CheekyApple's Garden
Stories and chapters hanging on the branch ready to be plucked

Home
Stories
Other
Contact

Second World Volym 4-Adamant Cave

Kapitel 1- Cyan Knight

”Är alla redo? ” frågade Willow då Treasure Trove stod och förberedde sig för att ge sig av på sin expedition mot Adamant cave. ” Jag är!” sa Van energiskt och såg ut som ett barn på julafton. ”Vad du var peppad Van” sa Golden Bell lite roat och Van vände sig om med ett stort gnistrande leende i ansiktet. ” Jag har aldrig gått på en hidden quest förut!” sa han och Amethyst kvävde ett fnitter. ” Du ska föreställa en stor ledare som har stor erfarenhet och kunskap, har du aldrig gått på äventyr eller?” sa hon med ett retsamt flin. ” Jag har inte haft tid att äventyra såhär sen jag blev guildledare, okej?” fräste Van men pojkens lilla utbrott ignorerades då Willow stod där med sin lista. ”Healthpotions?” frågade han. ” Check!” svarade Cinder. ” Mana potions?” Mirage räckte upp handen. ” Check!”. Willow bläddrade igenom sin lista. ” Warp crystals? Cinder är kartan redo?” frågade han. ” Det står att vi inte kan använda warp crystals så fort vi gått in i ”Adamant Cave”, vi kommer dit genom att aktivera questen” svarade Cinder och fick en gillande nick från Willow då han gick igenom all equipment och extra weapons om något skulle gå galet. ” Vi är redo, Cinder du är Quest holder, aktivera questen” sa Willow och de andra instämmde i ett lågt mumlande. Cinder tog upp sin quest lista där det stod med stora bokstäver längst upp ” Hidden quest!” han klickade på den och en ny skärm kom upp som sade ” Ni håller på att påbörja en hidden quest, tryck ja för att aktivera questen, tryck nej för att avbryta” stod det och utan tvekan så tryckte Cinder på ”JA” och innan de visste ordet av så omgavs hela Treasure Trove i ett skinande blått ljus och de flyttades till Adamant Cave.

Det var inte en mjuk landning de fick smaka på när Treasure Trove anlände till Andantino Cave då de föll rätt ner mot marken och hamnade i en stor hög på det kalla grottgolvet. ” Okej Vem har sin fot i min mjälte!?” ropade Golden Bell. ”Strunt i din mjälte! Willow flytta dig du krossar mig!” klagade Van som höll på att klämmas sönder emellan Willow och Cinder. Han hade föredragit att vara fast emellan Golden bell och Amethyst istället.., En efter en så började de kravla ur den mänskliga högen. ”Finns det inget bekvämare sätt att landa på?” gnällde Cinder då han försiktigt rörde på armarna som kändes väldigt ömma då Amethyst landat på de med sina stålkängor när han väl hade kommit loss. ” Jag mår bra dock” sa Mirage hastigt då hon var den som hamnat överst i högen. ”Är det här Adamant Cave?” sa Amethyst och de såg sig omkring. Det var en starkt upplyst gång. Grottväggarna var fulla av självlysande röd mossa. De stod vid en återvändsgränd och det fanns bara en väg att gå och det var framåt. Efter lite klagande över eventuella blåmärken så började gruppen med Cinder i spetsen vandra längre in i tunnlarna. De hade vandrat i över 20 minuter då Golden Bell plötsligt kom på något.

”Är inte det konstigt att vi inte har stött på några monster än?.. Vad går den här hidden quest ut på egentligen??” frågade hon och Cinder vände sig om för att svara på hennes fråga. ” Den säger bara att vi ska utforska grottorna så något kommer hända, antingen en boss eller så ska vi hitta någon typ av skatt eller hitta en utgång. Något sådant” sa han och de fortsatte att gå längre in i grottan. En stund senare så utropade Mirage. ”Titta jag ser ljus!”, lite längre bort så kunde teamet skymta en öppning i tunneln som ledde ut i en enorm grotta. ” Wow titta på det där!” ropade Van och pekade mot en kristallklar sjö, grottan var cylinderformad med klippor som gick runt om sjön och sen fortsatte uppåt nästan som ett torn med håligheter som ledde till mindre grottor. Det hängde otaliga mängder mossa på väggarna och ljus strålade ner från ett flertal hål uppe i grott taket. Det var en oerhört vacker syn.

”Det måste vara det här vi ska utforska...” viskade Cinder men blev abrupt avbruten av Amethyst som skrek förskräckt. ” Ska verkligen sjön bubbla sådär!?” då sjön framför de såg ut att koka intensivt. Plötsligt så for någonting massivt upp ur vattnet och landade med ett högt brak framför gruppen. Det var en enorm kobolt blå rustning, närapå 3 meter hög som höll i ett gnistrande svärd i ena handen och en stor sköld i den andra. ”Inkräktare av Adamant Cave! Jag är ”Cyan Knight”! Alla inkräktare måste förgöras! ” dånade en metallisk röst mellan klippväggarna så att det ekade. Treasure Trove visste att de inte kunde fly därifrån, det här var en bossfight. Willow var den som tog kommandot direkt. ”Van uppehåll alla fysiska attacker osm han riktar mot oss, förmodligen så använder det där monstret mest sitt svärd, Amethyst du hjälper Van att hålla den sysselsatt, jag fokuserar på huvudoffensiven, magi kommer krävas för att ta ner den här bjässen. Golden Bell ta till alla curses du kan för att sänka dess magiska försvar och dess attackstyrka, börja med ”slow” och ta sen det du anser passar. Mirage fokusera på att hela Van, hans HP får inte gå ner under hälften han måste leda iväg alla attacker då den där kommer ha alldeles för hög attackstyrka för att någon av oss andra ska klara av en smäll. Resten av er får lita på health potions istället. Cinder låt Dust slåss på autopilot, jag vill att du klättrar högre upp vid klipporna för att hitta Cyan Knights Weak point, kör!” ropade han bestämt och alla i Treasure Trove spred ut sig direkt över sjöstranden. Golden Bell skickade genast iväg en ”slow” för att sakta ner Cyan knight men det hindrade inte den massiva rustningen från att skicka iväg ett dundrande slag emot Amethyst som blockades av Van som hoppade ivägen i sista stund. En femtedel av hans hp gick ner på det slaget. ”Vilken hög attackstyrka! Hade det varit någon annan hade vi varit illa ute” tänkte Cinder då han diskret klättrade upp på en klipphylla en bit bort från Cyan Knight.
”Analyze aktiverat- hitta eventuella svagheter” stod det på hans skill skärm. Det här var en av Cinders absolut mest värdefulla passiva skills förutom allt som rörde hans pet, men det var också en skill som krävde tid , han måste sitta absolut blickstilla och inte släppa blicken från målet annars så avbryts skillen och det går bara på ett mål i taget men det var väldigt användbart.Analyze var en fullkomlig analys skill för observation. Den anger motståndarens svagheter, dess styrkor och annan relevant information. En ovärderlig skill när man hanterar bossar utan förberedelser, som nu med Cyan Knight. Medan Cinder laddade upp Analyze så fortgick striden nedanför honom. Mirage hade fullt schå att hela upp Van som fick ta emot smäll efter smäll, med tanke på att man känner 30 % av smärtan så måste det göra fruktansvärt ont. Det är kanske därför inte så många väljer att spela Sentinel.., men Amethyst ansträngde sig med att slå undan svärdet när Van försökte hämta sig efter smällarna.

” Numbness aktiverat- 10 % sänkt attack. Deshell Aktiverat- avtagande magic defense/15 sekund” kastade Golden Bell iväg. Black Priests kanske inte är så andvändbara på egen hand men i sådana här strider så är de guld värda med alla sina debuff spells. Willow stod lite mera skyddat under en utstickande klipphylla och experimenterade med sina olika totem för att komma på vad som gjorde mest skada på den blå riddaren men även om teamet klarade sig bra mot Cyan Knight så hade knappt gjort någon skada på deras motståndare. Om det ska bli någon skillnad i striden så måste Cinder hitta dess weak points och Cyan Knight måste släppa skölden, då det är fritt fram för Amethyst att anfalla. Berserk var totalförbjudet i det här läget då hon skulle dö av en smäll om den skillen ens var aktiverad. Dust klarade sig bra på egen hand då han automatiskt gick i stealthläge efter varje utfall så den hade knappt tagit skada av bossmonstret till Cinders lättnad. Plötsligt så pep hans skillskärmtill vilket indikerade på att analyze var klart.

”Analyze färdigställt.”

