledare och log. Trevligt att träffa er i Blazing Owl, jag har inget emot att bli tillfrågad lilla fröken det händer ofta ända sen jag kom till regionen ni är inte de enda mages som har hälsat på mig, för att undvika kallpratet här.. låt mig gissa ni vill veta om jag vet något om the Infinity Gem har jag rätt?,frågade Willow, han log men Cinder kunde märka att han hade en ton av avsmak i rösten. Gruppen såg skamsna ut men de nickade. Du som är en caster klass från söder borde veta något om den...vi är villiga att betala för informationen, svarade Ignatios men Willow skakade uppgivet på huvudet. Jag har ingen information åt er jag är ledsen, om ni ursäktar så måste jag hjälpa min kompanjon här, svarade han och ledde in Cinder genom Tornets huvudingång. Cinder såg oförstående ut. Infinity Gem?, frågade han förvirrat men Willow suckade bara. Infinity Gem är en Legendary Item för alla mages och det ryktas om att den finns i södra regionen, den som innehar the Infinity Gem har en obegränsad tillgång till Mana och det är det som alla mages strävar efter och eftersom jag är en magiker klass från söder så är det normalt att folk frågar mig men jag börjar tröttna på de konstanta frågorna,mutförsöken och eventuella kidnappningar som inleds mot mig, svarade Willow trött och Cinder nickade svagt och kände med honom, oönskad uppmärksamhet är aldrig trevligt.Men...varför tittade den där flickan på mig? Jag vet ju ingenting om The infinity Gem, sa Cinder och Willow skrattade lite. Nä hon kollade bara in dig, många flickor tycker att bärnstensögon är exotiska även i spelvärlden,sa Willow med ett strålande leende och skrockade glatt åt Cinders reaktion då pojken rodnade lätt och lade handen lätt på sin dolk i rädsla av främmande tjejer skulle hoppa på honom.
Några minuter senare efter deras lilla samtal så var de framme vid deras destination. Huvudkvarteret för Tamers. Willow är du helt säker på att jag passar som en tamer? Det var inte det första jag ville bli när jag började spela, sa Cinder och såg skeptisk ut. Willow såg intensiv ut och skakade frenetiskt på huvudet. Du om någon passar som Tamer, det kräver hög agility och stamina och hög accuracy gör det lättare att fånga monster. Skriv upp dig nu, Willow knuffade fram Cinder mot disken och Cinder stirrade rätt in i ansiktet på en väldigt ruffig pälsklädd NPC . Ska du sälja päls eller något pysen?, grymtade han fram Cinder svalde och skakade på huvudet. Jag vill bli en tamer!, svarade han och NPCn grymtade igen. Vill du bli en tamer så måste du först ge mig 15 Bear pelts, svarade han och Cinder kände en darrning och plötsligt så stod det på hans personliga skärm Ny quest: Ge Tamer trainer 15 bear pelts,belöning: Tamer klass
Det var ingen mening att vara så ingående om äventyret om hur Cinder fick alla Bear pelts eftersom han var klart överlägsen alla björnar på lvl 12-14 så efter en halvtimmes konstant slaktande kom Cinder och Willow tillbaka till Crystal Town för att avsluta Cinders Quest. NPCn grymtade nöjt av att se alla pälsarna Cinder skaffat honom. Han räckte honom en påse som innehöll bonus grejer man får när man startar en ny klass. Cinder såg spänt på påsen och öppnade den.
+30 agility,+15 strength,+15 defense,+35 accruacy,+40 stamina
New equipment: 10 Fire traps,10 ice traps, 1 Whip, Leather vest of embers
3 nya skills: Call animal, Tame animal, Heal animal.
Grattis Cinder du är nu en Tamer,det var väl inte så svårt?, frågade en Willow som såg glatt på alla Cinders nya saker. Cinder såg nöjd ut men såg undrande på piskan i hans hand. Vapnen man får är slumpmässiga och ofta anpassade till ens stats men Cinder hade inte väntat sig en piska.., och lädervästen var ännu märkligare när han tittade lite närmre på den, den var i blodrött läder med bronsfärgade kanter.
Leather vest of Embers-evolving armor, defense 60. Kan slumpmässigt ge fysiska anfallare brännskador, Willow gapade förvånat när han såg vad Cinder hade fått. En evolving armor!? De är riktigt sällsynta! Ingenting man brukar få i en klass säck snarare i dungeons eller bossmonster,muttrade Willow, Cinder ryckte bara på axlarna han har blivit uppfostrad att uppskatta det man har och inte överdriva. Så han tog på sig västen och tyckte att det var lite löjligt att den såg ut att vara som gjord för honom för den matchande hans hår och utseende helt och hållet och dessutom passade det till hans karaktärsnamn. Var det en slump eller har spelet bara väldigt konstig smak? Willow hade slutat muttra och drog ut Cinder från tornen. Innan vi loggar ut för idag ska du haprovat din nya klass det får räcka sen,sa han bestämt och Cinder sa inte emot, han kan fortfarande inte säga emot folk.
Willow tog ut Cinder till ett dimmigt klippområde fyllt med olika beast-monster. Kanske jag ska prova min na skill,tänkte Cinder och aktiverade Call animal. En förmåga som gör att beast-monster inom en radie på 15 meter börjar anfalla. Det dröjde bara några minuter efter att Call animal hade blivit aktiverat innan ett monster dök upp. En Ravaging boar på lvl 26 frustade ilsket med fradga runt munnen och stampade klövarna mot marken redo att rusa mot Cinder. Willow stod på en sten i närheten och ropadekom ihåg tämj den inte vi ska bara prova din nya klass!. Cinder var inte nervös längre det var bara han och vildsvinet som stod och stirrade på varandra. The Ravaging boar gav upp ett ilsket skri och rusade rätt emot Cinder som snabbt och elegant hoppade undan. Extra agilityn han hade fått var väldigt användbar och Cinder kände sig snabbare än någonsin förr. Han kände lite svagt på piskan i sin hand och svepte iväg den riktat mot the ravaging boars ögon. En direkt träff på dess svaga punkt den hade redan tappat 30 HP. Cinder började flina brett med ett illvilligt leende och höjde piskan igen när monstret rusade emot honom, han snärtade lätt och ledigt till igen och träffade den på samma ställe. The Ravaging boar fick aldrig chansen att attackera Cinder för att hans piska ven i luften hela tiden riktade mot svinets ögon, outtröttligtanvände Cinder samma strategi över tio gånger i rad tills monstret till slut dog. Willow jag klarade det jag tog kål på den, ropade Cinder glatt och vände sig om, det var svårt att se i dimman men han kunde inte längre se Willows skepnad i dimman. Cinder rörde sig försiktig närmare mot stenen och dimman och någonting stort började skymta i dimman.Varelsen vände sig om med ett morrande, den hade något fastkilat under tassarna som desperat försökte ta sig loss. Till sin förfäran såg Cinder att det var Willow som desperat försökte ta sig loss från varelsens grepp. Hur kunde den ha angripit så ljudlöst utan Cinders vetskap?Dimman lättade lite och Cinder stod öga mot öga mot en stor grå varg med stora sjukliga gula ögon, svarta klor och den morrade febrilt.
Willow lyckades få munnen fri efter vargens kvävningsförsök. Akta dig Cinder det är inte en vanlig varg! Den kan göra sig osynlig!, ropade Willow precis innan vargen gjorde sitt drag den bet helt enkelt av skallen av Willow,ett ljus sken upp mot skyn,Willow var död och blivit återfödd i Crystal Town men Cinder var nu ensam kvar med vargen. Willow hade rätt det var inte en vanlig varg,dess päls var ljust silvergrå och den var lite tunnare.Cinder visste direkt vad det var,det var ju ändå ett av monstren som fanns på framsidan på second Worlds hemsida. En Phantom Wolf, vargar som kan göra sig osynliga, del av the 10 phantom creatures, alla monster som dirver runt i second world utan speciell area eller specifik level, omöjliga att upptäcka och en tamers värsta mardröm att fånga. Cinder höjde piskan och stirrade stint på vargen som stirrade tillbaka. Han visste att han omöjligt kunde fly från den. Antingen skulle vargen döda honom..eller så skulle han döda vargen. Men det var inte något han planerade, han visste inte vad det var men han kände att han hörde ihop med den, Cinder såg nu på vargen igen och sa sedan bestämt.
Jag ska tämja dig!, och vargen besvarade detta genom ett språng med tänderna blottade, rakt mot Cinders strupe!
Kapitel 7-Tamer vs Phantom Wolf
Det gällde sekunder annars skulle the phantom wolf lätt övermanna Cinder och då är han förlorad,då skulle han aldrig få chansen att tämja det vilddjuret. Cinder tog med blixtsnabba reflexer upp en firetrap ur väskan och slängde den mot vargen. Den var formad som en björnfälla och den fastnade direkt i odjurets tass med sprakande gnistor och stoppade vargens framfart. Med ett galet ylande försökte den komma loss för att fortsätta sin attack men nu så igensatte Cinder sin plan för att fånga The Phantom Wolf.
Tame Animal är aktiverat, Phantom Wolf är för tillfället 0%tämjd stod det på den lilla skärmen som uppenbarande sig ovanför Cinders huvud. Det här var vansinne vargen var säkert 10 lvl högre än Cinder och de är kända att aldri ha blivit tämjda förr men det struntade Cinder i fullständigt, han försökte istället minnas vad Willow hade berättat om proceduren för att tämja djur i second world. Först aktiverade man tame animal då en mätare kommer fyllas varje gång man imponerar på djuret. Man får inte döda det men besegra det. Problemet är att medan mätaren fylls så får man inte tappa kontakt med djuret då bryts det, dessutom får man inte döda monstret men det kan döda dig och det är här hög stamina kommer in. Ju högre man har desto större chans man överlever och överlever man så kommer mätaren fyllas.
Vargen hade kommit loss ur fällan och morrade dovt innan luften skimrade till och den försvann, osynlig.Cinder snodde runt och försökte lokalisera den men det var försent. The Phantom Wolf naglade fast Cinder mot marken innan Cinder ens hann reagera med sin piska. Ett sånt språng hade absolut tagit kål på en mage utan defense eller stamina så det var inte konstigt att Willow hade strukit med men Cinder klarade sig,visst han hade bara hälften av sitt HP kvar men han överlevde och mätaren hade fyllts en tredjedel bara av att han överlevde överfallet. Och stackars Phantom Wolf fick sig en otrevlig överraskning så fort den hade rört vid Cinders väst. Det började flamma upp runt tassarna och vargen gnydde till och släppte taget om Cinder och på några sekunder så var den nyblivna tamern i matchen igen. Du verkar inte tycka om eld va?,frågade han med ett elakt flin fyllt med skadeglädje. Likt flammorna som satt fast i vargens päls så började Cinders mordiska sida flamma upp igen. Mätaren började fyllas igen med rasande fart, hurdå? Jo I vargens ögon så var Cinder en skräckinjagande brinnande svartklädd varelse med en aura som var värd att frukta och den saken var en värdig motståndare. Men ingen tar ner en phantom wolf så lätt! Den morrade igen och försvann ur Cinders åsyn men han visste att den fortfarande var där. Han kände lukten av svedd päls omkring sig och mätaren blinkade fortfarande till en tredjedel från att bli full. Plötsligt så hörde han ett fruktansvärt ylande som höll på att spräcka hans trumhinnor och fick Cinder att flyga baklänges rätt in i klippväggen. Flämtandes försökte han resa sig upp men han kände att hans vrist var stukad. Varför måste spelet vara så realistiskt för!? Vargen gjorde sig synlig en sekund och stirrade på Cinder med tänderna blottade i en grimasch som såg ut att den skrattade åt honom. Den måste ha en förmåga som inte kräver fysisk kontakt om jag inte lyckades bränna honom..vilket hemskt ljud, tänkte Cinder och tittade rättin i djurets ansikte. Gula ögon mötte gula ögon och Cinder såg rädsla, vrede, hunger och en obeskrivlig ensamhet i Phantom wolfs ögon, vargen såg isället rädsla, uppgivenhet och den flammande vrede som kunde försvinna lika snabbt som den kom. De var ganska lika de två men den tänkte inte förlora den här kampen och det tänkte inte Cinder heller. Cinder höjde sin piska tryckt mot klippväggen som stöd och the phantom wolf försvann igen. Det här skulle bli den sista attacken. Cinders HP var väldigt låg han kunde inte röra sig pågrund av sin fot men The Phantom Wolf var inte i så bra form heller för brännskadan den fick av Cinders väst fortsatte att gradvis ta på dess HP. Vargen var en stolt varelse, den skulle avsluta det här man mot djur, den skulle anfalla rakt framifrån och ge dess motståndare en chans att försvara sig. Det var förvånansvärt mänskligt beteende hos monstret. Cinder å andra sidan tänkte också möta den rätt på med sin piska han hade inget att förlora den här gången ändå. Med ett ylande angrep the phantom wolf Cinder rätt framifrån och bet tag i hans nacke precisnär Cinder snärtade till med piskan och träffade vargen rätt på nosen. Båda två föll ner på marken och det var omöjligt att avgöra om någon av de hade dött eller inte. Med tanke på att Cinder inte blev ett klot av ljus så hade han nog klarat sig men hur var det med vargen? Cinder kunde knappt röra sig, han kunde inte andas heller och smärtan höll på att bli outhärdlig, att vara halvdöd i Second World är så mycket värre än att dö eftersom man känner all smärta. Ovanför hans huvud tjöt den lilla skärmen med blinkande ljus Taming succes, Phantom wolf tämjd 100%. Vargen låg lika halvdöd som sin nya mästare, den slickade hans kind med ett lågt gnyende och Cinder log svagt och kramade om sitt djur. du vet vad du ska göra,viskade han svagt åt det gnyende djuret. Båda två måste ha lika ont.Vargen gnydde till men bet honom samtidigt som den sista brännskadan tog ut sin rätt. Båda två försvann i ett klot av ljus bort till crystal town. Efter det så loggade Cinder omedelbart ut.
Kim föll ner i sin säng utan att ens stänga av datorn, det där var fruktansvärt. Men han kände en sån obeskrivlig stolthet över sin prestation i Second World den här kvällen. Han kunde inte vänta på att få se vad han skulle få göra härnäst som en tamer med sitt nytämjda djur, phantom bestar som inte kan tämjas i vanliga fall, man kan om man hittar de..och överlever, och det var vad Cinder hade gjort, men nu han visste mycket väl vad han skulle göra ikväll, sova!
Tame Animal är aktiverat, Phantom Wolf är för tillfället 0%tämjd stod det på den lilla skärmen som uppenbarande sig ovanför Cinders huvud. Det här var vansinne vargen var säkert 10 lvl högre än Cinder och de är kända att aldri ha blivit tämjda förr men det struntade Cinder i fullständigt, han försökte istället minnas vad Willow hade berättat om proceduren för att tämja djur i second world. Först aktiverade man tame animal då en mätare kommer fyllas varje gång man imponerar på djuret. Man får inte döda det men besegra det. Problemet är att medan mätaren fylls så får man inte tappa kontakt med djuret då bryts det, dessutom får man inte döda monstret men det kan döda dig och det är här hög stamina kommer in. Ju högre man har desto större chans man överlever och överlever man så kommer mätaren fyllas.