Namn: Cyan Knight
Lvl: 64
-Oerhört hög attackstyrka
-Resistant mot elemental damage
-Ogenomträngligt defense
Adamant caves väktare, den blå jätten från Azure Tower. Visar ingen barmhärtighet mot någon som inkräktar på dess territorium.
Weak Point: Lygatto

”Lygatto? Vad i hela världen menar de med en Lygatto!?” utropade Cinder frustrerat. Analyze hade inte gett honom någonting över huvud taget som kunde hjälpa,men han måste låta Willow veta. ” Willow den har all elemental resistance!!” skrek Cinder från sin klipphylla. vilket genast oroade shamanen, då skulle han vara värdelös. Weak points då!?” ropade han tillbaka. ”Någonting som heter Lygatto!” skrek Cinder. Det var inte mycket de hade att gå på. Om de skulle ta sig ur det här med livet ur behåll måste de ändra plan. ”Ändrade planer! Vi måste byta till fysisk offensiv omedelbart, Jag byter till buffning, Amethyst och Van det mesta av ansvaret ligger på er nu. Mirage gå från buffning till komplett healing. Golden Bell fortsätt debuffa Cyan Knight, fokusera på alla slags långvariga statusar, som burn eller poison! Cinder ge Dust ”encouragement”som stärker defense men stanna där du är, försök komma på vad Lygatto är, hittar vi den så kan vi vända det här” ropade Willow bestämt innan han fick ducka för Cyan Knights svärd som kom rätt emot honom. ” Rock Shield!” ropade han kvickt, hade han inte haft sitt earth-totem ute så hade Willow haft problem men turen verkade vara på deras sida då en stenvägg uppenbarade sig och tog smällen av svärdet medan Willow skyndade sig bort därifrån och striden fortsatte, men även med en ny taktik så gjorde inte Treasure Trove någon stor skada på Cyan Knight. Cinder satt kvar på sin klipphylla och försökte desperat hitta den där Lygatto punkten då han intensivt iakttog Cyan Knight utan att blinka.
”Det måste varit något jag missat, är det något ovanligt med Cyan Knight? ” tänkte han. Plötsligt, när Amethyst utförde en attack mot Cyan Knights högeraxel då såg Cinder någonting. En andra HP bar som flashade till för bara en sekund, och som sedan försvann. Det gick så snabbt att de som var därnere inte skulle märka något. Nu när Cinder tittade noga så fanns det en andra HP bar, gömd bakom Cyan Knights HP bar och namn. ”Bäst att titta lite närmare” tänkte han och aktiverade ännu en passiv skill. "Zoom aktiverat" vilket tekniskt sett var en kikare utan en kikare i handen,och sen så tog han sig en närmare titt.

”Cyan Knight- HP 3600” men om han kisade lite så såg han namnet bakom. ” Lygatto-HP 1500” Lygatto! Det var den svaga punkten! Men det verkade inte vara en del av Cyan Knight.. Den verkade vara lokaliserad inuti rustningen. Isåfall måste de få ut honom därifrån ” Men om den är inuti hur ska jag då träffa?” mumlade Cinder då han plötsligt upptäckte en annan sak från sin utkiksplats. Cyan Knights hjälm hade ju stora springor, som en typisk riddar rustning. Men nu började Cinder märka att huvudet skakade till när monstret rörde sig. Hjälmen satt löst! ” får jag loss den kanske jag kommer åt Lygatto..” tänkte han. Men han skulle omöjligt kunna göra det därifrån. Skulle han meddela de andra så att kanske Amethyst kunde slå bort hjälmen? Han kände en skälvning i väggen. Cyan Knight hade stött in i den då den var upptagen i en fäktningsduell mot Amethyst. Han var rakt nedanför honom nu! Cinder fick en galen ide..Nej det var att bära eller att brista. Med ett skrik så hoppade Cinder ner från sin avsats och landade rätt på Cyan Knights axel. Nu handlade det om att reagera på sekunden. Blixtsnabbt så drog Cinder fram sin piska och vek den dubbel, placerade den under huvudet och drog till för att bända loss hjälmen från resten av rustningen. Det såg ungefär som hur man öppnade en vanlig burk då huvudet plötsligt flög av och landade i vattnet med ett plask. Cyan Knights rörelser stannade av direkt. Den bara stod där som en tom rustning. De andra flämtade till och såg lättade ut, hade de vunnit? Nej då skulle de ju ha fått EXP.. de var inte klara än. Plötsligt så for någonting blått och glittrigt ut ur Cyan Knight, grabbade ta i Cinder och for rätt upp i luften likt en raket mot en klippavsats mycket högre upp i grottan.

Cinder flämtade till och reste sig upp då det blåa ljuset hade släppt honom ganska hårdhänt. Han vände sig långsamt om för att se vad det var som hade skickat iväg honom som en raket på nyårsafton, det han såg var en ung man med ljusblå hud och spetsiga öron, klädd i blå kappa som gnistrade lika mycket som stjärnorna gör på natthimmlen, hans hår var en skarpt blond som nästan skiftade i vitt i skenet och lika gnistrande och hans ögon sken med ett kallt vitt sken. Han var utrustad med en värja man har för fäktning och han iakttog den unga tamern noggrant med en kall blick. Cinder bara gapade, han reagerade inte på att det var ett nytt monster att slåss mot, nej utan.. ” Hur kan en kille ha så mycket glitter utan att se fjollig ut!” skrek Cinder rätt ut med en förundrad min. Men det verkade som att monstret ignorerade hans fråga. Om det kunde räknas som en fråga. ” Mitt namn är Lygatto, väktare av Adamant Cave, du har utmanat mig genom att genomskåda Cyan Knight,jag godkänner din utmaning, besegra mig i duell och er belöning väntar er” sa han med en röst som lät som kallt rinnande vatten. Cinder var dock helt svarslös och sänkte huvudet och mumlade något ohörbart. Lygatto bara sänkte huvudet. ” Din tystnad tar jag som ett ja, bered dig nu på nederlag” sa han kallt innan han gjorde ett utfall men fick sig redigt med motstånd då stål mötte stål då Cinders dolk blockerade hans värjaoch Cinder brinnande ögon såg rätt in i Lygattos och sa med ett elakt flin ” den enda som kommer lida nederlag är du!" Cinders mordiska sida hade flammat upp i sista sekunden . Men var det Treasure troves räddning.. eller fördärv?

Kapitel 2- Lygatto och Flame

Medlemmarna i Treasure Trove såg oroligt på när en blå och en röd fläck rörde sig uppmed klippväggarna och man kunde höra det svaga ljudet av stål som mötte stål som ekade i grottan. Den stora blå rustningen hade slutat röra sig. Cyan Knight var praktiskt taget död nu när den bara stod där livlöst. Och nu försökte de andra i gruppen desperat få en skymt av Cinder däruppe som utkämpade sin duell mot Lygatto. ” Jag hoppas han är okej..” sa Golden Bell som var väldigt orolig för sin lillebror. ” Vad det än är så är jag säker på att det är bossen av Adamant cave” sa Van lågmält och man kunde höra ett avlägset kacklande skratt eka. "Vilket ruggigt skratt bossen har” sa Mirage med en rysning och Willow suckade. ” Det är inte bossen, det där var Cinder som fick ett återfall..det var ett tag sen jag hörde det där skrattet” tänkte han för sig själv uppgivet. ” Cinder vad du än gör däruppe.. var försiktig..” muttrade Amethyst medan Dust skällde ilsket att hans husse skulle komma ner.

Dolk mötte värja gång på gång i blixtsnabba stötar men medan Cinder skrattade med ett kackel och slogs för sitt liv mot Lygatto, trots detta så var hans hjärna någon helt annanstans.

Det var mörkt, väldigt mörkt omkring Cinder. ”Var är jag någonstans?”tänkte han, han mindes att han precis skulle slåss mot Lygatto och nu var han här istället och plötsligt så såg han.. sig själv stå framför sig med ett flin. ”du är djupt inne i ditt eget sinne” sa han med den där släpiga tonen som Cinder genast kände igen som den lilla rösten han hade i huvudet. Den som lät vartenda gång Cinder gjorde något galet. Han såg skeptiskt på sig "själv". ” Vad är det här? Vad gör jag härinne?” sa han frågande och den andra Cinder bara skrattade till med det där kacklande ljudet igen. ” Lyssnar du inte eller? det här är i ditt huvud mespropp, medan du är här så sköter jag fajtandet med den där blå nissen därute,så oroa inte ditt präktiga lilla huvud, den där typen är ändå ingen riktig boss” sa han nästan med en gäspning. ” Va?!” utropade Cinder. ” Lita på dina instinkter, alltså mig. Den där Lygatto har inga speciella förmågor alls, de är låsta av någon..eller något, han är bara duktig på att fäktas” förklarade han med ett flin men nu blev Cinder irriterad på sin dubbelgångare som inte lyssnade alls på hans frågor.

”jag frågar en gång till, vad är det här!? Varför kommer du och stör hela tiden? Är det du som har tagit över hela tiden sen jag började spela” frågade han ilsket och dubbelgångaren ryckte på axlarna nonchalant och sade släpigt. ” Japp det är jag eller snarare..Jag är du, mera av en överlevnadsinstinkt, utan mig skulle du slaktas flera gånger om i den här världen.Jag kan göra saker som du inte vågar. Det du känner du inte kan. Jag är fri, inte du, du bara begränsar dig själv. Det var löjligt enkelt att ta kontrollen när du väl började spela. Så många frestelser, så få regler.- HAH, Second World är min värld inte din så du kan lika gärna ge upp och låta mig sköta resten” sa han hånfullt med ett nedlåtande flin och Cinder sänkte huvudet. Han var arg. Riktigt arg ”Det bestämmer inte du! DET HÄR ÄR MITT HUVUD INTE DITT! FÖRSVINN! SLÄPP MIG” röt Cinder, mörkret omkring de ändrades till en blodröd bakgrund och flammor dansade runtomkring de, och nu så skrattade Cinders andra jag, högt och ljudligt. ”Stor chans mespropp, jag kommer igen, jag ville bara hälsa ordentligt, men om nu din kropp är så viktig att lemlästa så får du väl leka med den ett tag till. HAH! jag kommer igen, jag har all tid i Second World” sa han släpigt innan han bröt ut i det där obehagliga kacklande skrattet och började gradvis tonas ut ur Cinders synfält men precis innan han försvann så ropade Cinder. ” Har du något namn!?” och det kacklande skrattet hördes igen. ” Jag är ju du eller hur?! Men om du behöver kalla mig någonting så kan du kalla mig Flame” hördes det innan allting blixtrade till i ett vitt ljus och Cinder var tillbaka i matchen.