Vargen hade kommit loss ur fällan och morrade dovt innan luften skimrade till och den försvann, osynlig.Cinder snodde runt och försökte lokalisera den men det var försent. The Phantom Wolf naglade fast Cinder mot marken innan Cinder ens hann reagera med sin piska. Ett sånt språng hade absolut tagit kål på en mage utan defense eller stamina så det var inte konstigt att Willow hade strukit med men Cinder klarade sig,visst han hade bara hälften av sitt HP kvar men han överlevde och mätaren hade fyllts en tredjedel bara av att han överlevde överfallet. Och stackars Phantom Wolf fick sig en otrevlig överraskning så fort den hade rört vid Cinders väst. Det började flamma upp runt tassarna och vargen gnydde till och släppte taget om Cinder och på några sekunder så var den nyblivna tamern i matchen igen. Du verkar inte tycka om eld va?,frågade han med ett elakt flin fyllt med skadeglädje. Likt flammorna som satt fast i vargens päls så började Cinders mordiska sida flamma upp igen. Mätaren började fyllas igen med rasande fart, hurdå? Jo I vargens ögon så var Cinder en skräckinjagande brinnande svartklädd varelse med en aura som var värd att frukta och den saken var en värdig motståndare. Men ingen tar ner en phantom wolf så lätt! Den morrade igen och försvann ur Cinders åsyn men han visste att den fortfarande var där. Han kände lukten av svedd päls omkring sig och mätaren blinkade fortfarande till en tredjedel från att bli full. Plötsligt så hörde han ett fruktansvärt ylande som höll på att spräcka hans trumhinnor och fick Cinder att flyga baklänges rätt in i klippväggen. Flämtandes försökte han resa sig upp men han kände att hans vrist var stukad. Varför måste spelet vara så realistiskt för!? Vargen gjorde sig synlig en sekund och stirrade på Cinder med tänderna blottade i en grimasch som såg ut att den skrattade åt honom. Den måste ha en förmåga som inte kräver fysisk kontakt om jag inte lyckades bränna honom..vilket hemskt ljud, tänkte Cinder och tittade rättin i djurets ansikte. Gula ögon mötte gula ögon och Cinder såg rädsla, vrede, hunger och en obeskrivlig ensamhet i Phantom wolfs ögon, vargen såg isället rädsla, uppgivenhet och den flammande vrede som kunde försvinna lika snabbt som den kom. De var ganska lika de två men den tänkte inte förlora den här kampen och det tänkte inte Cinder heller. Cinder höjde sin piska tryckt mot klippväggen som stöd och the phantom wolf försvann igen. Det här skulle bli den sista attacken. Cinders HP var väldigt låg han kunde inte röra sig pågrund av sin fot men The Phantom Wolf var inte i så bra form heller för brännskadan den fick av Cinders väst fortsatte att gradvis ta på dess HP. Vargen var en stolt varelse, den skulle avsluta det här man mot djur, den skulle anfalla rakt framifrån och ge dess motståndare en chans att försvara sig. Det var förvånansvärt mänskligt beteende hos monstret. Cinder å andra sidan tänkte också möta den rätt på med sin piska han hade inget att förlora den här gången ändå. Med ett ylande angrep the phantom wolf Cinder rätt framifrån och bet tag i hans nacke precisnär Cinder snärtade till med piskan och träffade vargen rätt på nosen. Båda två föll ner på marken och det var omöjligt att avgöra om någon av de hade dött eller inte. Med tanke på att Cinder inte blev ett klot av ljus så hade han nog klarat sig men hur var det med vargen? Cinder kunde knappt röra sig, han kunde inte andas heller och smärtan höll på att bli outhärdlig, att vara halvdöd i Second World är så mycket värre än att dö eftersom man känner all smärta. Ovanför hans huvud tjöt den lilla skärmen med blinkande ljus Taming succes, Phantom wolf tämjd 100%. Vargen låg lika halvdöd som sin nya mästare, den slickade hans kind med ett lågt gnyende och Cinder log svagt och kramade om sitt djur. du vet vad du ska göra,viskade han svagt åt det gnyende djuret. Båda två måste ha lika ont.Vargen gnydde till men bet honom samtidigt som den sista brännskadan tog ut sin rätt. Båda två försvann i ett klot av ljus bort till crystal town. Efter det så loggade Cinder omedelbart ut.
Kim föll ner i sin säng utan att ens stänga av datorn, det där var fruktansvärt. Men han kände en sån obeskrivlig stolthet över sin prestation i Second World den här kvällen. Han kunde inte vänta på att få se vad han skulle få göra härnäst som en tamer med sitt nytämjda djur, phantom bestar som inte kan tämjas i vanliga fall, man kan om man hittar de..och överlever, och det var vad Cinder hade gjort, men nu han visste mycket väl vad han skulle göra ikväll, sova!
Kapitel 8-Låt grabben behålla vargen!
Aldrig i livet!, glöm det! Du kan inte behålla den!, skrek Willow åt Cinderså fort han såg Cinders nya kompanjon. Han hade ryckt till direkt då han hade sett phantom wolfen som stod tryggt vid Cinders sida. Snälla Willow! Jag lovar att han inte kommer göra det igen! Låt mig behålla honom!, vädjade Cinder. Willow skakade ilsket på huvudet. Han bet av mitt huvud! Mitt huvud!, Cinder.. Men Cinder gav sig inte. Du sa ju att jag skulle bli en tamer och tamers tämjer djur!, andra spelare började dras till bråket ute på gatan mitt i Crystal Town. Ja men jag trodde inte att du skulle tämja en ...en.., Cinder hade aldrig sett Willow såhär upprörd förut, sen gårdagens incident så hade Willow varit starkt emot Cinders nytämjda Phantom wolf och reagerade med skräck så fort han såg den. Cinder såg besviken ut men den här gången tänkte han stå på sig. ! Den heter faktiskt Dust!.Willow såg skeptiskt på vargen och såg skeptisk utom Cinders namnval. Dust eller inte du ska omedelbart släppa lös den och fånga något som inte tänker ta kål på mig stup i kvarten!, skrek Willow men Cinder skakade febrilt på huvudet.
Snälla Willow,låt mig behålla den, jag tror inte att han kommer göra det igen!,bönföll han och tittade på Willow med sina stora bärnstensögon och gav honom en vädjande blick. Dust gjorde som sin husse och stämde in med sina egna stora gula ögon. Publiken deras bråk på crystal towns torg hade lockat till sig stämde alla in i ett nawwww, ljud och började ge ut hejarop. Kom igen låt grabben behålla vargen!, hörde man från alla håll och kanter. De konstanta ropen plus Cinders och Dusts gemensamma valpögons påhopp gjorde tillslut så att Willow fick ge med sig. Besegrad så ryckte han på axlarna. låt gå då du kan behålla den, muttrade Willow och jubel kunde höras från folkmassan. Spelare av olika slag gick fram och gratulerade Cinder och klappade Dust litegrann innan Crystals Town morgonaktivitet kunde fortsätta normalt.
10 minuter senare satt Willow och Cinder och Dust inne på ett av stadens cafér för att beställa frukost och så att Willow kunde få lugna ner sig. Efter lite kaffe så var han sitt vanliga glada,varma jag igen men han gav ibland Dust kyliga blickar. Fantomvargen bara viftade på svansen och såg allmänt glad ut. Det var svårt att gissa att han hade försökt döda Cinder kvällen innan,just nu så såg han ut som en storvuxen grå hund. En hund som kan göra sig osynlig, i second world är stealth- förmågan ovanlig och bara ca 10 monster i hela spelet kan använda den så Cinder hade lyckats tämja ett ovanligt vapen. Många tamers använde vargar men fantomvargar har ingen någonsin lyckats tämja förut. Cinder smugglade ner lite bröd åt Dust då och då medan Willow drack sitt kaffe med en lugn min. Till slut så bröt han tystnaden. Okej du har nu ett djur och en klass och ett vapen och jag behöver träna, vad sägs om att gå och grinda lite monster?, frågade Willow, Cinder log glatt och nickade, glad åt att äntligen slippa Crystal Town och Dust var med på noterna för vargen sprang efter sin husse lika snabbt som en oljad blixt. Willow suckade lite när han lämnades på efterkälken. De där två får mig att känna mig gammal.., muttrade han när han gick efter de.
1 och en halv timme senare.
BANG!, cyklopen hade inte en chans när den väl föll i backen fastnaglad av Cinders fällor och Willows jord- totem. Cinder såg faschinerat på hur Willow betedde sig i strid för han hade bara sett Willows totem första gången de träffades. Aktivera Rock-tomb, kommenderade han och totemet lyste till och enorma klippor omslöt cyklopen och gradvis började dess HP sjunka och lämnade den helt försvarslös och öppen för ett avslutande anfall från Dust. Vargen sprang direkt till sin husse och tiggde efter beröm och Cinder berömde honom glatt och började klia honom bakom örat. Cinder kan du sluta skämma bort ditt djur och komma hit och hjälpa mig istället?, frågade Willow som kallade tillbaka sitt totem och stenarna försvann vilket gjorde det fritt fram att loota monstret. Några växter och ett bälte som var för warriors så killarna bestämde sig för att sälja den senare i Crystal town. De satte sig ner i närheten för att vila, Cinder tuggade på lite bröd och Willow satte i sig en mana- potion. Cinder..förlåt att jag var så motstridig imorse jag om någon borde veta att det är det sista du behöver. Du behöver få som du vill för en gångs skull eller hur? Hur kommer det sig att du blev så fäst vid Dust? Du behandlar den som en riktig hund, sa Willow och Cinder log lite när frågan kom upp. Vi hade en hund när jag var mindre, en schäfer pappa fått av en vän på jobbet,den hunden kan man säga blev min bästa vän..., men min syster blev allergisk och eftersom vi var tvungna att se till hennes behov först så gav vi bort min hund.., mumlade han lite sorgset medan han kelade med Dust. Willow antecknade det han hörde för vidare terapi metoder långt senare. Det var en bra ide att behålla Dust trots allt, dessutom kompenserade vargens fysiska attribut för Willows och Cinders låga defense och brist på närkontakt. De måste skaffa en Warrior-klass att spela med snart annars blir det tufft när de ger sig på större monster. Plötsligt pep en alarmklocka och Willow reste sig upp. Oj tiden flyger verkligen iväg, ledsen Cinder jag måste logga ut jag ska till jobbet imorgon, vi ses imorgon vide den vanliga tiden?,frågade han och Cinder nickade innan Willow försvann helt och han var ensam ute i vildmarken tillsammans med Dust. Han klappade vargen lite på huvudet innan han själv loggade ut.
Det var natt, Kim hade stannat uppe lite för länge den här gången. Han gick ner till köket för att ta lite vatten innan han skulle gå och lägga sig. På vägen till köket såg han något som glänste till i månskenet som sken igenom gardinerna. Han gick lite närmare och såg på ett gammalt foto på sig själv som liten som lekte med en schäfer. På bilden var hans ögon helt synliga och såg väldigt lycklig ut och hunden såg lika glad ut. Kim kände en tår rinna ner men blinkade bort den och lämnade fotot på bordet när han gick och tog vatten, han sneglade på fotot igen men skakade på huvudet och gick upp och la sig. Inte lönt att tänka på gamla minnen.
Snälla Willow,låt mig behålla den, jag tror inte att han kommer göra det igen!,bönföll han och tittade på Willow med sina stora bärnstensögon och gav honom en vädjande blick. Dust gjorde som sin husse och stämde in med sina egna stora gula ögon. Publiken deras bråk på crystal towns torg hade lockat till sig stämde alla in i ett nawwww, ljud och började ge ut hejarop. Kom igen låt grabben behålla vargen!, hörde man från alla håll och kanter. De konstanta ropen plus Cinders och Dusts gemensamma valpögons påhopp gjorde tillslut så att Willow fick ge med sig. Besegrad så ryckte han på axlarna. låt gå då du kan behålla den, muttrade Willow och jubel kunde höras från folkmassan. Spelare av olika slag gick fram och gratulerade Cinder och klappade Dust litegrann innan Crystals Town morgonaktivitet kunde fortsätta normalt.
10 minuter senare satt Willow och Cinder och Dust inne på ett av stadens cafér för att beställa frukost och så att Willow kunde få lugna ner sig. Efter lite kaffe så var han sitt vanliga glada,varma jag igen men han gav ibland Dust kyliga blickar. Fantomvargen bara viftade på svansen och såg allmänt glad ut. Det var svårt att gissa att han hade försökt döda Cinder kvällen innan,just nu så såg han ut som en storvuxen grå hund. En hund som kan göra sig osynlig, i second world är stealth- förmågan ovanlig och bara ca 10 monster i hela spelet kan använda den så Cinder hade lyckats tämja ett ovanligt vapen. Många tamers använde vargar men fantomvargar har ingen någonsin lyckats tämja förut. Cinder smugglade ner lite bröd åt Dust då och då medan Willow drack sitt kaffe med en lugn min. Till slut så bröt han tystnaden. Okej du har nu ett djur och en klass och ett vapen och jag behöver träna, vad sägs om att gå och grinda lite monster?, frågade Willow, Cinder log glatt och nickade, glad åt att äntligen slippa Crystal Town och Dust var med på noterna för vargen sprang efter sin husse lika snabbt som en oljad blixt. Willow suckade lite när han lämnades på efterkälken. De där två får mig att känna mig gammal.., muttrade han när han gick efter de.
1 och en halv timme senare.
BANG!, cyklopen hade inte en chans när den väl föll i backen fastnaglad av Cinders fällor och Willows jord- totem. Cinder såg faschinerat på hur Willow betedde sig i strid för han hade bara sett Willows totem första gången de träffades. Aktivera Rock-tomb, kommenderade han och totemet lyste till och enorma klippor omslöt cyklopen och gradvis började dess HP sjunka och lämnade den helt försvarslös och öppen för ett avslutande anfall från Dust. Vargen sprang direkt till sin husse och tiggde efter beröm och Cinder berömde honom glatt och började klia honom bakom örat. Cinder kan du sluta skämma bort ditt djur och komma hit och hjälpa mig istället?, frågade Willow som kallade tillbaka sitt totem och stenarna försvann vilket gjorde det fritt fram att loota monstret. Några växter och ett bälte som var för warriors så killarna bestämde sig för att sälja den senare i Crystal town. De satte sig ner i närheten för att vila, Cinder tuggade på lite bröd och Willow satte i sig en mana- potion. Cinder..förlåt att jag var så motstridig imorse jag om någon borde veta att det är det sista du behöver. Du behöver få som du vill för en gångs skull eller hur? Hur kommer det sig att du blev så fäst vid Dust? Du behandlar den som en riktig hund, sa Willow och Cinder log lite när frågan kom upp. Vi hade en hund när jag var mindre, en schäfer pappa fått av en vän på jobbet,den hunden kan man säga blev min bästa vän..., men min syster blev allergisk och eftersom vi var tvungna att se till hennes behov först så gav vi bort min hund.., mumlade han lite sorgset medan han kelade med Dust. Willow antecknade det han hörde för vidare terapi metoder långt senare. Det var en bra ide att behålla Dust trots allt, dessutom kompenserade vargens fysiska attribut för Willows och Cinders låga defense och brist på närkontakt. De måste skaffa en Warrior-klass att spela med snart annars blir det tufft när de ger sig på större monster. Plötsligt pep en alarmklocka och Willow reste sig upp. Oj tiden flyger verkligen iväg, ledsen Cinder jag måste logga ut jag ska till jobbet imorgon, vi ses imorgon vide den vanliga tiden?,frågade han och Cinder nickade innan Willow försvann helt och han var ensam ute i vildmarken tillsammans med Dust. Han klappade vargen lite på huvudet innan han själv loggade ut.
Det var natt, Kim hade stannat uppe lite för länge den här gången. Han gick ner till köket för att ta lite vatten innan han skulle gå och lägga sig. På vägen till köket såg han något som glänste till i månskenet som sken igenom gardinerna. Han gick lite närmare och såg på ett gammalt foto på sig själv som liten som lekte med en schäfer. På bilden var hans ögon helt synliga och såg väldigt lycklig ut och hunden såg lika glad ut. Kim kände en tår rinna ner men blinkade bort den och lämnade fotot på bordet när han gick och tog vatten, han sneglade på fotot igen men skakade på huvudet och gick upp och la sig. Inte lönt att tänka på gamla minnen.
Kapitel 9-Lizette
Det var middagsdags i Kims hus och Kim stod och lagade kvällens måltid åt sig själv och sin syster. Men Julia såg så frånvarande ut när hon fick sin portion. Vad märkligt hon var alltid den första att hugga in direkt på maten. Julia vad tänker du på?, frågade han henne och blev lite fundersam. Julia brukar aldrig vara så borta när det är matdags. Hon log lite tafatt och tog sin tallrik. eh det är ingenting.. jag äter på rummet, sa hon och försvann in genom dörren. Kim förstod inte alls vad som hände och kände sig trött. Kanske lite Second World piggade upp så Kim bestämde sig för att logga in några timmar tidigare än bestämd tid.