Det absolut första han såg var Lygattos svärd som kom riktat emot hans hjärta och utan att tveka så duckade Cinder undan kvickt och flämtade häftigt. Snacka om att bli inkastad i matchen.. den blå ”nissen” som Flame hade kallat honom stannade upp ett ögonblick. För honom hade de slagits konstant i över tre minuter utan förändring, förrän nu åsäga. ”Inte samma, andra ögon" mumlade Lygatto innan han gjorde ett elegant utfall som Cinder än en gång duckade för då han klamrade sig fast mot klippväggen. Han kunde tacka sin lyckliga stjärna för sin höga agility och ganska smidiga kropp annars skulle han nog ha sett ut som en schweizerost tack vare Lygatto vid det här laget. Han höll sin dolk stadigt och försökte göra ett utfall men det undvek Lygatto enkelt. Cinder kände sig lite illa till mods, han var inte lika säker med dolken när han inte var..Flame. Dessutom så var det alldeles för ostadigt underlag för honom att göra nå större hugg utan att riskera att falla ner från klipphyllan. Med van hand så lössgjorde Cinder snabbt sin piska från bältet och snärtade till innan Lygatto hann anfalla en ytterligare gång,och träffade sin motståndares axel hårt och han såg hur Lygatto ryckte till av smärta då den blå humanoiden höll sin axel i en gest att det gjorde ont.

Lygatto, HP 1340/1500

” Flame hade rätt.. han har inga speciella förmågor, jag kanske kan vinna det här! Jag klarar det här! Jag klarar dte här på egen hand!” tänkte Cinder nu på bättre tankar och på alerten. Han hörde sina lagkamraters hejarop långt därnere vid sjön och kände sig manad att fortsätta. Han ville vinna, men inte med hjälp av förmågor eller "andra saker" Flame var i färskt minne, bokstavligen!, nu var det vapen mot vapen som gällde. Man mot..boss” Ska du inte använda magi eller dina andra förmågor?” frågade Lygatto kallt och stelt när duellen fortsatte då Cinder hade lyckats träffa honom ett flertal gånger främts på armarna och i ansiktet. Han såg att Lygatto började få svårt att hålla värjan stadigt. Hans isblåa ansikte såg förvånansvärt mänskligt ut när han frågade detta. ” Du gör ju inte det, det här är en duell eller hur?”svarade Cinder och flämtade tungt. Striden hade gått hårt åt hans HP.

Cinder, HP 360/900

Men Lygatto såg också ganska illa däran ut han också.

Lygatto, HP 600/1500 status: Burn

Under duellen så hade han fått in flera träffar på Cinder med värjan, främst i pojkens ben så han hade fått det svårare att undvika alla utfallen. Attackerna som nuddat honom hade aktiverat pojkens ”Leather Vest of embers” vilket gett Lygatto en redig ”Burn status” vilket varit en av de största orsakerna till deras jämna kamp. Cinder analyserade snabbt situationen.

” Om jag kan undvika resten av hans attacker och bara få in några fler critical hit träffar till så kan jag vinna det här” tänkte han och snärtade med piskan med ett ”klatsch” ljud riktat mot Lygattos hals, det svarta lädret virade sig stadigt kring den blå humanoidens hals och han drog till hårt, taktiken skulel ha fungerat om det inte vore för att Lygatto snubblade till i det ögonblicket och föll över kanten. Hur kan ett monster tappa fotfästet!? Cinder fick streta allt vad han hade för att inte följa med i fallet. Nu så hängde Lygatto slappt i piskan utmed grottväggen medan Cinder stod kvar och höll och drog för allt vad han var värd. Cinder vägrade släppa piskan. ”Släpper du så vinner du” ekade Lygattos kalla röst i grottan, att vara strypt verkar inte påverka ett bossmonsters förmåga att tala men Cinder skakade vilt på huvudet åt förslaget.Han visste inte varför men han kunde inte förmå sig själv att släppa taget och låta Lygatto falla mot sin undergång. Lygatto vände upp sitt blågnistrande huvud och hans vita ögon stirrade in i ett par bärnstensgula. ” du har kämpat hedervärt, du har vunnit striden” hördes det från honom. Hans röst lät svagare än innan. Cinder tog en titt på Lygattos HP igen.

Lygatto, HP 100/1500

Burnstatusen hade tagit ut sin rätt, Cinder skulle vinna närsomhelst oavsett. Plötsligt så uppmanade Lygatto sina sista krafter och höjde sin värja som han fortfarande hade i handen och svicshade till det och skar av piskan som han hängde i! Han föll genast handlöst ner i sjön med ett enormt plask. Någonting som skvätte ner alla andra i Treasure Trove vid sjöstranden så de blev blöta ända in på skinnet. Cinder stod kvar på klippkanten och flämtade tungt.Skärmen flashade ljust ovanför hans huvud. ”Lygatto& Cyan Knight defeated. EXP Gain XXXX/XXXX, LVL UP” stod det på den. När Cinder besegrade Lygatto så nådde han lvl 51. Ett PM blinkade enträget framför honom som löd.

” Cinder du vann! Vi är så glada att du är oskadd, du skrämde livet ur oss däruppe. Willow kommer och hämtar dig så stanna där du är ” stod det, det var från Golden Bell och Cinder gjorde som hon sa och väntade vid klippkanten.Några minuter senare så såg Cinder hur Willows Wind-totem långsamt kom stigandes tills den var i jämnhöjd med honom och han förstod att han skulle grabba tag i den så han hoppade från klippkanten, klängde sig fast det falk liknande totemet som genast började sänkas långsamt neråt igen. När Cinder väl var nere på marken så fick han ett varmt mottagande av sitt..genomblöta team och fick sig en rejäl slickning av Dust som nog hade oroat sig mest av alla. ” Cinder du var helt otrolig däruppe!” utropade Amethyst vars flätor låg helt klistrade mot ryggen av vattnet. ”Absolut! Du slog bossen, nu borde vi få belöningen för denna Hidden Quest. Det är äntligen klart!” sa Willow.

” Det har du rätt i, Shaman” hördes det en kall ekande röst, en som var lite för välbekant. Hela Treasure Trove vände sig genast om för att se Lygatto stiga upp ur sjön. Alla ställde sig i stridsposition direkt. Amethyst och Van såg ut att göra sig redo för att anfalla honom men Lygatto höjde bägge händerna i en uppgiven gest för att visa att han hade fredliga avsikter” Jag har inte kommit för att strida, jag är redan besegrad” sa han med sänkt huvud och de andra sänkte sina vapen nu. Det verkade tryggt” Vad är vår reward då? Finns det en ens?” frågade Mirage försiktigt.

”Er Tamer slog mig utan hjälp av magi, förmågor eller pet, det var bara vapen mot vapen. Han respekterade mina tillkortakommanden och oförmåga att använda minsta förmåga, han slogs ärligt och rättvist mot mig och för det så förtjänar ni det bästa som kan erbjudas. Ni får äganderätten till hela Adamant cave. Grottan tillhör nu er” sa han och innan de ens hann svara på det så sken Lygatto till och fyrade av en glittrande stråle rätt upp i taket som direkt bildade en stor rödskimrande kristall som lös upp grottaket som sen fyrade av 6 små kristaller som landade i handen på varje medlem av Treasure trove. Det var Warp Crystals. ” Jag kommer vara den här platsens väktare men även er ödmjuka tjänare, vad ni än befaller så lyder jag”fortsatte Lygatto med en djup bugning och hela teamet vände sig om för ett litet gruppmöte.

” Ska vi verkligen tro på allt det här?” viskade Van skeptiskt. ” Såklart vi ska tro på det, vi äger mark Van! Utan att ha vunnit den i ”adventurers tournament” såklart vi ska behålla det” sa Willow bestämt. Att äga en bit av Second World var ett stort privilegium. Man kunde göra vad som helst med marken man ägde. ” Tänk er vad man kan göra med den här platsen! Den här grottan är ju underbar!” sa Golden Bell exalterat. ” Det verkar som att äganderätten till Adamant cave bara kan vinnas om man överlistar Cyan Knight och slåss mot Lygatto man mot man utan att använda en enda skill. Så typiskt hidden quests. Hade Cinder inte gjort det kanske vi skulle ha vunnit dålig equipment eller kanske inget alls. Cinder det var du som åstadkom det här. Det är din grotta. Vad säger du om det här?” frågade Mirage på sitt vanliga mjuka sätt. Cinder behövde inte ens tänka efter för att svara” Vi behåller det.. ” med ett trött leende innan han sjönk ihop helt utmattad och allting slocknade..