Cinder stod vid ett av vapen stånden i Crystal Town och försökte förgäves sälja warrior bältet han och Willow hade lootat tidigare kväll. Men den här NPCn var envis och vägrade ta emot den. Jag kan inte ta emot den jag har inte plats!, protesterade den vilt. Cinder tänkte inte ge sig utan strid heller. Jag har inte heller plats för, jag är nöjd bara du ger mig hälften av värdet men ta emot den förbaskade saken nu!, väste han tjurigtoch fick en stark lust att dra sin dolk och få igenom sin åsikt den hårda vägen. Men det hade varit ett dåligt beslut,då skulle vakterna gått på honom direkt.kan jag hjälpa dig?, frågade en flickröst bakom Cinders rygg. Han vände sig om och såg den där blyga flickan från Blazing Owl som Willow sa hade kollat in Cinder. Hon såg milt på NPCn och räckte fram bältet. snälla skulle ni vilja ta emot den här för två tredjedelar av priset?,bönföll hon med sina stora rådjursögon och Cinder såg hur NPCn smälte på en gång och tyst utväxlade de pengar och bälte. Cinder såg imponerat på flickan. h....hur gjorde du det där? Han var ju omöjlig!, utbrast Cinder och flickan rodnade lite lätt men skakade lätt på huvudet och lugnade ner sig. Det är lätt om man har hög charisma... då gillar NPCs en..., mumlade hon blygt. Cinder såg misstänksamt på henne. Du är en av de där från Blazing Owl...Willow är inte här så det är ingen ide att störa honom med era frågor, sade Cinder och såg irriterad ut men flickan skakade febrilt på huvudet. Nej nej jag tänkte inte störa Willow igen, det var mina lagkamrater som vill ha the infinity gem inte jag!...Jag heter Lizette i Second World, skulle du..vilja spela lite med mig?, frågade Lizette blygt och Cinder blev som förlamad, vad skulle han säga? Tacka ja? Tacka nej? Han var värdelös att prata med tjejer. I skolan så blev han alltid ignorerad eller bortvald av alla flickorna han mötte. Men det här var Second World, det behövde inte gå likadant här.Han började stamma för att forma ett nej men Dust blev irriterad på sin Husses oförmåga att formulera sig och bet han lätt i handen. Aijaaaaaa!, skrek Cinder och Lizette såg glad ut. Åh så du tackar ja? Tack så mycket vi ses om femton minuter!, sa hon glatt och bugade lätt innan hon sprang iväg och lämnade Cinder förvirrad på gatan. vad var det som hände?, frågade han sig själv förvirrat och gav Dust en förebrående blick om bettet i handen.
Femton minuter senare så kom Lizette tillbaka fullt utrustad med en mage robe och en kvast. Cinder kunde inte låta bli att ta en titt på hennes player stats.
Lizette, Mage Lvl 28.
Strength:29, Defense: 68, Intelligence: 102, Spirit:133, Agility: 73, Stamina:60, Charisma:140, Acurracy: 80
Equipped Weapon: Broom stick, Icicle Wand.
Equipped Armor:Witch hat of charms- 20+ charisma mot NPCs av det motsatta könet.
Silk robe- 15+ I ice magic
Winter boots- 15+ resistance mot ice element
Necklace of Frosty spring- Regenerar mana dubbelt så snabbt när Hp är under 20.
Cinder såg intresserat på hennes stats, en typisk mage som specialiserade sig på ismagi. Hon skulle inte överleva en närstrid så han hoppades innerligt de skulle göra en quest som inte innefattade strid. Hon var en lvl högre än honom men Cinder var mer välbalanserad i sina stats ifall man utesluter just intelligence och spirit. Lizette räckte honom en uppdragslapp och pekade på en quest som hon hade valt åt dem. Återbärgning av en Mirror Lily stod det, Cinder tittade lite närmre på den. Platsen var ett träsk som kallades för The firefly swamp och var fyllt av plant-type monster. Det här verkar inte så farligt..., mumlade Cinder när de begav sig dit, ända tills Lizette tog hans hand diskret... Jag ändrade mig! Farligt! Farligt!,tänkte stackars Cinder.
Firefly Swamp kunde beskrivas med ett adjektiv: stinkande! Cinder försökte så gott han kunde att inte kräkas. Han blev lite chockad av att Lizette inte verkade bekommas av stanken alls när Cinder och stackars Dust med sitt känsliga luktsinne varje sekund kämpade emot flyktreaktionen stanken..och Lizettes beröringar ingav. Titta där borta det är en mirror Lily!,ropade Lizette och sprang dit. Vänta Lizette spring aldrig när du är i ett träsk!, ropade Cinder efter henne. Mirror Lilyn var en vacker lila och gråfärgad blomma som gav ifrån sig ett lysande sken där mittute i träsket. Dust gnydde och reste ragg och Cinder fick onda aningar. Så fort Lizette rörde blomman så ryckte en rot till bakom henne redo att attackera. Utan att tveka snärtade Cinder till med piskan och träffade roten så den avbröt attacken. Skärmen ovanför Cinders huvud plingade till och visade Cinder har lärt sig en ny skill: interupt- viss chans att avbryta en motståndares attack, olyckligtvis så snärtade roten pisklikt mot Cinders fötter och fångade honom. Dust morrade och gjorde ett utfall mot roten. Dust backa!, kommenderade Cinder och försökte desperat lokalisera Lizette i röran. Många rötter men var befann sig monstret? Hade den redan tagit Lizette? Plötsligt lyfte de stora slingriga rötterna upp Cinder rätt upp i luften och lät honom hänga uppochner och långsamt sänkte sig mot träskvattnet. Då såg han monstret, en stor lökliknande sak med illvilliga små ögon och vassa tänder. Den såg visserligen löjlig ut men den tänkte dränka Cinder i träskdyn så det började bli allvarligt. Skulle han bli tvungen att levla upp efter att ha blivit besegrad av en monsterlök?
Plötsligt så kände Cinder en kyla i luften och såg upp i skyn, någonting ljusblått cirklade omkring och sköt stora istappar stora som spjut riktade mot den stora löken. Lizette!,ropade han och såg lättad ut. Nu förstod han vad hennes broomstick var till för, Lizette vars låga defense gör henne sårbar beger sig upp i luften på sin kvast så fort en strid börjar och utom räckhåll för monster kan slå nerpå de med sina formler. En formidabel taktik och en livräddare för Cinder. Löken släppte Cinder med ett vrål av smärta och han föll rätt i drickat men han tog sig upp snabbt och tog fram sin dolk. det blir lök till middag,väste han och hans ögon såg ut att brinna av ilska, han såg stint på löken och gjorde sen ett utfall mot och han siktade på bladen. Lizette sänkte sin kvast och laddade upp en ny spell. Löken var upptagen med att värja av Cinders påhopp. Blizzard!, ropade Lizette och en iskall storm riktade mot både Cinder och löken uppstod och täckte det omkringliggande området med is. Träskvattnet hade blivit alldeles genomfruset. Oj...jag gjorde det igen...Cinder är du okej!!!?, skrek Lizette och Dust sprang runt i snön och nosade och försökte hitta sin husse. Han såg förebrående på Lizette med tanke på att hon just hade förfrusit monstret och hennes medspelare! Klok varg minsann. Plötsligt så flammade mitten upp och Lizette såg förvånat en totalstrimlad lök ligga på marken med en ångande Cinder. Hans väst hade räddat honom från att bli förfrusen annars skulle han nog ha varit ett ljusklot på himlen och tillbaka i Crystal Town igen. Han log illvilligt av skadeglädje mot löken och sparkade ner ett par bitar av den i vattnet och han fnös ilsket åt den innan han plötsligt såg lugn ut och såg på Lizette. Varför attackerade du mig också!?,frågade Cinder med förvirring och med irritation i rösten. Lizette såg generad ut och tittade ner på marken och undvek hans blick. jo... mina lagkamrater har sagt det här flera gånger att jag har några..problem med mina spells...Blizzard är min bästa spell..olyckligtvis så träffar jag även mina medspelare så jag får aldrig attackera ett monster..så jag trodde att jag kunde göra det med dig,sa hon blygt, Cinder bara skakade på huvudet åt det,visslade efter Dust och tog det lilla som fanns kvar av den förfrusna Mirror Lilyn och begav sig tillbaka.