Kapitel 3-Besökare och ett krossat tak

” Fy tusan det där var ett svårt matteprov!” klagade Felix då grabbarna äntligen kom ut ur klassrummet under skoldagens slut. ” Ja verkligen! Vad sägs om att fira att det är över med att gå till ett spelcafe och spela second world tillsammans! Det är ju ändå fredagkväll!” tyckte Martin. ” Vad sägs Kim? Om du vill får du gärna spela med oss ikväll, vi vill se hur din karaktär ser ut. Du var väl på central kontinenten som vi?” sa Felix inbjudande men Kim skakade på huvudet tvärt. ” N..Nej tack, jag har lite att göra ikväll..”sa han kvickt, tog sin väska och sprang hemåt och killarna kollade runt direkt för att se om det var Norea som hade skrämt bort honom igen men hon hade redan sprungit hem. Vad hade alla så bråttom till??

”Förlåt att jag är sen jag hade matteprov!” ropade Cinder då han sprang in i Adamant Cave med en enorm kasse han hade skaffat i crystal town fylld till brädden med byggmaterial. ”Ah Cinder välkommen, har du plankorna?” ropade Mirage och Cinder nickade då han ställde ner kassen då Lygatto plötsligt dök upp framför Cinder och bugade djupt för Cinder. ” Välkommen tillbaka mäster Cinder, jag skulle ta de där plankorna” sa han artigt och Cinder skyfflade över kassen till den glittrande AIn. Lygatto var artig och hjälpsam mot alla i Treasure Trove men det märktes att han hade en djupare respekt för Cinder än för de andra. Men alla i gruppen hade vant sig vid hans närvaro vilket hade börjat kännas naturlig.
Hela veckan så hade Treasure Trove spenderat all sin tid i AdamantCave och byggt och byggt för att få fram en större röd byggnad som byggdes in i en av de mindre grottorna i anslutning till den stora huvudgrottan. ”Varför ska vi ha ett hus egentligen? Vi utnyttjar inte grottans potential” sa Amethyst surt. ” Med tanke på hur guildbråket har fortsatt så tror jag att ingen av oss vill lägga våra värdesaker i bankerna däruppe. Så att ha ett eget hus är ju perfekt. Dessutom vet ju ingen var Adamant cave ligger. Så vi får vara ifred.Det är ju inte direkt så att vi skulle öppna det för allmänheten, tänk efter, ingen skulle komma till ett okänt teams grotta.” sa Willow och de andra var tvungna att hålla med. Var skulle de få ekonomin att bygga upp egen en stad från? De fortsatte med husbygget istället, de var ju nästan klara ändå efter en massa offrad fritid och en massa hjälp av Lygatto och Cyan Knight som Lygatto verkade kunna kontrollera så den kunde bära alla tunga lyft. Apropå Lygatto så kom AIn springandes emot teamet en stund senare i stor brådska.

” Mäster Cinder! Den grå pysslingen ni kallar Van sitter fast i en av de minsta gångarna.” ropade han och Cinder suckade. Amethyst får ta och sluta att lära Lygatto alla förolämpade smeknamn hon kunde. Hon var en dålig förebild för honom. ” oroa er inte jag tar hand om det, fokusera på resten av arbetet” ropade Cinder och följde efter Lygatto till den mindre grottan bredvid deras husbygge. Den var ju självklart tom men Cinder kunde se en liten gång i väggen som ledde till grottan de skulle ha sitt hus. Han hörde en rad stönanden och ett och ett annat svärord. ”Van är du därinne?”ropade han med en orolig ton på rösten. ” Cinder? Vad bra att du kom! Få ut mig härifrån!” skrek Van någonstans djupt inne i den lilla gången. Cinder kunde skymta en stålbeklädd stövel dock. Lygatto såg nyfiket in i hålet. ” Får jag fråga varför unge Van ens kröp in i hålet till att börja med?” och diverse fula ord kunde höras från hålet. ” **** Amethyst ville se om den var bred nog för att fyllas igen eller om vi skulle låta det vara och övertalade mig att klättra in, och ja.. nu sitter jag fast här! F *** korkade brud” skrek Van och Cinder suckade uppgivet och låtsades att han inte hörde svordomarna. ” Lygatto hämta lite rep” beordrade han innan han visslade och Dust befann sig direkt vid sin ägares sida. Bara någa minuter senare så var Lygatto tillbaka med en rejäl repstump vilket han räckte till CInder. ” Tack, jag tror Mirage skulle behöva lite hjälp att sätta upp draperierna så gå och hjälp henne jag klarar det här själv” sa Cinder och AIn bugade än en gång och försvann ut ur granngrottan.
”Van jag har en ide men det kommer göra ont! Men du har nog fått stå ut med värre saker” ropade Cinder in i den lilla grottgången, han knöt fast repet i Dusts halsband och knöt fast den andra änden i en Trap, en björnfälla, som han hade i sin inventory. Han slängde in fällan i gången och märkte när han träffade rätt då man hörde ett barnaskrik längre in i gången och om Cinder inte visste att Van var Van så skulle han ha känt sig fruktansvärd. Men Van har ju sitt höga HP han tål en björnfälla i benet. Cinder ryckte ordentligt i repet för att konstatera att den satt fast. ” Dra Dust dra” sa han skarpt och vargen började dra långsamt och han såg hur repet spände sig och blev sen slakare och slakare ju närmare Van kom och tillslut så ploppade pojken ut ur hålet och masserade sitt ömma ben där björnfällan fortfarande satt kvar med ett järngrepp. ” Tur att jag inte hade klaustrofobi, Tack Cinder” sa han nöjt innan Cinder med lätthet plockade upp honom och satte honom på Dusts rygg. ”Tills Mirage kan hela ditt ben, det måste gjort riktigt ont” sa Cinder och kände sig skyldig men Van bara ryckte på axlarna och sa. ”Vad ska man göra kompis?”

Golden Bell välkomnade pojkarna när de kom ut ur granngrottan och ut till huvudgrottan. ”Vilken tid ni tog! Kom och titta vi är äntligen färdiga med grunden!” ropade hon exalterat och pekade frenetiskt på Treasure Troves nya hem. I grund och botten var huset fortfarande en grotta men utsidan var utbyggd som en riktig husfasad som skimrade i rött vilket skar bort den från omvärlden. Dörren var välsnidad i rosabrunt trä och det fanns två fönster på vardera sida. ”Vi har inte dekorerat insidan än, det sköter jag imorgon då jag inte jobbar” tillade Mirage och hela teamet plus Lygatto beundrade frukten av en veckas hårt arbete i tyst andakt. Plötsligt så ryckte Dust till och spetsade öronen och riktade nosen mot taket. ” Schh han hör någonting” sa Cinder direkt och alla höll tyst. Det hördes fotsteg i grotttaket och det svaga ljudet av röster kunde höra igenom håligheterna däruppe.

” Deimos det här är en dålig ide! Ser du inte alla håligheterna i marken? Du kommer att ramla” hördes en orolig kvinnoröst men svarade av en ganska ung mansröst. ”Oroa dig inte Fio! Marken ser stadig ut!” hördes det men kvinnorösten lät skeptisk. ” Deimos vi är så långt västerut det går på Central Kontinten, det finns ingen civilisation på mils avstånd och våra warp crystals är på cool down. Så snälla gör ingenting dumt som du brukar göra!” ropade hon oroligt. ”Kan du sluta jag sa ju att dte här är säk.... WAHHHHH!” hördes det då taket plötsligt började spricka . ”Taket kommer ge vika ,backa allihop!” ropade Willow och alla tog ett par steg bakåt då ett av hålen plötsligt utvidgades och både sten och en person föll ner från det. ” DEIMOS!” ropade flickan däruppe och utan att tveka så skred Treasure trove till handling då Willow frammanade sitt vattentotem och vind totem på samma gång, en stark vindpust började sakta ner den fallande spelarens fart medan vattentotemet långsamt bildade en stråle från sjön för att fungera som stöddämpare. Mirage kastade direkt en ”Regeneration” spell så att den fallande spelaren inte skulle dö av fallet och Amethyst och Cinder skyndade sig ner mot ett lägre plan för att hämta spelaren vid namn Deimos som hade landat i sjön med ett ganska mjukt plask. ” Dust, Apport!” ropade Cinder och med glädje så hoppade vargen i vattnet och drog försiktigt in den chockade spelaren i land.

” Är du okej?” frågade Cinder oroligt när de väl var vid sjöstranden och deras besökare hostade upp lite vatten och nickade sen långsamt. ” V..vad hände..? vad gör ni så här långt ute från civilisation?” frågade han med en hostning men Amethyst gav honom en tjurig min till svars. ” Vi gör ingenting, det är du som kraschar igenom vårt tak!” Cinder hjälpte den unge mannen upp. Han såg ut att vara i samma ålder som han själv och Amethyst. ” Strunt i henne, jag hjälper dig upp till vårt hus” sa Cinder vänligt och visslade på Dust igen. ” du kan rida på Dust om du känner att du inte kan gå” erbjöd han och Deimos nickade tacksamt då han klättrade upp på jättevargens rygg som då varsamt vandrade upp för klipporna på en väldigt behändig spiralbro utmed klippan som Lygatto byggt åt de så klättrandet skulle bli lättare. Efter en stund så var de vid Treasure Troves nya hus och Deimos satt av och iakttog skrämt främlingarna. Cinder tog sig friheten att iatkta honom också då han tog en titt på hans stat screen.
Namn: Deimos

Klass: Arcane Warrior

Lvl:41

Strength-540, Defense-230, Spirit-580, Intelligence-600, Agility-390, Charisma-400, Stamina-200.

Equipment: Robe of Arcane fists

Sash of the twin moons-Fördubblar alla arcane spells när HP är låg

Boots of enchanted enchantment- 40% bättre i enchanment skill.

Weapon:Knuckles of Myth

“arcane Warrior? Den klassen har jag aldrig mött förrut” tänkte Cinder nyfiket. Deimos hade brunlila spikrakt hår som gick ner till axlarna och en lugg som busigt täckte för vänster ögat och hans synliga ögat hade en lättare färg av grönt. Men Cinder tyckte att ansiktet var obehagligt bekant. Men han kunde inte sätta fingret på det. Plötsligt hördes ljudet av mer stenar som sprack och hålet blev ännu större då en fruktansvärt stor korp med en grönklädd flicka med vit hästsvans på ryggen dök ner i grottan. ” Deimos!? Är du okej!?” skrek hon oroligt och det blev en väldigt pinsam tystnad då hon frös till direkt av att se att Deimos var okej och hon hade 6 par ögon som stirrade stint på henne då hennes blick växlade från Treasure Trove till det trasiga hålet i taket hon orsakat. ” Ehehehe förlåt för taket...” sa hon generat. ” Jag fixar det” suckade Willow och gick iväg för att laga taket medan flickan landade med sin korp. ” Titta Cinder hon är en Tamer som du!” ropade Golden Bell entusiastiskt och Cinder såg intresserat på flickan och hennes pet. ” Fö..förlåt för taket! Mitt namn är Fio jag är en tamer och är Deimos partner, det här är mitt pet Kisa, hon är en Emperor Crow. Är Deimos okej? ”introducerade hon sig och Kisa sträckte elegant på vingarna nästan för att visa upp sig. Vilket fick en morrning från Dust då det lät som att han sade ”skryt lagom!”. ” Snälla vännen oroa dig inte för taket, vi är ju ändå nyinflyttade det är mycket som ska lagas, vi kanske ska vara artiga och introducera oss allesammans. Vårt team kallas för Treasure Trove. Jag är Mirage” sa Mirage och skakade Fios hand. ”Jag heter Amethyst, plutten bredvid mig är Van.” sa Amethyst med ett flin och fick en väldigt giftig blick från Van. Golden Bell gick fram till Deimos och skakade hans hand. ” Jag heter Golden Bell, ni kan kalla mig Bell till vardags, den som gick iväg för att laga taket är vår Shaman Willow och så till sist så har vi lagets Tamer, min lillebror Cinder” men så fort de hade introducerat sig så frös Deimos till och började stamma okontrollerat. ” H...helt otroligt, Amethyst, Golden Bell, Willow..Cinder..på samma ställe!? jag har följt alla era matcher under par turneringen! Jag är ett jättestort fan av er allihop!” sa han glatt och Golden Bell fick en lätt rodnad i ansiktet medan Amethyst såg väldigt nöjd ut. Cinder fattade nu varför han kände igen Deimos så väl, vem vet hur många gånger han hade hört hans fanspekulerande i skolan och ropade rätt ut” Felix? Vad gör du här?!” frågade Cinder innan han hejdade sig. "Sa jag det det där högt?" tänkte han förskräckt. Ja högt hade han sagt det iallafall..

Kapitel 4-Nya kamrater

”Eh Cinder hur vet vad jag heter IRL?” frågade Felix..eh Deimos, han hade ett väldigt nyfiket ansiksuttryck och närmade sig Cinder. Cinder förbannade sin stora trut och försökte komma på något att säga. ”Vi kan väl säga att vi är bekanta..” sa Cinder lite svagt med ett nervöst leende innan han tog till flykten och försvann uppför trappan mot det högsta planet innan någon av de andra hann blinka. Han sprang in i en av grottorna högst upp, nära det kraschade takhålet där han hörde svag ljud från Willow som hade fullt upp att laga den. Cinder satte sig ner på grottgolvet och suckade djupt, varför hade han rusat iväg.Det kändes ju bara ännu mer misstänkt. Dust kom in i grottan bara några sekunder senare och lade tryggt sitt huvud i sin husses knä och en skärm flimrade svagt ovanför honom.

Dust: Friendship 99%

Stod det på den lilla mätaren när Cinder tog en titt hur mycket hans friendship mätare hade fyllts sen Amethyst raserade den under turneringen. Han kände sig lättad över att den nästan var full igen, pets med sämre friendship nivå tenderar att ignorera kommandon och presterar sämre stat mässigt och i kombo attacker. Om man har lägre än 10% friendship så riskerar man att ens pet rymmer till slut. Cinder hörde ett stönande bakom honom och såg den där tamerflickan Fio stå bakom honom och hon tittade intresserat på Dusts Friendship mätare. ” Hur bygger du upp er friendship level? Det känns omöjligt för mig att få fullt, min och Kisas är bara på 70 %, den vägrar att gå högre än så” gnällde hon och Cinder log svagt åt hennes klagomål. Det här är en konversation bara en tamer skulle förstå. Och det här är ett samtalsämne han aldrig fått dra upp med de andra i Treasure Trove.

” Det är inte lätt att bygga upp friendship med vissa pets, men det går, behandla ditt pet väl och ge den något den gillar ofta så byggs friendship upp, och se till att den inte dör, det är det jag vet iallafall”förklarade han och kände sig nästan lite som en lärare när han diskuterade Tamer tricks med Fio i över en halvtimme då konversationen gick från friendship levels till olika beastmonster som vore intressanta att fånga till vad man ska mata sitt pet med och olika equipments. ” Ni borde ha en stable här” sa Fio plötsligt efter ett tag och Cinder såg ut som ett stort frågetecken nu. ” Stable?” frågade han tveksamt, det hade han inte hört om förrut och Fio stönade igen.” Du vet Stables, där man som Tamer kan placera sina pets utan att riskera att friendship går ner, har vi de på unsummon för läänge så minskas ju Friendship med tiden, jag vill gärna fånga ett nytt pet men kan inte för att jag inte kan placera Kisa någonstans under tiden.Nästan inga av städerna här på centralkontinenten har stables, Ebony City har men det är svindyrt. Vi är en väldigt underskattad klass, har du inte sett hur lite equipment det finns för oss tamers egentligen? Och guildbråket gör allt bara värre ” klagade hon och Cinder insåg att Fio hade en poäng i det hon sade. Hon var den första tamern han hade haft chansen att prata med ordentligt på tu man hand. Tamers var ju en av de mest äventyrliga klasserna i hela Second World, nästan varje tamer reser runt på kontinenterna och letar sällsynta monster och skatter istället för att vara fast rotad vid en stad. Han var glad att han fick prata med Fio om det här, Felix..Deimos hade hittat en bra kompanjon minsann.Cinder reste sig upp och dammade av sina kläder och lämnade sen grottan med Fio i släptåg då de gick för att ta sig en titt på hur det gick med hålet i taket

” Det går fin fint Willow!” ropade Cinder glatt då han såg att hålet nästan var igenfyllt. Willow stod på närmsta klippkant med sitt earthtotem ute som långsamt flyttade stenblock som den fäste vid grotthålet” Tack Cinder, Deimos letar efter dig förresten, han verkade grubblad över det du sa, bäst att förklara det hela på en gång innan det blir missförstånd” sa Willow med ett leende och Cinder suckade då han kände att han måste besvara Fio’s frågande blickar. ”Jag och Deimos är klasskamrater IRL” förklarade han kort och Fio flinade till då hennes ögon nästan lyste till.” Du måste vara den där blyga, tystlåtna lilla killen som han har letat efter, första gången jag träffade Deimos så misstog han mig för en klasskompis som var en tamer på centralkontinenten, är jag verkligen så maskulin bakifrån?” frågade hon oroligt och Cinder skrattade. ” Nej nej, jag är bara lite tunn” sa han vänligt och fick en vänskaplig näve i huvudet av Fio innan hon gick för att se till Kisa som fortfarande var nere på sjöstranden.