De sa inget till varandra på hela vägen hem trots att Lizette försökte be om ursäkt. Men Cinder var inte på prathumör och han kände sig frusen. De lämnade in växten i kristalltornen och fick sin belöning på 10 gold som de delade mellan sig. Förlåt för idag....men kan vi spela igen någongång Cinder?,frågade Lizette vädjande,Cinder som var väldigt grinig tänkte absolut säga nej då Dust oavsikltig trampade honom på foten när vargen höll på att leka med en förbipasserande hund. Aijaaaaaa!,skrek Cinder och Lizette såg glad ut åh tack så mycket jag lovar att inte frysa ner dig nästa gång!, sa hon glatt och försvann i folkmassan. Cinder gav Dust en tillrättavisande utskällning om att göra illa husse och när Willow väl loggade in så såg han oförstående på en tjurig Cinder. vad har hänt?,frågade han förvånat. Ovanligt att se Cinder på sådant humör trots allt. Cinder bara skakade på huvudet, huttrade litet och sa enkelt med ett leende.
jag fryser litegrann.."
Cinder stod vid ett av vapen stånden i Crystal Town och försökte förgäves sälja warrior bältet han och Willow hade lootat tidigare kväll. Men den här NPCn var envis och vägrade ta emot den. Jag kan inte ta emot den jag har inte plats!, protesterade den vilt. Cinder tänkte inte ge sig utan strid heller. Jag har inte heller plats för, jag är nöjd bara du ger mig hälften av värdet men ta emot den förbaskade saken nu!, väste han tjurigtoch fick en stark lust att dra sin dolk och få igenom sin åsikt den hårda vägen. Men det hade varit ett dåligt beslut,då skulle vakterna gått på honom direkt.kan jag hjälpa dig?, frågade en flickröst bakom Cinders rygg. Han vände sig om och såg den där blyga flickan från Blazing Owl som Willow sa hade kollat in Cinder. Hon såg milt på NPCn och räckte fram bältet. snälla skulle ni vilja ta emot den här för två tredjedelar av priset?,bönföll hon med sina stora rådjursögon och Cinder såg hur NPCn smälte på en gång och tyst utväxlade de pengar och bälte. Cinder såg imponerat på flickan. h....hur gjorde du det där? Han var ju omöjlig!, utbrast Cinder och flickan rodnade lite lätt men skakade lätt på huvudet och lugnade ner sig. Det är lätt om man har hög charisma... då gillar NPCs en..., mumlade hon blygt. Cinder såg misstänksamt på henne. Du är en av de där från Blazing Owl...Willow är inte här så det är ingen ide att störa honom med era frågor, sade Cinder och såg irriterad ut men flickan skakade febrilt på huvudet. Nej nej jag tänkte inte störa Willow igen, det var mina lagkamrater som vill ha the infinity gem inte jag!...Jag heter Lizette i Second World, skulle du..vilja spela lite med mig?, frågade Lizette blygt och Cinder blev som förlamad, vad skulle han säga? Tacka ja? Tacka nej? Han var värdelös att prata med tjejer. I skolan så blev han alltid ignorerad eller bortvald av alla flickorna han mötte. Men det här var Second World, det behövde inte gå likadant här.Han började stamma för att forma ett nej men Dust blev irriterad på sin Husses oförmåga att formulera sig och bet han lätt i handen. Aijaaaaaa!, skrek Cinder och Lizette såg glad ut. Åh så du tackar ja? Tack så mycket vi ses om femton minuter!, sa hon glatt och bugade lätt innan hon sprang iväg och lämnade Cinder förvirrad på gatan. vad var det som hände?, frågade han sig själv förvirrat och gav Dust en förebrående blick om bettet i handen.
Femton minuter senare så kom Lizette tillbaka fullt utrustad med en mage robe och en kvast. Cinder kunde inte låta bli att ta en titt på hennes player stats.
Lizette, Mage Lvl 28.
Strength:29, Defense: 68, Intelligence: 102, Spirit:133, Agility: 73, Stamina:60, Charisma:140, Acurracy: 80
Equipped Weapon: Broom stick, Icicle Wand.
Equipped Armor:Witch hat of charms- 20+ charisma mot NPCs av det motsatta könet.
Silk robe- 15+ I ice magic
Winter boots- 15+ resistance mot ice element
Necklace of Frosty spring- Regenerar mana dubbelt så snabbt när Hp är under 20.
Cinder såg intresserat på hennes stats, en typisk mage som specialiserade sig på ismagi. Hon skulle inte överleva en närstrid så han hoppades innerligt de skulle göra en quest som inte innefattade strid. Hon var en lvl högre än honom men Cinder var mer välbalanserad i sina stats ifall man utesluter just intelligence och spirit. Lizette räckte honom en uppdragslapp och pekade på en quest som hon hade valt åt dem. Återbärgning av en Mirror Lily stod det, Cinder tittade lite närmre på den. Platsen var ett träsk som kallades för The firefly swamp och var fyllt av plant-type monster. Det här verkar inte så farligt..., mumlade Cinder när de begav sig dit, ända tills Lizette tog hans hand diskret... Jag ändrade mig! Farligt! Farligt!,tänkte stackars Cinder.
Firefly Swamp kunde beskrivas med ett adjektiv: stinkande! Cinder försökte så gott han kunde att inte kräkas. Han blev lite chockad av att Lizette inte verkade bekommas av stanken alls när Cinder och stackars Dust med sitt känsliga luktsinne varje sekund kämpade emot flyktreaktionen stanken..och Lizettes beröringar ingav. Titta där borta det är en mirror Lily!,ropade Lizette och sprang dit. Vänta Lizette spring aldrig när du är i ett träsk!, ropade Cinder efter henne. Mirror Lilyn var en vacker lila och gråfärgad blomma som gav ifrån sig ett lysande sken där mittute i träsket. Dust gnydde och reste ragg och Cinder fick onda aningar. Så fort Lizette rörde blomman så ryckte en rot till bakom henne redo att attackera. Utan att tveka snärtade Cinder till med piskan och träffade roten så den avbröt attacken. Skärmen ovanför Cinders huvud plingade till och visade Cinder har lärt sig en ny skill: interupt- viss chans att avbryta en motståndares attack, olyckligtvis så snärtade roten pisklikt mot Cinders fötter och fångade honom. Dust morrade och gjorde ett utfall mot roten. Dust backa!, kommenderade Cinder och försökte desperat lokalisera Lizette i röran. Många rötter men var befann sig monstret? Hade den redan tagit Lizette? Plötsligt lyfte de stora slingriga rötterna upp Cinder rätt upp i luften och lät honom hänga uppochner och långsamt sänkte sig mot träskvattnet. Då såg han monstret, en stor lökliknande sak med illvilliga små ögon och vassa tänder. Den såg visserligen löjlig ut men den tänkte dränka Cinder i träskdyn så det började bli allvarligt. Skulle han bli tvungen att levla upp efter att ha blivit besegrad av en monsterlök?