Plötsligt så hörde Cinder fotsteg bakom sig och såg Deimos stå där med ett flin. ”Tjenare Cinder, ..eller ska jag säga Kim?” sa han glatt och Cinder såg uppgivet på honom. ”Du var snabb med att räkna ut det” sa han men kunde inte låta bli att le. Felix var inte korkad. ”Oavsett om du spelar eller sitter och hänger med oss så flyr du på ett exakt likadant, 3 raka steg och sen pilar du på som fasen.” sa Deimos med en axelryckning osm om det var en självklarhet. Han stirrade på Cinders ansikte och såg lite fundersam ut. ” Du verkar så...annorlunda i Second World, du är så mycket öppnare” sa han tveksamt. ” Men du är dig lik,förvänta dig inte att jag kommer bete mig som jag gör i spelet när vi ses i skolan, det är..komplicerat.” sa Cinder allvarligt och fick en förstående blick från Deimos som bara nickade i förståelse då Cinder plötsligt kände en hand på sitt huvud. ” Lygatto jag har bett dig att sluta klappa på mig på huvudet över trettio gånger nu!, jag är inte ledsen.” sa han korthugget, nästan med en irriterad ton på rösten och den blonda AIn drog snabbt bort sin hand och såg skamsen ut. ” Förlåt mäster Cinder, jag gillar bara inte hur du alltid ser så bekymrad ut.., iallafall Mirage kallar på dig, hon vill ha din åsikt över er bonings dekorationer” sa Lygatto med en bugning innan han försvann bort och Deimos gapade förundrat då hans blick följde den glittrande kappan tills han försvann utom synhåll. ”Vilken cool NPC! Kom han med grottan?” utropade han. Cinder fäste blicken på sin klasskamrat och gestikulerade att han skulle komma närmare då han lågmält sade ” Kan du hålla en hemlighet?.. han är en AI inte en NPC han tänker själv" viskade han, Deimos ögon vidgades direkt. AIs, eller Artifical Intelligence uppkom då och då inom olika programvaror, det har rapporterats flertal fall inom onlinespelsvärlden också då AIs har påträffats, det är program som utvecklas och tänker själva, som inte styrs av grundprogrammeringen alls. De var sällsynta men kunde även innebära en fara för spelare ifall de fick för sig några konstiga ider, så många AIs blev genast rapporterade till moderatorerna för att raderas, men många spelare blir ofta förtjust i det finns fler AIs än vad moderatorerna har i sin databas, och Treasure Trove tänkte inte anmäla Lygatto, absolut inte!. " vi upptäckte att han var en AI för bara några dagar sedan, det visade sig att Lygatto inte är en del av Adamant Cave egentligen, han säger själv att han inte har något minsta minne av grottan tidigare, han bara hamnade där och kände att han behövde skydda den, det är ett mysterium, dessutom så är alla hans skills låsta. Lygatto är lika kraftfull som en vanlig NPC fast han först var ett bossmonster för Adamant Cave." Cinder tystnade för att låta det sjunka in hos Deimos men det dröjde inte mer än ett par sekunder innan Deimos utropade "Jag säger inget! lita på mig!” Han tänkte inte skvallra om Lygatto. Dessutom var det nog en dålig ide att bli ovän med Treasure Trove.

Det var en lång promenad ner till deras lilla högkvarter när killarna äntligen började vandra neråt och Mirage stod där otåligt tillsammans med Willow och Fio med Kisa bakom de som kraxade hest. ” Du Deimos jag loggar ut nu! Jag har lagt till Treasure Trove på vår friendlista oavsett om du vill det eller inte, vi ses” ropade Fio åt honom innan hon loggade ut. ”Bossig partner” sa Cinder med ett skratt med en uppgiven nick från Deimos sida.” Jag ska nog också logga ut nu, det var trevligt att träffa dig Cinder, du var verkligen inte vad jag hade förväntat mig när jag föreställde mig att spela med dig i second world.., ehm ja vi ses i skolan”sa han nöjt och loggade ut. ”Trevliga spelare det där, Fio frågade mig om vi skulle öppna handel av grottorna här men jag är lite tveksam till det... men om folk som de vore intresserade av att använda Adamant Cave som högkvarter så vore det bra.. men det kommer aldrig hända” sa Willow och han såg ganska utmattad ut. Mirage klappade honom lätt på axeln. ” Vi behöver alla vila ett tag nu, logga ut du, brygg dig en kopp te och läs en god bok. Det är vad jag kommer göra när jag designat klart för idag, följ med mig här Cinder, jag behöver ett ungdomligt perspektiv på vilka draperier jag ska ta, Van, Amethyst och Golden Bell loggade ut så fort jag frågade..undrar varför” och priesten drog in Cinder i huset och han fick spendera en lidsam timme med att äntligen välja ut ett par ljusröda draperier som gav det ett varmt intryck åt grottan innan han äntligen fick tillåtelse att logga ut av Mirage.

”Syrran det var inte schysst att ni alla stack och jag var den enda som var tvungen att hjälpa Mirage” gnällde Kim tystlåtet från köket då han förberedde deras kvällsfika. Julia satt dock fastklistrad vid sin laptop och verkade läsa ett Emejl. Plötsligt vände hon på huvudet och såg på Kim med ett utryck han aldrig sett hos henne förrut, hennes blick var nästan sträng ” Kim från och med idag så får du inte spela Second world på ett tag..”

Kapitel 5- Adamant Cave, kan det verkligen bli populärt?

”Vadå Omprov!? Varför sa ingen något till mig tidigare? Kim är inte så korkad! Det är ju vanligtvis ditt jobb Felix!” skrek Martin frustrerat därute i korridoren utanför sal 206 men han fick en snabb smäll i huvudet av Felix. ”Schhh! Håll tyst! Kim har pluggat hela veckan för det här sen hans syrra fick reda på hur vårt senaste matteprov gick för honom, han får inte spela second world tills han har fått godkänt på det så visa honom lite sympati ”fräste Felix och Martin lugnade ner sig då de satte sig ner vid dörren och väntade otåligt på att omprovet skulle vara över för deras kompis. Minuterna blev till timmar tills dörren äntligen flög upp och många utmattade elever stapplade ut från klassrummet, Kim inräknad. Hans tjocka lugg hängde tungt i ansiktet på honom och han såg väldigt trött ut.

” Hur gick det?” frågade Felix och Kim gav honom en tummen upp. ”det ..gick.. okej” svarade han tystlåtet men det svaret var tillräckligt för hans kompisar. ” Ah jag glömnde något i skåpet jag kommer snart”ropade Martin och han lämnade de två ensamma för en stund. ” Du Kim.. jag vet att du har fokuserat på matten hela veckan men jag kanske borde berätta att Adamant cave cave har...” började Felix. ” Hej Kim!!!” hördes en röst längre bort och Norea kom springandes. ” vi ses senare..” sa Felix kvickt och smet iväg precis innan plugghästen hade hunnit fram. Det var numera allmänt känt att de två inte tålde varandra. Vilket var ganska roande för de två kom bra lverens i Second World av vad Kim hade sett där, men ingen av de två hade fattat vem de var IRL än ” Hur gick det med matten? Följde du mina råd?” frågade hon vänligt och Kim nickade blygt som svar. Om en person som spelade Second world och jämförde dessa två personer med sina karaktärer så kan man lugnt säga att de har en rejäl personlighetsklyvning. Som Amethyst är Norea tuff, en aning vulgär,busig och hetlevrad men i verkligheten så är hon lugn, sansad och allmänt vänlig. Cinder är en ödmjuk och ganska talför öppen person men Kim själv 'r bäldigt tillbakadragen. Norea ändrade plötsligt samtalsämne från matteprovet till Second World ” Vi har saknat att spela med dig Kim, Julia portförbjöd mig från att ens prata second world med dig tills provet var över. Jag hade ingen aning om att hon kunde vara så strikt” sa hon och var uppriktigt sagt förvånad över att den vanligtvis så glada och mjuka Julia/Golden Bell kunde visa en sådan sida. ”Hon är en klumpeduns vanligtvis, kan inte laga mat,knappt städa, men hon är en bra målsman, ibland så vet hon vad som är bäst för mig” sa Kim. ” Jag ska inte störa dig hoppas du blir godkänd” sa Norea med en snäll klapp på Kims axel innan hon gick iväg och det fanns ju inget annat att göra för pojken än att gå hem.

Kvällen efteråt. Middagen är avklarad och Kim står och sköter disken då han hör ett glatt tjut från vardagsrummet då Julia hade läst igenom dagens mejl i inkorgen. ” Goda nyheter Kim! Du klarade omprovet med glans!” ropade hon glatt från vardagsrummet och Kim kände hur lättnaden spred sig. ” Som jag har lovat så får du spela igen nu när betygen är utom fara, vilket är på tiden, de andra har skällt på mig att vara för hård då vi skulle behövt dig under veckans gång. Men gör inte om det nu, plugga ordentligt till dina prov” tillade hon strängt. ”Jag lovar!” hördes det från Kim innan han försvann in på sitt rum, städade som han brukade innan han genast loggade in i Second World.

” Men vad har hänt här?” sa han förvånat när han anlände till Adamant Cave. Det hängde lyktor i krokar på väggarna och fler och fler av grottväggarna hade draperier i olika färger och former fastsatta. 5 andra grottor hade fått liknande husfasader som Treasure troves eget högkvarter. Det hade byggts fler hängbroar emellan klippväggarna i den cylinderformade grottan och nu var det ett stadigt trägolv utbyggt som en kant från grottväggarna så det var betydligt mycket lättare att ta sig fram. Cinder gapade häpet på hur mycket varmare och hemtrevligare grottan såg ut efter dessa förändringar. Vad hände egentligen medan han var borta? Han såg några främmande spelare stå och prata med benen dinglandes över bro kanten en bit ovanför honom. Vilka var det? Varför var det en massa främmande spelare här?

” Gillar du det?” hörde han plötsligt bakom sig och såg Golden Bell bakom sig som log brett åt sin lillebrors förvåning. Hennes gyllene slingor såg nästan ut att lysa i lyktskenet och hon verkade ha skaffat sig en ny klänning, lång och svart med vida ärmar och en ganska spetsig urringning med gyllene kanter och full med virvlande mönster i guld. ”Har jag missat något?” frågade Cinder, både över grottans utseende och Golden Bells nya equipment. ” Jo dagen efter du fick spelförbud.. av mig.. , så dök Deimos och Fio upp igen men de var inte ensamma, de hade berättat om Adamant Cave för några andra grupper som var trötta på Guildbråket förstörde det roliga för de som bara spelade för äventyrets skull. De frågade om de fick använda Adamant Cave som högkvarter, så som vi gör, vi var tveksamma i början men nykomlingarna var trevliga och förstående, Willow tog över förhandlingarna direkt angående betalning för grottorna. Till slut så kom vi överens om att de kunde få varsin grotta att inreda som deras egen för en liten summa, inte mycket alls, men vissa team hade inte så mycket pengar så de gav oss equipment som de hittat i dungeons osm de inte kunde sälja, min fina nya klänning tillexmpel. Vi har 5 stycken team här förutom vårt och 7 st solospelare och jag misstänker att det kommer komma dubbelt så många inom 2 veckor om ryktet sprider sig.” förklarade Golden Bell, Cinder kunde inte göra annat än att nicka åt hennes historia. Plötsligt kände Cinder en välbekant hand på sitt huvud och han visste vem det var utan att ens vända sig om. ” Lygatto sluta klappa på mig” sa han bestämt och den ljushyade handen drog sig tillbaka. ” Välkommen tillbaka mäster Cinder, det har känts lite tomt här utan dig.” sa han med en bugning åt den rödklädde unge tamern. ” Jag är tillbaka nu, förlåt om jag oroade dig...var är de andra?” frågade Cinder. ” Van är inte inloggad idag, vi fick ett mejl av honom om att han råkat ut för influensa, Amethyst sade något om att vara barnvakt så hon blir sen idag.. Willow är i möte med några av våra gästers teamledare och med ett par solo- spelare som också vill stanna här, så vi får inte störa. Men jag vet var Mirage är” sa Golden Bell och ledde iväg de upp i grottan och gick in i en gång som svängde åt vänster och de kom till en redig dörr identisk till den till deras eget högkvarter. Det stod en skylt ovanför. ”Skattkistan” stod det och Lygatto öppnade artigt dörren för syskonen då de gick in.

”Är det här vad det tror att det är?” frågade Cinder. ”Jepp, det är en taverna. Mirage har slitit som en galning helt på egen hand för att få det klart.” sa Golden Bell nöjt. ”Skattkistan” var en av de största grottorna i hela Adamant Cave och var nog absolut den finaste. Mirage hade på något vis lyckats få ett trägolv på grottmarken och grottan var ansluten till en mindre grotta som var ett kök av vad Cinder kunde se. Det fanns flera träbord av något mörkröd träsort och stolarna hade mjuka pälsdynor på som s¨g s¨sköna ut. Det fanns en stor trädisk i änden av grottan med en behändig hylla på väggen med kryddflaskor, diverse drycker och kanske en och en annan vinflaska. Väggarna var täckta av de där ljusröda draperierna som man kunde hitta överallt i andantino cave, var sjutton fick de tag i allt tyg någonstans? Det hängde flera lyktor på väggarna och i taket hängde det en fin ljuskrona med bärnstensfärgade kristaller på och Cinder såg någonting mjöligt pila runt bland borden och det var ju ingen annan än Mirage, klädd i ett vitt förkläde och med mjöl i håret fullt upptagen med att se till de flertal spelare som hade slagit sig ner runt borden men hon märkte genast att Cinder och Golden Bell stod i dörrhålet. ”Nämen hej Cinder! Välkommen tillbaka! Hoppas du sköter dig med matten nu” sa hon vänligt men Cinder rodnade. Måste hela världen få reda på om hans misslyckade matteprov? ” Vad fint det här stället är” sa han med öfrundran i blixken och Mirages ögon lös upp av glädje. ” ”Skattkistan” är nog av de bästa ideerna jag haft på länge. Alla mina gäster har gett mig jättefina kommentarer och de älskar min mat. Inte så illa för den här realism nivån eller hur?” sa hon nöjt. ” Men hur hinner du med att sköta ett värdshus? Hur blir det med oss?” frågade Cinder en smula oroligt men fick ett betryggande skratt av prästinnan .”Det är ingen fara, Jag har en väldigt duktig hjälpreda som sköter det hela när jag är borta.. Lygatto in i köket med dig!, vi har en köttgryta som ska till ”White Wing” innan de ger sig av på sin raid.” sade hon lite strikt med tonen riktad åt den glitterklädda AIn som löd henne direkt och sprang in i köket och snart så kunde man känna doften av nylagad köttgryta fylla tavernan. ” Min mat är god och fyller på HP så jag har fått lite beställningar av våra Team som har stannat här, har du träffat de? Finns några jättetrevliga ungdomar bland solo-spelarna som jag tror du skulle kunna komma överens med, en av de sitter där borta” sa hon och pekade vid ett bord lite längre bort i rummet där en svartklädd kille satt för sig själv innan hon knuffade stackars Cinder bort mot hans bord. ” Hejsan” hälsade han vänligt med en vinkning till Cinder som inte kunde gå därifrån för Mirage blockerade vägen.” var social nu” sa hon strängt innan hon försvann in i köket. ” Hej” sa Cinder tillbaka och satte sig ner bredvid den svarthårige spelaren.

Den svartklädda killen lutade sig tillbaka lite och såg relativt avslappnad ut då han genast startade en konversation med Cinder. ” Du måste vara Treasure Troves tamer som jag har hört om, Cinder eller hur?du är den med phantom wolfen, coolt, jag har hört att de är svåra att hitta, hur lockade du fram den?” frågade han intresserat. ” Det var faktiskt bara en slump, han bet huvudet av min lagkamrat” sa Cinder lite generat och fick en förstående nick av sin nye vän. Det märktes att han också var en tamer när Cinder tog en närmare titt på honom. Han bar på en svart enkel kappa med en svart tröja och mjuka svarta byxor med något som såg ut som skogsgröna benvärmare. Han var nog i samma ålder som Cinder själv och hade svart hår och smaragdgröna ögon. Han var nog personifieringen av ordet ”lagom”, han var lagom lång, lagom snygg, lagom trevlig. Den svartklädda tamern räckte fram handen” Jag är Shan förresten, på besök från östra kontinenten”hälsade han och de skakade hand. ”Trevligt att träffas Shan, Mirage sa att du var en solo-spelare, hur bra går det?” frågade Cinder nyfiket. ” Tekniskt sett så är jag redan med i ett team. ”Dullahan” heter det. På östra kontinenten. Jag kom dock hit ensam för att tämja ett nytt pet till min samling, så min grupp väntar på att jag ska komma tillbaka snart, till skillnad från såna som du, som använder ett main pet, så har jag flera sub pet så jag måste fylla på samlingen om du förstår vad jag menar” förklarade han. ” Häftigt, vad har du för pet då?”, som svar på detta så ledde Shan ut Cinder från värdshuset till en o-ockuperad grotta lite längre bort. ” Mirage skulle inte bli så nöjd om jag visade min älskling inne i ”skattkistan” sa han ursäktade till Cinder och plockade fram en vacker silverflöjt ur sin ficka med något ingraverat på den som såg ut som spindelnät.

Han spelade en enkel ton som ekade mot grottväggarna. Cinder blev lite fundersam, var det en summon? Ett udda sätt att summona ett pet på tyckte han, men vart var hans pet någonstans? Efter någon minut kände han dock hur något klättrade på hans hals och när han vände sig om såg han en knytnävsstor knallorange lilaprickig spindel med håriga gaddar och elaka ögon som stirrade rätt in i hans bärnstensgula. Cinder skulle ha blivit imponerad av spindeldjuret..om han inte hade svimmat på fläcken när han fann den på sin axel..

Kapitel 6- Tamers trick

”Cinder! Cinder vakna! ” hörde Cinder då allting var som en dimma framför ögonen på honom. Han kom ihåg något om en enorm spindel på hans axel och han hade svimmat på direkten. ” Ugh… Shan?... vad hände?” sluddrade Cinder och Shans oroliga ansikte började uppenbara sig för den rödklädda tamerns ansikte nu när han började kvickna till .” Du slocknade när jag presenterade mitt pet, förlåt mig, om jag visste att du var rädd för spindlar så skulle jag inte ha visat dig Octa. ” ursäktade Shan. Nu när Cinders blick klarnade så såg han att den orange och lilaprickiga spindeln tryggt satt på Shans axel. Cinder reste sig upp från golvet och borstade av dammet från kläderba ” Nej det var inte ditt fel.. jag visste inte att ditt pet var en..spindel. Hon är ganska liten, vad exakt kan hon göra?” frågade Cinder. Han gnuggade sig försiktigt i ögonen för att vakna till och Shan log lömskt då han mjukt strök spindeln över ryggen med sitt pekfinger.