Plötsligt så kände Cinder en kyla i luften och såg upp i skyn, någonting ljusblått cirklade omkring och sköt stora istappar stora som spjut riktade mot den stora löken. Lizette!,ropade han och såg lättad ut. Nu förstod han vad hennes broomstick var till för, Lizette vars låga defense gör henne sårbar beger sig upp i luften på sin kvast så fort en strid börjar och utom räckhåll för monster kan slå nerpå de med sina formler. En formidabel taktik och en livräddare för Cinder. Löken släppte Cinder med ett vrål av smärta och han föll rätt i drickat men han tog sig upp snabbt och tog fram sin dolk. det blir lök till middag,väste han och hans ögon såg ut att brinna av ilska, han såg stint på löken och gjorde sen ett utfall mot och han siktade på bladen. Lizette sänkte sin kvast och laddade upp en ny spell. Löken var upptagen med att värja av Cinders påhopp. Blizzard!, ropade Lizette och en iskall storm riktade mot både Cinder och löken uppstod och täckte det omkringliggande området med is. Träskvattnet hade blivit alldeles genomfruset. Oj...jag gjorde det igen...Cinder är du okej!!!?, skrek Lizette och Dust sprang runt i snön och nosade och försökte hitta sin husse. Han såg förebrående på Lizette med tanke på att hon just hade förfrusit monstret och hennes medspelare! Klok varg minsann. Plötsligt så flammade mitten upp och Lizette såg förvånat en totalstrimlad lök ligga på marken med en ångande Cinder. Hans väst hade räddat honom från att bli förfrusen annars skulle han nog ha varit ett ljusklot på himlen och tillbaka i Crystal Town igen. Han log illvilligt av skadeglädje mot löken och sparkade ner ett par bitar av den i vattnet och han fnös ilsket åt den innan han plötsligt såg lugn ut och såg på Lizette. Varför attackerade du mig också!?,frågade Cinder med förvirring och med irritation i rösten. Lizette såg generad ut och tittade ner på marken och undvek hans blick. jo... mina lagkamrater har sagt det här flera gånger att jag har några..problem med mina spells...Blizzard är min bästa spell..olyckligtvis så träffar jag även mina medspelare så jag får aldrig attackera ett monster..så jag trodde att jag kunde göra det med dig,sa hon blygt, Cinder bara skakade på huvudet åt det,visslade efter Dust och tog det lilla som fanns kvar av den förfrusna Mirror Lilyn och begav sig tillbaka.
De sa inget till varandra på hela vägen hem trots att Lizette försökte be om ursäkt. Men Cinder var inte på prathumör och han kände sig frusen. De lämnade in växten i kristalltornen och fick sin belöning på 10 gold som de delade mellan sig. Förlåt för idag....men kan vi spela igen någongång Cinder?,frågade Lizette vädjande,Cinder som var väldigt grinig tänkte absolut säga nej då Dust oavsikltig trampade honom på foten när vargen höll på att leka med en förbipasserande hund. Aijaaaaaa!,skrek Cinder och Lizette såg glad ut åh tack så mycket jag lovar att inte frysa ner dig nästa gång!, sa hon glatt och försvann i folkmassan. Cinder gav Dust en tillrättavisande utskällning om att göra illa husse och när Willow väl loggade in så såg han oförstående på en tjurig Cinder. vad har hänt?,frågade han förvånat. Ovanligt att se Cinder på sådant humör trots allt. Cinder bara skakade på huvudet, huttrade litet och sa enkelt med ett leende.
jag fryser litegrann.."
Kapitel 10-Registrering för turnering
Har ni hört? de ska hålla Second worlds första officiella turnering om ungefär två veckor viskades det i korridorerna i Kims skola. Alla Second World spelare tjattrade om det konstant utan avbrott. ja det är väl den där duo utmaningen då man deltar i lag på två och två? för att stärka samarbete? Jag har hört att de installerar en event teleporter på alla kontinenter så att alla klasser kan delta utan kostnad, Kim var inte intresserad för han hört det faktat förut men när hans klasskamrater nämnde priserna så kunde han inte hjälpa att smyga sig nära gruppen för att höra vad de sade ordentligt. priserna lär vara helt fantastiska equipments beroende på vilka klasser den vinnande duon är, tillexempel ifall en warrior och en mage vinner så kan de vinna ett legendary svärd och en stav med evolve status! eller något sådant, när Kim hörde detta så började han tänka. Kommer inte Willow vara intresserad av detta för att få en sån där fjäder,högst sannolikt att det är ett pris för en vinnande shaman?,tänkte han. Plötsligt så såg killarna som pratade Kim i bakgrunden och frågade artigt. hörrdu Kim spelar du också Second World eller?, Kim nickade blygt och plötsligt för första gången någonsin så såg killarna intresserade ut av honom. det var oväntat att en tyst typ som du spelar onlinespel, vilken klass är du och vilken kontinent? Du kanske vill ta och göra en quest någon gång med oss, frågade de glatt,överväldigad så stammade Kim j..jag spelar en..tamer på centralkontinenten....ska k..kanske delta i turneirngen ni pratade om, sade han blygt och de dunkade honom vänligt i ryggen ska bli ett nöje att möta er,vi ska hålla utkik efter en tamer med lång lugg sa de vänligt och gick iväg. Kim stod fortfarande kvar förvånad och chockad, Han hade fått uppmärksamhet..och han hade lyckats prata ordentligt i skolan, det var något nytt.
Senare när skolan var slut så gick Kim en omväg och beställde för ovanlighetens skull lite hämtmat, han var trött och ville inte laga middag och med tanke på att Julia aldrig ville äta med honom i köket längre så kanske det var bäst såhär för en gångs skull. När han väl kom hem placerade han maten i kylen och ropade åt Julia att det bara var att komma och hämta när hon blev hungrig, själv gick han raka vägen till sitt rum och loggade in i Second World.
Det första Cinder fick möta när han loggade in var Willows frustrerade ansikte som tryckte in den stackars tamern mot en vägglyssna här Cinder,du och jag ska delta i den kommande turneringen punkt slut!,sade Willow bestämt, hans ton var lika vänlig som alltid men med en underton lika hård som järn och Cinder nickade långsamt med ett flin. Du hörde att en elemental fjäder stod på spel eller hur? frågade han och Willow nickade bara.
De gick och satte sig på Crystal Towns värdshus Glas rosen och beställde middag och gav Willow tillfälle att diskutera strategi med Cinder.Det är först till kvarn på platserna som gäller och platserna säljs ikväll och vi ska vara på plats för att registrera oss. Jag har redan kollat och vi har råd med registreringsavgiften. Man kan registrera sig i sin stads uppdragscenter, i vårt fall kristall tornen, klockan nio kommer det bli kaos här när det väl händer, och jag känner några som INTE vill att jag ska delta så jag vill att du och Dust smyger iväg i stealth och placerar er så långt fram till porten som möjligt och registrerar anmälan åt oss medan jag avleder mina... bekanta, begrips?,förklarade han. Cinder funderade men kom på att det var helt genomförbart. För ett litet tag sen så hade Dust lvlat upp så pass att han kunde dela med sig av sin stealth så höll man i honom blev man själv osynlig. Han nickade och visslade för att summona sin kära kompanjon som direkt stod vid sin ägares sida. önska oss lycka till, mumlade Cinder precis innan han kommenderade Dust att gå istealth läge, han grabbade tag i den stora vargens päls innan Dust blev osynlig och nu osedda så smög de genom gatorna bort från tavernan.
Willow hade rätt det var på väg att bli kaos,det var en enorm folkmassa utanför glastornen och det var en spänd stämning,Cinder såg några skumma typer som bevakade värdshuset mumlades om en shaman som skulle vara ivägen för de. Cinder ledde Dust vidare genom folkmassan och spelare såg oförstående på varandra när någonting osynligt knuffade sig förbi och Cinder kände sig lite skamsen då han av misstag klev en tjej på foten så att hon for iväg med ett skrik. Hon blev ännu räddare då hon hade hört ett "förlåt" från honom rätt i tomma luften.
Klockan var två minuter i nio nu och snart skulle helvetet bryta lös. Men Cinder stod längst fram vid porten beredd, och Dust reste ragg av spänning och upphetsning. Det var så tyst att man kunde höra en fjäder falla till marken, alla spelarna såg spänt på dörrarna, i väntan på att de skulle slå upp. Plötsligt så bröts tystnaden av att de tunga portarna for upp med ett högljutt ljud och folkmassan välde in i byggnaden och Cinder skred till handling. Han släppte Dust och begav sig fullt synlig mot ett av registreringsbåsen som fanns utmed väggarna. Många såg förvirrade ut när en spinkig pojke med rött hår dök upp ur ingenstans och knuffade undan dem i all brådska mot anmälningsbåset. Det var en riktig röra då alla möjliga spelare rusade mot båsen, alal sugna på att få en plats i turneringen. I vissa fall blev det även våldsamt med knuffar och slag.Men Cinder lyckades ta sig fram till disken utan några otrevligheter, lite skrapsår och ett ömt öra efter att en kvinna skrikit lite för högt enligt han själv. Men han hade kommit fram oskadd och det var huvudsaken. Jag skulle vilja anmäla ett team,sade han. NPCn som höll i registreringen bara pekade på ett formulär då man skulle fylla i namn,klass och kontinent. Det tog bara en minut sen lämnade Cinder in det. Det var bara en halv minut efter det som det ljöd i byggnaden Lyssna gott folk registreringen är avstängd nu! men ni är välkommna att köpa biljetter till åskådarplatserna, och ett besviket suck hördes runtom i glastornet och många besvikna spelare loggade ut eller gick därifrån med dystra miner. Fast det var även ett flertal som inte tänkte förlora tillfället att köpa billiga platsbiljetter. Cinder å andra sidan var väldigt glad dp han hade lyckats med sin uppgift, då han nu glatt sprang tillbaka till resturangen med Dust tätt i hälarna glatt gläffsandes.