” Alla tamers har olika spelstilar, det finns såna som du som har jättestora pets som slåss kordinerat tillsammans med de, andra använder sina pets för att förbätta deras egen stridsstil, men du bör inte underskatta de små varelserna här i världen. Jämfört med din phantom Wolf så är Madame Octa kanske liten men hon är ett av de giftigaste beast-typ monstren i hela second world. Ett bett och du får en så kraftig poison-status att du blir lätt att bryta ner efteråt. Så jag har lagt ner alla mina skills på att förbättra mina pets. Så jag är en total vekling utan de men det har sina fördelar. Titta bara.” sa han lurigt och tog fram den där silverflöjten igen och spelade en längre melodi. Cinder blundade direkt rädd att han skulle svimma igen. Plötsligt hörde han hundratals, kanske tusentals, ben som kilade över golvet och radade upp sig framför Shan. Han öppnade långsamt ögonen och såg en liten en arme av spindel-pets. Ifall någon skulle få syn på de så skulle dte bli en väldans rabalder och det visste Shan, så fort han såg att Cinder sett de så spelade han en dov ton och fotstegen upphörde. ” helt otroligt… hur gör du det?” frågade Cinder nyfiket med vidgade ögon. Shan pekade på sin spindelnätsflöjt. ”Det är pågrund av den här godbiten. ”Black widows flute”, har den i anslutning med mitt main pet som är octa, har jag henne framme och spelar den här så kan jag masskontrollera alla spindel monster som är av lägre rang än henne” förklarade han och Cinder var helt mållös. Shan var ett perfekt exempel på hur mäktig en tamer kan bli. Cinder får ta och och bli bättre. ” Du jag måste logga ut, det var kul att träffa en annan tamer för en gångs skull” sa Shan och loggade ut.

Cinder hade inga planer på att logga ut än så han promenerade ut ur grottan och orienterade sig tillbaka till Treasure Troves hus. Willow stod utanför och skakade hand med en medelålders kvinna i den typiska kåpan som indikerade på att hon var en mage. Han verkade vara klar med förhandlingarna”Välkomna till Adamant Cave” sa han artigt till de och fick en artig nigning tillbaka av henne och hennes team som stod bakom henne. Hon vände sig om och såg på Cinder. ” Nämen det var en charmerande ung man, är du också en medlem i Treasure Trove? Deras tamer? Du ser ut som en, Willow här nämnde att deras tamer inte hade något vapen. Vi vill gärna skänka dig denna gåva som vi hittade när vi körde en raid häromdagen, som betalning för att vi får stanna här då vi inte har så mycket pengar” sa hon och rotade i sin väska, Cinder tänkte protestera när han hörde om gåvan, hans piska hade ju blivit totalförstörd sen hans strid med Lygatto, om någon nu kommer ihåg att AIn skar av piskan på mitten men han ville inte ha några gåvor för det! men han stannade upp då han såg vad hon hade i händerna. Det var nog den finaste piskan han hade sett, okej det var den andra piskan han någonsin hade sett i Second World. Handtaget var inlindat i ett guldskimrande läder och piskan i sig såg ut att vara dubbelt så smidig som den gamla, helt kolsvart och knappt tjockare än en tumnagel men han kände hur mycket kraft som vilade i den när han fick hålla i den.

Whip of Domination- Growing type weapon. Fördubblad chans för critical hits

”Jag kan inte ta emot den..” sa han tyst men kvinnan skakade frenetiskt på huvudet. Efter en snabb titt på hennes stat screen så såg Cinder att hon hette Belladonna. ” Struntprat, alla spelare med lite vett i skallen går runt med något slags skydd.Du får inte ge tillbaks den nu, bytt är bytt vet du!” tillade hon och Willow skrockade lite bakom de åt hennes ganska barnsliga tillägg. Teamet vände på klacken och gick därifrån i rask takt och Cinder tänkte springa efter och kräva att de tog tillbaks den men Willow stoppade honom. ” Acceptera deras gåva bara, alla teamen som är här har ont om pengar, det är äventyrarna som fått lida då priserna däruppe är skyhöga, men det hindrar de inte från att samla på sig en massa rare items. Det är lite av en byteshandel här nu, du få vänja dig” sade han vänligt och Cinder suckade bara och fick acceptera det. Han såg längtansfullt på piskan och Willow log varmt och visste direkt vad han ville. ”Du vill prova den eller hur?” sa han roat. ”Det kan du ge dig på” svarade Cinder och innan de visste ordet av så var de utanför Adamant cave i jakt på något roligt monster att slakta

Det var första gången Cinder utforskade vildmarkerna kring adamant cave eftersom han hade loggat in i grottan varje gång och inte varit utanför. Utgången låg gömd i en skreva bakom två stora klippblock och var väl dold för omvärlden. Om man skulle beskriva miljön så kunde man nog säga att det var väldigt..glödande. Det växte svagt lysande svampar vid de stora bumlingarna och det stod vackra pilträd här och där vars avlånga blad lyste silvervitt. Det såg så fridfullt ut. ” Det här stället kallas ”Florescent Field”sa Willow när de vandrade längre in i fältet. Cinder visslade lätt och summonade Dust som lydigt gick med de genom området. Vargen vädrade i luften och vände huvudet åt väst där Cinder kunde skymta en vacker självlysande hjort som tryggt betade på ängen. ” Glowing Deer, Lvl 50” stod det, ett perfekt försöksdjur. Cinder tog tag i dusts päls och vargen gick i stealthläge närmare hjorten som inte anade faran som smög närmare och närmare. Willow bara stod lutad mot ett träd och observerade de, redo att kliva in om det behövdes.

”Surprise attack aktiverat- bonus skada given till offret om det är en smygattack”flimrade det på skärmen då Cinder från ingenstans snärtade kraftfullt till med piskan och träffade Hjorten rätt i ögat. Med ett bröl så stegrade den sig och försökte hitta dess anfallare men Cinder hade grabbat tag i Dust igen och strängt stoppat vargen från att anfalla, det var Cinders roliga timme. Med en elegant snärt så träffade han ”Glowing deer” över skuldran och den brölade till igen innan han försvann utom synhåll igen. ” Critical hit! Damage 200!”stod det och Cinder var väldigt nöjd. Den här piskan var så mycket bättre än den gamla, han hade ett fastare grepp och den var lättare och längre, han hade bättre räckvidd med den här. ” Nej nu räcker det med fånerierna, Dust, Echo Howl!” kommenderade Cinder och Dust dök upp från ingenstans och ylade, en överljudsvåg träffade den stackars hjorten så hårt att den flög in i ett stenblock och dog av smällen. ” Bra jobbat Cinder, det märks att hantera beast monster är dins specialitet..” sa Willow nöjt medan Cinder tålmodigt använde sin ”skinning” skill för att ta vara på den vackra självlysande pälsen.Det kunde de sälja. Det låg en hög köttslamsor kvar på marken och Dust såg hungrigt på de och såg bedjande på sin husse. Cinder skrattade till och visste exakt vad han ville. ” Såklart så får du äta det!” och vargen gläffste glatt till var på kadavret direkt och åt tills han var helt mätt. Den lilla friendship mätaren flög upp igen när han gjorde detta och signalerade "Dust, Friendship level 100%" stod det på skärmen. Cinder såg lättad ut, äntligen var deras friendship level på normal nivå igen, han var snart klar med att ta vara på pälsen och Dust hade ätit färdigt så de började vandra tillbaka till Adamant cave. Men ingen märkte att Dusts halsband, det Cinder vann i turneringen, började blinka konstigt. ” Collar of Souls aktiverat!” stod det, men ingen skulle märka det..förrän lite senare.

”Mirage ville ha lite svampar från Florescent field så jag går och ger de till henne, gör dig som hemma i vårt högkvarter under tiden” sa Willow när de väl var tillbaka i Adamant cave. Det var faktiskt första gången Cinder var i grottan som tillhörde Treasure trove. Den var lite lyxigare än de andras men bara för de hade några fler bokhyllor och ett stort fint bord för möten och annat. Det låg en tjock pälsmatta på golvet och som allt annat i Adamant cave så var grottan inredd i samma ljusröda tyg. Det fanns till och med en soffa som Cinder satte sig i direkt för att vila sina ömtåliga fötter. Dust tyckte det såg bekvämt ut så han lade sitt stora lurviga huvud i Cinders knä och han lade sig ner bekvämt på marken och det var bara allmänt lugnt och skönt då Cinder nöjt kliade sitt pet bakom öronen. Ända tills ”Collar of Souls” började blinka till igen… ”Friendship level 100%, aktiverad effekt, humanoid shape” halsbandet lös till så skarpt att Cinder var tvungen att blunda och när han öppnade ögonen igen så fick han sig en oväntad överraskning då han kände att det i hans knä inte var pälsigt längre, det kändes som hud.

” Vad är det här?” frågade han sig själv då han trevande kände på den främmande tingesten i hans knä. Det kändes som om han tog på ett ansikte ansikte och han tittade tveksamt ner mot huvudet i hans knä och stirrade in i ett par stora gula ögon. Cinder såg utöver ansiktet och försökte summera vad han såg. En naken kille med gråbrunt håt som låg medhuvudet i Cinder knä. Ett par lurviga öron stack ut från hans huvud och en svans kunde skymtas tydligt därbak med tanke på att han inte hade några kläder på sig! Collar of Souls satt tydligt fastsatt vid hans hals och Cinder började äntligen begripa vad som pågick. ”D…..Dust?” stammade han fram precis då hela Treasure trove stiger in och alla bara gapar mållöst.

” Cinder… vad i helvete håller du på med!?”

14-04-11