Det första han såg när han kom tillbaka var halvt ijälbrända spelare som låg och jämrade sig på marken utanför värdshuset. Det var skummisarna han såg tidigare, framför de stod Willow med ett rödbrunt totem format som en drake som de lätt pyrde ur. när ska de lära sig att de inte kan besegra mig hur mycket de provar? Säg till Jura att jag inte tänker dra mig ur turneringen, sa han roat till sina anfallare innan han lät sitt totem avsluta sina motståndare med ett eldklot och vände sig sedan mot Cinder. Nå hur gick det? Du ser lite sliten ut, Jag sa ju att det skulle bli kaos, sade Willow med ett svalt leende fortfarande med blicken riktad mot ljuskloten som rörde sig mot närmsta rebirth point i Crystal Town. vi kom med!, ropade Cinder med en lycklig min i ansiktet och Willow såg nöjd ut. bra nu är den första biten avklarad, nu kommer del nummer två, Cinder såg oförstående ut när han hörde det. Vad hade Willow planerat nu? del två?, frågade han lite försiktigt. ja del två, det är dags att träna, vi måste ju vara förberedda för turneringen som kommer och jag har en strategi du måste lära dig, förklarade Willow med ett mystiskt leende och CInder kände sig illa till mods.
Varför får jag en känsla av att jag kommer få det jobbigt?, tänkte han uppgivet.
Senare när skolan var slut så gick Kim en omväg och beställde för ovanlighetens skull lite hämtmat, han var trött och ville inte laga middag och med tanke på att Julia aldrig ville äta med honom i köket längre så kanske det var bäst såhär för en gångs skull. När han väl kom hem placerade han maten i kylen och ropade åt Julia att det bara var att komma och hämta när hon blev hungrig, själv gick han raka vägen till sitt rum och loggade in i Second World.
Det första Cinder fick möta när han loggade in var Willows frustrerade ansikte som tryckte in den stackars tamern mot en vägglyssna här Cinder,du och jag ska delta i den kommande turneringen punkt slut!,sade Willow bestämt, hans ton var lika vänlig som alltid men med en underton lika hård som järn och Cinder nickade långsamt med ett flin. Du hörde att en elemental fjäder stod på spel eller hur? frågade han och Willow nickade bara.
De gick och satte sig på Crystal Towns värdshus Glas rosen och beställde middag och gav Willow tillfälle att diskutera strategi med Cinder.Det är först till kvarn på platserna som gäller och platserna säljs ikväll och vi ska vara på plats för att registrera oss. Jag har redan kollat och vi har råd med registreringsavgiften. Man kan registrera sig i sin stads uppdragscenter, i vårt fall kristall tornen, klockan nio kommer det bli kaos här när det väl händer, och jag känner några som INTE vill att jag ska delta så jag vill att du och Dust smyger iväg i stealth och placerar er så långt fram till porten som möjligt och registrerar anmälan åt oss medan jag avleder mina... bekanta, begrips?,förklarade han. Cinder funderade men kom på att det var helt genomförbart. För ett litet tag sen så hade Dust lvlat upp så pass att han kunde dela med sig av sin stealth så höll man i honom blev man själv osynlig. Han nickade och visslade för att summona sin kära kompanjon som direkt stod vid sin ägares sida. önska oss lycka till, mumlade Cinder precis innan han kommenderade Dust att gå istealth läge, han grabbade tag i den stora vargens päls innan Dust blev osynlig och nu osedda så smög de genom gatorna bort från tavernan.
Willow hade rätt det var på väg att bli kaos,det var en enorm folkmassa utanför glastornen och det var en spänd stämning,Cinder såg några skumma typer som bevakade värdshuset mumlades om en shaman som skulle vara ivägen för de. Cinder ledde Dust vidare genom folkmassan och spelare såg oförstående på varandra när någonting osynligt knuffade sig förbi och Cinder kände sig lite skamsen då han av misstag klev en tjej på foten så att hon for iväg med ett skrik. Hon blev ännu räddare då hon hade hört ett "förlåt" från honom rätt i tomma luften.
Klockan var två minuter i nio nu och snart skulle helvetet bryta lös. Men Cinder stod längst fram vid porten beredd, och Dust reste ragg av spänning och upphetsning. Det var så tyst att man kunde höra en fjäder falla till marken, alla spelarna såg spänt på dörrarna, i väntan på att de skulle slå upp. Plötsligt så bröts tystnaden av att de tunga portarna for upp med ett högljutt ljud och folkmassan välde in i byggnaden och Cinder skred till handling. Han släppte Dust och begav sig fullt synlig mot ett av registreringsbåsen som fanns utmed väggarna. Många såg förvirrade ut när en spinkig pojke med rött hår dök upp ur ingenstans och knuffade undan dem i all brådska mot anmälningsbåset. Det var en riktig röra då alla möjliga spelare rusade mot båsen, alal sugna på att få en plats i turneringen. I vissa fall blev det även våldsamt med knuffar och slag.Men Cinder lyckades ta sig fram till disken utan några otrevligheter, lite skrapsår och ett ömt öra efter att en kvinna skrikit lite för högt enligt han själv. Men han hade kommit fram oskadd och det var huvudsaken. Jag skulle vilja anmäla ett team,sade han. NPCn som höll i registreringen bara pekade på ett formulär då man skulle fylla i namn,klass och kontinent. Det tog bara en minut sen lämnade Cinder in det. Det var bara en halv minut efter det som det ljöd i byggnaden Lyssna gott folk registreringen är avstängd nu! men ni är välkommna att köpa biljetter till åskådarplatserna, och ett besviket suck hördes runtom i glastornet och många besvikna spelare loggade ut eller gick därifrån med dystra miner. Fast det var även ett flertal som inte tänkte förlora tillfället att köpa billiga platsbiljetter. Cinder å andra sidan var väldigt glad dp han hade lyckats med sin uppgift, då han nu glatt sprang tillbaka till resturangen med Dust tätt i hälarna glatt gläffsandes.
Det första han såg när han kom tillbaka var halvt ijälbrända spelare som låg och jämrade sig på marken utanför värdshuset. Det var skummisarna han såg tidigare, framför de stod Willow med ett rödbrunt totem format som en drake som de lätt pyrde ur. när ska de lära sig att de inte kan besegra mig hur mycket de provar? Säg till Jura att jag inte tänker dra mig ur turneringen, sa han roat till sina anfallare innan han lät sitt totem avsluta sina motståndare med ett eldklot och vände sig sedan mot Cinder. Nå hur gick det? Du ser lite sliten ut, Jag sa ju att det skulle bli kaos, sade Willow med ett svalt leende fortfarande med blicken riktad mot ljuskloten som rörde sig mot närmsta rebirth point i Crystal Town. vi kom med!, ropade Cinder med en lycklig min i ansiktet och Willow såg nöjd ut. bra nu är den första biten avklarad, nu kommer del nummer två, Cinder såg oförstående ut när han hörde det. Vad hade Willow planerat nu? del två?, frågade han lite försiktigt. ja del två, det är dags att träna, vi måste ju vara förberedda för turneringen som kommer och jag har en strategi du måste lära dig, förklarade Willow med ett mystiskt leende och CInder kände sig illa till mods.
Varför får jag en känsla av att jag kommer få det jobbigt?, tänkte han uppgivet.